Redan i den inledande prologen få vi reda på att någon dör, ligger helt stelfrusen i den kalla januarinatten utanför ett lyxigt hus högst upp i området Dalen strax öster om Åre by. Viveca Sten återvänder nu med Vilseledaren för fjärde gången till sin serie Åremorden. Under skrivandet av denna bok drabbades hon själv av en svår skidolycka i Åre som möjligen inspirerat till en av den nya textens starkaste scener. Ett par dagar innan prologen, en fredag, träffar vi en grupp unga människor på tågstationen i Uppsala. Här finns Olivia Hallin och Fanny Smedsås, bästa vänner sedan gymnasiet i Västerås trots att de är så olika; Olivia är den självsäkra som alltid syns och Fanny är mer tillbakadragen. Men bästa vänner är de fortfarande i Uppsala där Fanny läser statskunskap samtidigt som Olivia går på ekonomprogrammet tillsammans med de fyra killar som också väntar på tåget mot Åre. Det blir en resa som kommer att sluta i en katastrof.

De fyra killarna i gänget utgör delvis en tydlig hierarki där Wille är kungen, utan någon som helst tvekan, William tillhör den mycket rika familjen Löwengren och det är hans föräldrar som äger det exklusiva huset i Åre som de är på väg till. Wille och Olivia har en pågående liten fling. Tvåan, adjutanten som ständigt följer kungen, är Amir Ghazemi. Han är väldigt snygg, Fanny är rätt förtjust i honom sedan ett bra tag utan att något alls har hänt, men hon hoppas på dagarna i Åre. I botten av hierarkin finns Pontus Englund, en rätt osäker kille från Skåne som alltid dricker mest, som alltid blir alldeles för full när de festar tillsammans. En smula utanför denna trio finns Emil Sandström från Umeå, några år äldre än de andra som är nitton-tjugo, har jobbat inom restaurang ett par år innan han började på universitetet, gruppens självklara kock, möjligen bög.

De delar på en liggvagnskupé med sex bäddar och festandet börjar direkt. Det blir inte så mycket sovande innan de är framme i Åre på lördagsmorgonen. De tar en taxi till Dalen och huset, ”en enorm rosaröd timmerbyggnad” som ligger högst upp med en magnifik utsikt över hela Åredalen. Killarna får var sitt sovrum i huvudbyggnaden och tjejerna var sitt sovrum i gästhuset. De packar upp och hinner bara med några timmars skidåkning, det är rätt få timmar med dagsljus i Åre i januari och dessutom svinkallt, tjugotre minusgrader vid VM8:an.

Åter i huset blir de bastu och festandet drar igång igen. I grannhuset ser Åke Carlsson hur de allt mer onyktra ungdomarna springer ut och in utan kläder, gapar och skriker utan att ta någon hänsyn alls. Han är förbannad. Det har han varit länge. Han och hustrun Karin köpte sin tomt för femton år sedan, innan priserna i Åre blev absurda. De har länge försökt köpa granntomten, den mest åtråvärda i området, bara för att försöka se till att inget byggdes där, men ägaren höjde hela tiden priset, de hade aldrig råd. Så kom den rika familjen Löwengren och uppförde sitt monstruöst fula schabrak till hus, förstörde allt det fina de hade.

Mitt i natten dånar fortfarande musiken från grannen och Åke blir ännu argare. Just den här helgen har de sonen Peter med sina två små barn på besök. Till slut blir det bara för mycket, han går över för att säga ifrån, men han blir bara förnedrad av de kaxiga ungdomarna.

På söndagsmorgonen efter festnatten vaknar de så småningom med tunga huvuden, det blev inte bara alkohol, ett par av killarna hade också med sig kokain. Men en av dem vaknar inte alls, någon ligger stelfrusen på tomten, nästan utan kläder alls.

Utredningen drar i gång, många heligheter avslöjas och olika relationer utmanas. Vi får lära känna allt mer om de inblandade människorna. Det blir en spännande resa på vägen mot en oväntad upplösning.

Författaren råkade själv ut för en rätt svår skidolycka under skrivandet av den här boken och möjligen har den inspirerat till en av textens starkaste scener. Triggade av varandra gör ungdomarna ett dumt val när de ger sig av off-pist i Västra ravinen. Den kan vara utmanande i riktigt goda förhållanden men nu är det dimma, sikten är nästan obefintlig, det är en eftermiddag i januari när skymningen lägger sig snabbt, det är väldigt kallt och alla i gruppen är inte alls lika bra på skidor som stjärnan Wille. Det blir en väldigt realistisk och trovärdig mardrömsscen.

