Charlotte Wretlind är en rik och framgångsrik affärskvinna som nu har fullt fokus på sitt största projekt hittills; hon ska riva Storliens anrika men nedslitna högfjällshotell och ersätta det med ett helt fantastiskt nytt hotell, exklusivt på extrem nivå ska det locka rika turister från hela världen. Hon brottas med finansieringen och ett hårt lokalt motstånd men hon är stentuff, kan gå över lik för att driva igenom sin vilja. Som barn var hon själv där med sin familj under julhelgerna och nu, femtiosex år gammal, ska hon överträffa den glansperiod som hotellet då hade. Hennes krävande pappa är visserligen död men hon vet att han äntligen skulle vara nöjd med henne om hon bara lyckas genomföra detta. Men strax innan påsk hittas hon brutalt mördad i sin exklusiva svit på Copperhill Mountain Lodge i Åre. Det är upptakten till den tredje delen i Viveca Stens serie Åremorden, Botgöraren, där vi får återse det återkommande huvudpersonerna Daniel Lindskog och Hanna Ahlander som tillsammans med sina kolleger får ett svårt fall att ta sig an. Naturligtvis är detta fantastisk läsning, hon är en av våra absolut bästa spänningsförfattare, men för mig blev det också ett glatt återseende av min egen barndoms Storlien, ett mycket mer positivt minne än för några av karaktärerna i denna berättelse.

Den förra boken utspelade sig under sportlovet 2020 och nu har vi hoppat drygt ett år framåt till påsken 2021. Hanna Ahlander var en framgångsrik polis i Stockholm, specialiserad på utsatta kvinnor, men efter katastrofer både på jobbet och i privatlivet flydde hon till Åre där hon kunde få bo i systern Lydias eleganta fritidshus och hoppa in tillfälligt för jobb hos Årepolisen. Nu har hennes roll hos polisen permanentats och hon har ett eget litet hus i utkanten av byn. Hon får till och med en sambo när katten Morris självmant flyttar in. Med kärleken går det sämre, känslorna för närmaste kollegan Daniel måste hon hålla i styr, han är redan gift.

Daniel Lindskog har äntligen börjat gå i terapi för att kunna bli av sin svårkontrollerade ilska, det är inte ofta men ibland får han vredesutbrott som han inte kan styra. Det bottnar i hans barndom, relationen till pappan, och han vill inte att historien ska upprepa sig, han vill göra allt för sin familj, allt för att han tillsammans med sin hustru Ida och deras lilla dotter Alice ska få ett fint liv tillsammans. Han mår bra av terapin men relationen till Ida blir inte bättre.

Vi rör oss hela tiden mellan det som händer i det aktuella fallet och vad som händer i olika karaktärers liv, inte bara Hanna och Daniel, och författaren balanserar dessa olika delar skickligt. Hon vårdar verkligen sina karaktärer som växer ut till komplexa och intressanta människor, det gäller också för de som har mindre roller i handlingen. Hon tar också vara på platsens dramatiska miljö som fond för denna historia. Hanna och Daniel växlar mellan sina egna berättarperspektiv men det är många fler som får egna röster.

Måndag förmiddag 29 mars kommer ett larm från hotellchefen på Copperhill till polisen, fastighetsskötaren Ivar hade gått in i Silversviten för att laga en termostat och hittat Charlotte Wretlind död. Det är massor av blod, kroppen är fylld av knivstick, hon har sannolikt mördats under natten som gått. Daniel och Hanna åker dit direkt. Utredningen leds av poliskommissarie Birgitta Grip i Östersund men mycket sköts av de poliser som är placerade i Åre. Utöver Daniel och Hanna är det främst Rafael ”Raffe” Herrera och Anton Lundgren.

I återkommande kapitel träffar vi femtioåriga Tiina Nilsson som är ganska sliten. Hon jobbar sedan länge som elevassistent på lågstadiet i Duved och har under åren fått ta allt ansvar för hemmet och döttrarna Anna och Andrea, hennes karl Ogge gör inte mycket för att hjälpa till. De har varit ihop i femton år, hennes döttrar var fem och åtta när hon träffade honom, men relationen blir allt sämre, numera verkar han bara bry sig om älskade tiken Zelda.

Aada Kuus kommer från Estland och arbetar som städerska på Copperhill. Hon kan inte mycket svenska men är plikttrogen och sköter jobbet bra, omtyckt av sin chef för det och för att hon alltid ställer upp när det krävs extrapass. Hon bor i de enkla personalbostäder som finns i närheten av hotellet. Natten för mordet städar hon bland annat rummet bredvid Silversviten. Hon har också egna kapitel.

