Att åka på ”konferens” kan vara fantastisk kul och riktigt hemskt; allt möjligt kan hända när en grupp människor stängs av från den vanliga vardagen under några dagar för en blandning av festande och kanske ändå en del seriösa inslag. Mats Strandberg gav sin version i Konferensen från 2021 men i Viktoria Höglunds nya Fasader, som kom ut igår, befinner vi oss på en helt annan nivå när det gäller lyx, och möter helt andra typer av katastrofer. Efter tre spänningsromaner med psykologen Malin Dahl i huvudrollen ger hon sig på något helt nytt och hon har en perfekt bakgrund för att skriva just denna berättelse. Hon har arbetat hos McKinsey & Company, en av världens riktigt stora managementkonsulter med närmare 40 000 anställda, ett företag av likartad karaktär som Firman som åker på konferens i den här boken. Hon har också varit VD för ett företag som drev flera konferensanläggningar i Stockholmsområdet, kanske inte på samma nivå som den här resorten på Kreta, en av Europas allra mest exklusiva, men ändå märks det tydligt att hon är hemtam i den värld hon här berättar om. Jag blev riktigt nervös när jag såg boken upplägg med en form som jag sällan gillar men jag hade fel; det är både spännande och läsvärt att få komma in bakom fasaderna på dessa människor och se vad som egentligen finns där.

Det är många karaktärer som befolkar denna berättelse. Tack och lov finns ett inledande persongalleri som är till god hjälp för att hålla reda på alla dessa människor, totalt fyrtiosju personer; en kärna på tolv som nått den eftertraktade positionen som partner i Firman, tio män och två kvinnor, deras respektive, en hel del barn och deras barnflickor, eller au pair som de naturligtvis betecknas här (faktiskt är en av dem en man), samt nio assistenter, alla yngre kvinnor som ska ta hand om allt praktiskt jobb under dagarna. Det är den skandinaviska grenen av den internationella Firman som samlas så människorna kommer från Sverige, Danmark, Norge och Finland.

I den typ av konsultföretag som Firman är råder ofta en stark framgångskultur där olika typer av svagheter sällan är accepterade. Här jobbar man många timmar i veckan och klagar aldrig, visar hela tiden upp en glittrande fasad hur trött man än kan vara. Ytan är viktig; det krävs rätt kläder, utseende, uppförande, språk och mycket annat. Belöningarna är pengar, så småningom väldigt mycket pengar för de mest framgångsrika, och dessutom en hel del makt när man arbetar med viktiga uppdrag för ledningarna inom de största organisationerna på många platser i världen. Ett fåtal når positionen partner, delägare, men även bland dem finns en rangordning, seniora partners tjänar löjligt mycket, och har staber omkring sig som sliter hårt med uppdragen. En annan belöning inom just denna skandinaviska del av Firman är den årliga, mycket påkostade, konferensresan, och när denna berättelse startar är det snart dags att åka, en avresa som gläder en del men som andra fasar inför.

Här finns många berättarröster, elva av resenärerna får ge sina perspektiv i egna kapitel, inklusive kapitelrubrik och land är de:

• Förblindad: Lars Edberg, partner och Skandinavienchef, Sverige
• Fördömd: Theresa Nielsen, gift med partnern Aksel, Danmark
• Förkastad: Mette Christensen, gift med partnern Karl-Wilhelm, Norge
• Förtrodd: Katrine Olsen, assistent, Danmark
• Förtigen: Leah Norman, flickvän till partnern Frans Varg, Sverige
• Förfallen: Piia Korhonen, gift med partnern Jarmo, Finland
• Förföljd: Tone Hovland, gift med partnern Ole-Morten, Norge
• Förlorad: Ingrid Edberg, gift med partnern och chefen Lars, Sverige
• Förvillad: Mikkel Jensen, pojkvän till partnern Louise Lundbye, Danmark
• Förlöst: Sara Karlsson, flickvän till partnern Petter Stenheimer, Sverige
• Förbländad: Karl-Vilhelm Christensen, partner, Norge

Dessutom finns tre anonyma kapitel som kallas Prolog, Interlog och Epilog, alltså början. mitten och avslutning.