Seriens långa berättelse baseras på huvudpersonernas personliga utveckling, främst Årepoliserna Hanna Ahlander och Daniel Lindskog; deras ömsesidiga, outtalade och oförverkligade attraktion är en irriterande (på ett bra sätt) motor som säkert fått en och annan läsare att inom sig skrika: Skärp er! Även deras kollega Anton Lundgren har en rätt stor roll i den långa berättelsen.

I början av den här boken fyller Hanna trettiosju vilket är en udda siffra men som ändå blir den lyxigaste födelsedag hon någonsin haft. För den svarar hennes ”pojkvän” Henry Sylvester (de träffades i en tidigare bok i serien), nästan tjugo år äldre än henne. Det blir privatplan och helikopter till ett paradis längst upp i norr (verkligt) för en perfekt kärlekshelg. Det har varit tillsammans i nio månader nu, Hanna har inte berättat det för någon alls, men hon är naturligtvis naiv om hon tror att ett förhållande med en miljardär, en av landets rikaste och mest kända finansmän, kan hållas hemlig. Snart blir det motsatsen, väldigt offentligt, med en hel del komplikationer. Helgen avbryts när larmet kommer om ett mord i Åre.

Daniel Lindskog brottas med situationen som relativt nyskild, han ville skapa något helt annat är det han själv växt upp i, verkligen hålla samman sin lilla familj, alltid drömt om en stabil kärnfamilj; men Ida ville inte ens ställa upp på parterapi när hon bestämt sig för att lämna honom. De hjälps åt med lilla dottern Alice i ett två-två-tre-schema. Daniel har väldigt svårt för Idas nya kille Gustav, tio år yngre än han själv, en väldigt snygg och ständigt positiv skidinstruktör. Han har Alice hos sig på söndagsmorgonen när larmet kommer om en död kropp längst upp i Dalen.

Anton Lundgren älskar verkligen Carl, de har ytligt känt varandra länge, växte bägge upp i Duved, Carl ett par år yngre, men det var helt oväntat när de äntligen fann varandra. De har haft de trassligt tidigare, men nu har de det igen; deras stora problem är att Anton aldrig vågat komma ut ur garderoben, hans dominerande pappa, pensionerad officer, skulle aldrig kunna acceptera en homosexuell son. Och Carl är innerligt trött på allt hemlighetsmakeri, han står inte ut med det längre, han har fixat en jättefin middag åt dem för att fira men den avbryts. ”Och Anton blir sittande ensam kvar bland de patetiska resterna av det skulle ha varit en romantisk måltid för att fira deras förhållande.”

Alla dessa tre berättelser tillför mycket till läsningen.

Det finns några teknikdelar att särskilt uppskatta. En absolut klassiker från Mordet på Orientexpressen och framåt är radikal avgränsning av de tänkbart misstänkta, här finns till och med en liten blinkning åt Christie i texten. Vi har ungdomarna i det lyxiga huset på toppen av Sadeln, närmaste grannen, familjen Carlsson, och husfixaren Staffan Berg som kommer och går. En liten grupp människor där vi som läsare kan misstänka än den ene, än den andre, en väletablerad och väl fungerande teknik.

En annan teknik, mer speciell för den här författaren, handlar om kapitelavslutningar. Liksom många arbetar hon med korta kapitel, här ett snitt på 3,3 sidor, där vi rör oss mellan olika berättarröster och olika parallella förlopp, vilket driver bladvändandet hos läsaren. Så långt inte alls originellt, bara bättre genomfört än hos de flesta, hon är ju en erfaren stjärna. Populärt hos många är att hela tiden använda cliffhangers för att ytterligare driva läsningen framåt, mindre i kapitelavslutningar och kanske någon större i avslutningen som ska locka till läsning av nästa bok. Det kan fungera men det är också en riskfylld teknik; många uppenbara cliffhangers blir till slut bara tröttsamt för läsaren. Hos Viveca Sten är de så subtila att de knappast kan kallas cliffhangers alls. Ofta avslutas kapitel med en mycket kort mening, en fråga, ett konstaterande, en sorts sammanfattning av läget; en liten energikick till läsaren som genast går vidare till nästa kapitel. Beundransvärt snyggt!

Ibland kan man tänka att en författare skulle kunna bli berättartrött efter ett omfattande författarskap. Det gäller definitivt inte för Viveca Sten.

Anders Kapp, 2023-10-07

Bokfakta

• Titel: Vilseledaren.
• Författare: Viveca Sten.
• Utgivningsdag: 2023-10-03.
• Förlag: Forum.
• Antal sidor: 446.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Viveca Sten inklusive länkar till texter om andra böcker.
• Läs vad andra skriver om boken.