Efter att ha läst en text dyker det rätt ofta upp en fråga i huvudet: varför har författaren skrivit just den här texten, varför var den nödvändig att skriva, vad var behovet, syftet; fanns det något mer än önskan om att bli publicerad, uppmärksammad, sedd? För några kan syftet vara ekonomiskt men det är trots allt en rätt liten andel av alla utgivna böcker som genererar några egentliga inkomster till författarna. När det nu var dags för ytterligare en av årets många spänningsdebutanter, Zana Kaya med boken Inga utvägar, behöver man inte tveka alls. Han har själv en bakgrund från ett av de områden som polisen under senare år kommit att kalla utsatta, Tjärna Ängar i Borlänge, och för honom är det uppenbart helt nödvändigt att berätta om vad som händer med människor som drabbas av livet i denna typ av områden. Hade det funnits någon sorts pris för litterär avsikt skulle jag tveklöst nominera den här boken. Men något sådant pris finns inte och sorgligt nog är det mycket som gått fel, goda avsikter och personliga erfarenheter räcker inte alltid för att det ska bli bra litteratur, och jag är rätt förvånad över att förlaget släppt ut den här boken i nuvarande skick. Texten fick mig också att fundera en smula på litterär appropriering.
Temat för den här berättelsen är ett av de mest populära just nu inom spänningslitteraturen, frekvent av mycket naturliga skäl, ett tema med komponenter som gängbrottslighet, skjutningar, växande klassklyftor, parallellsamhällen i utsatta områden och en del annat.
En sensommarkväll blir tjugotreåriga Fikret brutalt avrättad utanför en cementfabrik i Borlänge. Det blir startskottet för ett gängkrig mellan unga, vilsna män. Fikret var ledare för ett av gängen och efter hans död blir det Adam Meijer som tar över ledarrollen. Adam finns i centrum av denna berättelse som handlar om hur företrädarens död ska hämnas, hur det egna gänget ska organiseras och expandera, hur den egna positionen inom narkotikahandeln ska stärkas, kärleken till Daniella, om relationerna till polisen och inte minst om livet i bostadsområdet Tjärna Ängar. En viktig karaktär är också utredaren Martin Tell som innan han blev polis var idrottslärare i området och som därmed känner en hel del av de unga män som dominerar berättelsen, han har känt dem sedan de var barn och ofta även deras familjer.
Det finns en hel del problem i texten. Det är riktigt svårt att hitta en balans mellan läsbarhet och närvaron i den ”förortssvenska” som blandas in och den balansen haltar rätt ofta. Textgranskningsprocessen har också varit onödigt släpphänt. Vad betyder ”Han var livrädd för sitt eget liv”? En och samma bostad är ibland att radhus och ibland en hyreslägenhet. Den rådande flertalet-influensan har drabbat texten en hel del. Det finns mycket liknande men berättelsen om Adam och hans omgivning skulle mycket väl ha kunnat bli en riktigt stark historia.
Tyvärr avbryts denna berättelse ofta av vad man kan kalla föreläsningar om samhället. Eftersom jag själv är samhällsvetare och läst mängder av facklitteratur på det området, främst inom politisk filosofi, borde jag kanske uppskatta det, men det gör jag inte alls. Då och då dyker det upp försök att blanda skönlitteratur och sakprosa inom samma pärmar, oftast inom egenutgivningen och mer sällan inom förlagsutgivningen. Kanske kommer det någon gång att dyka upp ett lyckat exempel på en sådan mix men hittills har jag aldrig stött på något sådant. Det är absolut inget fel på författarens föreläsningar, här finns goda argument, starka och väl genomtänkta, möjligen upprepade väl många gånger och ibland med en rätt ytlig analys men de skulle kunna utvecklas till en bra debattartikel, ett kapitel i en samhällsdebatterande antologi eller kanske till och med en självständig bok. Men dessa delar hör inte hemma i en skönlitterär bok och det förvånar mig faktiskt mycket att förlaget valt att ge ut den i nuvarande skick.
Ibland dyker det upp debatter om appropriering, bland annat uppstod en mycket aggressiv amerikansk diskussion kring Jeanine Cummins uppmärksammade bok Amerikansk jord där författaren anklagades för att ha utnyttjat erfarenheter som inte var hennes egna, hon hade stulit dessa erfarenheter, approprierat dem; berättelsen borde i stället ha skrivits av någon mexikansk kvinna med de erfarenheter som boken bygger på. Jag tycker att denna tankemodell är ren idioti. Naturligtvis ska författare kunna skriva om precis vad som helst och dessutom kan ett utifrånperspektiv vara en styrka när det handlar om att skildra något som författaren själv inte har personlig erfarenhet av. Zana Kaya har personlig erfarenhet av den plats, Tjärna Ängar, som han skriver om. Det tillför en del trovärdighet till texten, men ändå blir det inte så bra. Kanske var hjärtat alltför fullt av olika saker som krävde att få komma ut, alltför mycket och utan en fungerande form att landa allt detta i?
Jag tror knappast att Malin Persson Giolito, Kicki Sehlstedt eller Jens Lapidus, för att bara ta tre av många möjliga exempel, har någon egentlig personlig erfarenhet från denna typ av utsatta områden, men tack och lov approprierar de i sina senaste böcker – I dina händer, För din skull respektive Paradis City – för att kunna ge oss starka skönlitterära skildringar där de snabbt växande klassklyftorna och deras konsekvenser gestaltas så skickligt att texterna skapar insikter hos läsarna, viktiga insikter som också påverkar opinionen i samhället. Det finns väldigt mycket skönlitteratur som direkt, eller mer indirekt, är opinionsbildande genom att ge oss insikter och därmed påverkar våra sätt att se på olika fenomen. Skönlitteraturens kraft är stark men styrkan kommer i form av litterär gestaltning, aldrig i form av föreläsningar.
Författaren
Zana Kaya är född 1997 och uppvuxen i bostadsområdet Tjärna Ängar i Borlänge. Tidigt engagerade han sig i förortsdebatten, inom frågor om inkludering och levnadsstandard. I debuten Inga utvägar skildrar han livet som nätverkskriminell och ung förortsbo.
Anders Kapp, 2022-08-17
Bokfakta
- Titel: Inga utvägar.
- Författare: Zana Kaya.
- Utgivningsdag: 2022-08-15.
- Förlag: Bokfabriken.
- Antal sidor: 364.