Anledningen till att jag tar med detta är för att visa hur hårt formstyrd denna berättelse är. Generellt sett är jag enormt skeptisk till berättelser instängda i en hårt reglerad formidé, risken för att formen kväver innehållet är stor. Men här fungerar det faktiskt riktigt bra. På något sätt bidrar formen till berättelsen. Vi befinner oss i en starkt normerad miljö, det är ett mycket smalt spann som är ”rätt”, allt annat är ”fel”, och människorna sliter hårt med att upprätthålla ”rätt” fasader trots att det bakom dessa ytor finns allt möjligt som aldrig får komma ut, som är helt ”fel”, som inte får existera i denna specifika värld, personlighetskonflikter som är smärtsamma, och det är ett centralt tema för berättelsen.

”När jag tittar tillbaka mot spegeln ser jag framför mig en begagnad, trasig födelsedagspresent som har slagits in i extra fint papper, med snöre och en gigantisk rosett. Allt för att den ska glittra på ytan.”

Ett annat tema handlar om hur vissa kan uppfatta sådant som finns bakom fasaderna, som kan se, hur andra väljer att inte se och hur vissa faktiskt är blinda. Ytterligare en del handlar om hur mycket okunnighet och ibland förakt som kan finnas i de priviligierade elfenbenstornen hos vissa, men inte hos alla.

I baksidestexten står det att det handlar om ”nio parallella” berättelser vilket inte är sant. Det är elva berättelser, plus de anonyma kapitlen, och de är inte riktigt parallella, vi rör oss genom boken i tiden en del framåt under dagarna, delvis överlappande är en mer korrekt beskrivning.

Men det öppnar för ett berättatekniskt grepp som jag är mycket förtjust i, återvändandet, att ibland komma tillbaka till samma händelser flera gånger, betraktade från olika perspektiv så att läsarens förståelse för händelserna hela tiden förändras och fördjupas. Ett exempel dyker upp i huvudet just nu, Sara Stridbergs mästerliga Kärlekens Antarktis från 2018. Det finns även sådana element här som jag verkligen tycker om.

Det händer mycket innan det efter fem dagar är dags att flyga norrut från Kreta. Ett exempel är att Lars meddelar sin avsikt att rätt omgående sluta som Skandinavienchef vilket öppnar frågor om vem ska ta över den rollen. Men här finns också ett överflöd av alkohol, otroheter, alla möjliga katastrofer men också en del hjärtevarma scener i en mycket träffsäker berättelse. Bra läsning!

Författaren

Viktoria Höglund, född 1973, är en svensk författare och företagare. Efter utbildningen till civilekonom (har även läst psykologi) har hon arbetat som managementkonsult, VD för ett konferensanläggningsbolag och som styrelseordförande hjälpt entreprenörer och eldsjälar att utveckla sina företag, Hon bor i Nacka med sin man och tre barn. På fritiden är hon gärna vid familjens lantställe i Roslagen, allra helst på en solig kobbe med en bok i handen eller i en roddbåt tillsammans med barnen och ett fiskenät.

Hon debuterade som författare 2016 med Från jobbdröm till drömjobb: dags att ta steget?, som hon skrev tillsammans med Sofia Rasmussen. Skönlitterärt debuterade hon 2019 med spänningsromanen Den som haver barnen kär med Malin Dahl som huvudperson. Efter ytterligare två böcker om Malin Dahl, och kortromanen Oduglingen, har hon nu kommit ut med nya boken Fasader.

Anders Kapp, 2023-01-24

Bokfakta

• Titel: Fasader.
• Författare: Viktoria Höglund.
• Utgivningsdag: 2023-01-23.
• Förlag: Southside Stories.
• Antal sidor: 381.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Den som inget känner mer.
• Kapprakt om Den som lämnas ensam kvar.
• Kapprakt om Den som haver barnen kär.
• Läs vad andra skriver om boken.