Dags för ytterligare en av årets svenska spänningsdebutanter när Victoria Björn Blomqvist häromdagen kom ut med sin första roman: Fjället tiger still. Huvudperson i denna berättelse är Malin Hagelin som i nutid bor i Karlstad med sin älskade sambo Micke. Hon är gravid men i tjugoförsta veckan drabbas hon av missfall. Livet går sönder och djupt deprimerad flyr hon allt, Micke och jobbet på redovisningsbyrån, en tidig morgon och åker norrut. Under hennes barn- och ungdom var mormor och morfar i Sälen hennes stora trygghet i livet. Nu är morfar död men mormor, Dagmar Bergström, finns kvar och det är dit hon åker. Hon har inte varit där alls under femton år. Sommaren 2004 lämnade hon vänner, kärleken och morföräldrarna i Sälen efter en traumatisk händelse och tänkte aldrig återvända. Men nu gör hon det ändå. Mormor har en stuga på fjället som hyrs ut till turister vintertid, men nu är det sensommar och där flyttar Malin in. Det är starten på denna välskrivna och dramatiska debut som dock innehåller en del problem.
Inte långt från Malins stuga pågår arbetet med det som ska bli ytterligare en turistanläggning, ett nytt stort hotell finansierat av norska intressen, men en dag kommer en av de polska grävmaskinisterna springande till arbetsledaren Öivind Hauge; han har hittat en död kropp som uppenbarligen varit begravd länge. Många i bygden kan gissa vem det kan vara.
På hösten efter den sommar då Malin lämnade Sälen, i slutet av november 2004, invigdes en nyrenoverad del av Högfjällshotellet med en rejäl fest som samlade mängder av säsongsarbetare, turister och lokala ungdomar; alla som fanns med i Malins bekantskapskrets på den tiden fanns också med på festen. I fyllan händer flera otrevliga saker och under nattens snöstorm dör Mats Jonsson, sannolikt i en skoterolycka, och dessutom försvinner Oskar Vendelsson, turist från Alingsås, spårlöst. Det är hans kropp som nu alla tror återfunnits.
Successivt träffar hon hela gänget från förr. Bästa vännen då, partytjejen Åsa Lisstorp, som fortfarande är singel och just nu hjälper syrran Cissi med att förbereda hennes bröllopsfest kommande helg då alla från kommer att träffas vilket gör Malin rätt nervös. Malte Larsson som numera är chef för Sälens polisstation men som då, 2004, var förälskad i Åsa och deltog på den ödesdigra festen. Jenny Fransson arbetar åt Henrik ”Henk” Fredén, riktigt otrevlig då, kompis med Mats, och ännu värre nu som skurkaktig småföretagare inom turismbranschen. Och så träffar Malin naturligtvis den stora kärleken från 2004, Jonatan Lindbäck som det gått rätt bra för, har mycket jobb som snickare och dejtar Linda. Även Jonatans bror Stefan som lever ett bra familjeliv med hustrun Matilda och barnen.
Berättelsen flyter på i riktning mot den upplösning då alla hemligheter ska avslöjas. Positivt är att det är mycket välskrivet; språket flyter bra och det är få fel. Positivt är också att Niklas Lindblad levererat ett snyggt omslag.
Förra våren imponerades jag över hur många riktigt bra svenska spänningsdebutanter som dök upp. Det är riktigt svårt att bli synlig i utgivningens stora flod och det finns egentligen bara två vägar: originalitet och/eller kvalitet. Originalitet är nästan omöjligt, de flesta tänkbara koncept är redan använda, och ingen av de bästa svenska debutanterna förra året var egentligen originella, däremot visade de på hög kvalitet. Om jag ska vara ärlig hittade jag faktiskt ingen debutant i förlagsutgivningen förra året som var originell och det kan vara intressant att fundera över varför det kan vara så. Är det ett resultat av den stora mängden skrivarkurser? Är förlagen alltför försiktiga, söker man alltför mycket efter något man känner igen, något som har fungerat förut? För att hitta originalitet måste man gå till egenutgivningen men där brister det ofta i kvalitet i stället.
Den här våren är jag mindre imponerad, har inte mött något riktigt bra än.
När det gäller Fjället tiger still finns en del kvalitet men absolut ingen originalitet, tvärt om. Var och varannan bok har en återvändare som huvudperson och återvändandet sker gärna till glesbygd. Så även här. Det finns nästan alltid någon sorts trauma som ledde till flykten från den plats dit hen (nästan alltid hon under senare år) nu återvänder. Så även här. Återvändandet leder till en del obehagliga möten, inkluderande otrevliga minnen som väcks till liv. Så även här. Men det finns också något av dessa möten som leder till en spirande romans. Så även här. Huvudhistorien bygger på något hemskt som hände för länge sedan och som väcks till liv i nutid, gärna genom att en gammal död kropp hittas. Så även här. Även om det är orimligt att kräva originalitet för att uppskatta en ny spänningstext är det här alltför många väldigt välanvända komponenter.
Detsamma gäller formen, berättartekniken, som väl följer tidens mittfåra med en rörelse mellan olika berättarperspektiv i nutid som varieras med historiska inslag, allt i korta kapitel. Det är väl genomfört hos den här författaren, men originellt är det inte.
Alla aspirerande spänningsförfattare får lära sig att cliffhangers är en bra grej för att hålla läsaren fängslad; det är inte fel, det fungerar, men det blir så lätt för mycket av det goda och det blir det här.
Ett exempel: ”Över fjället spred sig en olycksbådande föraning. Det som legat begravt och glömt hade väckts till liv. Medan invånarna i den lilla fjällbyn njöt av de sista sommarveckorna kröp något ondskefullt längs med fjällsidorna. En sammandrabbning som var omöjlig att undvika sträckte sina skoningslösa armar mot den grupp människor som hade allt att förlora och inget att vinna. Sanningen skulle hinna ifatt dem men än så länge levde de i den barmhärtiga ovissheten. Solen gassade. Den som bara kommit för ett ångestfyllt besök skulle inte skonas. Alla var de märkta.” Jag vet att det är ett långt citat, men det finns gott om likartade; för långa, för svulstiga och för många cliffhangers när vi läsare sedan länge redan förstått väldigt väl att något otrevligt kommer att hända.
Läser just nu en annan debutant som jag tror är bäst hittills 2022. Återkommer om den när den kommer ut.
Författaren
Victoria Björn Blomqvist är född 1984 i Norra Råda i Värmland. När hon var fem år flyttade familjen till Sälen för att driva en semesterby och där växte Victoria upp nära naturen och fjället. I gymnasieåldern flyttade hon tillbaka till Värmland och är numera bosatt utanför Karlstad med man och två döttrar. Hon arbetar sedan tio år som försäljningschef inom stålindustrin. Att läsa böcker och att skriva har alltid varit en stor och viktig del av hennes liv och fjällmiljön från barndomen var naturlig för henne att använda i skrivandet av sin debutroman.
Anders Kapp, 2022-03-19
Bokfakta
- Titel: Fjället tiger still.
- Författare: Victoria Björn Blomqvist.
- Utgivningsdag: 2022-03-16.
- Förlag: Piratförlaget.
- Antal sidor: 365.