I historiska kapitel möter vi sjuttonåriga Monika Mogren som är lycklig över sitt nya jobb, det är fem dagar innan julafton 1973 när hon för första gången går till jobbet som servitris på Storliens högfjällshotell, ”fjällens mest glittrande inrättning, där gästerna liknar filmstjärnorna i de veckotidningar hon brukar smygläsa”. Hon sliter hårt men gör det med glädje, hon förförs av elegansen som skiljer sig helt från hennes vardag, kanske ska hon här kunna hitta någon man som kan ta henne med till en annan sorts liv.

Även Anton Lundgren har sina kapitel. Han är den bland poliserna som först börjar undra över kommunalrådet Bengt Hedins roll i projektet, varför han varit så drivande bakom alla de beslut som krävts trots det annars starka lokala motståndet. Anton har hunnit bli trettiofyra år, är homosexuell men har aldrig vågat kliva ut ur garderoben. Det är något som skulle vara otänkbart för hans strama pappa Åke, nyligen pensionerad överstelöjtnant, som tjatar på honom att det är dags att bilda familj, precis som hans syster Karro som nu har två barn.

Det dyker upp flera andra viktiga personer. Finansmannen Henry Sylvester var Charlottas affärspartner i Storlienprojektet, de har dessutom varit vänner sedan de var barn. Henry är också gudfar till Charlottas tjugofyraåriga son Filip. Filips pappa, Charlottas ex Mats Rutberg, försvann tidigt ur bilden och bor utomlands med en ny familj. Både Henry och Filip kommer till Åre och vi får inblickar i deras tankar.

Vi rör oss alltså mellan många olika berättarperspektiv vilket ibland kan vara förvirrande men absolut inte här, Viveca Sten är en kompetent stjärna som skickligt håller i de olika trådarna samtidigt som hon håller drivet uppe på vägen mot en riktigt dramatisk upplösning, hon skriver spänning i världsklass.

De historiska kapitlen från Storlien 1973 väckte många minnen till liv. Just det året var jag arton och då var Storlien ingen aktuell plats att åka till men däremot något tidigare. Under min grundskoletid var jag på högfjällshotellet i stort sett varje påsklov. Om man ska gå efter Viveca Stens bild så borde jag alltså komma från en rik familj men så är det inte alls. I dag har stora hotell har normalt bara några få olika rumskategorier men där och då fanns många, från det riktigt exklusiva till enkla små rum med toalett i korridoren. Min far älskade verkligen fjällen, långa hårda dagsturer var hans grej. Det hatade min mor, satte knappt på sig några skidor alls, men hon gillade de glamorösa kvällarna som var tillgängliga för alla, inte bara de rika, och där man kunde få syn på en del kändisar, till och med kungligheter ibland. Jag träffade knappt mina föräldrar alls, hade kul med mitt eget gäng i stället.

Senare i livet har jag bott på många fina hotell på olika platser men aldrig något som ens påminner om Storliens högfjällshotell under dess glansperiod. En av många speciella saker var en mycket stor andel återkommande stamgäster. I Stens skildring finns några familjer som återkommande firar julhelgen där men för min del var det alltså påskarna. Redan som sjuåring lärde jag känna några jämnåriga och under åren utvecklades vi till ett tajt gäng som hade fantastiskt mycket kul tillsammans; i backarna under dagarna och i alla delar av det stora hotellet under kvällarna, känner väl till de platser som nämns i boken och många fler. Vi hade olika bakgrunder, kom från olika delar av landet, hade ingen kontakt alls under resten av året, men hittade snabbt igen varandra så fort vi anlänt till Storlien. Merparten av mina grundskoleår var inte roliga på hemmaplan så påskveckorna var för mig viktiga glädjeoaser.

Backarna där är ju inte märkvärdiga men de fungerade bra när vi var små och vi kunde hitta på kul saker där ändå när vi blev lite äldre. Hotellet arrangerade också många tävlingar och andra jippon. Kvällsaktiviteterna förändrades naturligtvis en hel del allt eftersom vi blev äldre. Spionera på kungen, då kronprins, var en given aktivitet. Under partyn i kungafamiljens hus, bredvid hotellet, kunde man genom fönstren spana på festande kändisar, en hel del vackra unga kvinnor. Storlien är platsen för min sexdebut, första gången jag lyckades köpa sprit vid en bardisk, första gången jag spelade poker om pengar och mycket annat.

Många år senare placerade jag en norsk-svensk konferens där, mest av nostalgiska skäl, men blev sorgsen över förfallet. Det hindrar inte att det är en plats som fyller mitt minne med stor glädje, motsatsen till det som gäller för några karaktärer i Viveca Stens nya fantastiska bok.

Anders Kapp, 2022-10-09

Bokfakta

• Titel: Botgöraren.
• Författare: Viveca Sten.
• Utgivningsdag: 2022-10-04.
• Förlag: Forum.
• Antal sidor: 468.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Viveca Sten (inklusive länkar till texter om andra böcker).
• Läs vad andra skriver om boken.