Victor Pavic Lundberg blev välförtjänt uppmärksammad som en av de bästa spänningsdebutanterna förra året med Den som överlever och nu finns uppföljaren En förlorad sommar ute. Rätt olika böcker kan man kanske tycka men det som förenar är att de är en sorts kvällstidningsklassiker, sådant som får kvällstidningar att gå i spinn med feta rubriker, stora bilder och många sidor under många dagar. Då i debuten var det den stora katastrofen, eller snarare två: en flygplanskrasch mitt på Medborgarplatsen på Södermalm i Stockholm med 119 döda och en masskjutning med fyrtiotvå döda på NK (jag har själv arbetat på kvällstidning under katastrofer och vet hur stämningen blir). Nu är det sommarmordet, en klassiker som nästan försvunnit, som helst ska drabba en flicka eller ung kvinna, gärna vacker och gärna på någon pittoresk mindre ort. Cyniskt kanske men det finns många journalister som från sommarvarma landsortshotell fyllt sina tidningar under veckor med material om dessa sommarmord. Nu är det Loa Bergman som hamnar på ett hotell i Mariestad, hans (och författarens) uppväxtplats på uppdrag av sin tidning för att bevaka tjugoåriga Julie Möllers försvinnande, ett fall som snart visar sig ha kopplingar till något liknande som hände för drygt trettio år sedan. Här finns inget andrabokstrauma, det här är minst lika bra som debuten.

Liksom i många andra böcker just nu är det väldigt varmt när den här berättelsen börjar; det är fredag 2 juli och Loa Bergman ska just gå på semester när hans mamma Agneta ringer från Mariestad: ”Hon är borta.” Loa har en rätt krånglig relation till sin mamma, inte minst är han trött på att hon alltid skulle skapa stor dramatik kring alla möjliga vanliga vardagshändelser. Så småningom lyckas han ändå få ur henne att det är en granne som är försvunnen. Julie Möller hade flyttat in i samma trappuppgång för ett år sedan, de hade fått kontakt med varandra och bland annat brukade Julia hjälpa till med att rasta Agnetas hund Göran men nu har hon varit försvunnen i två dygn. Polisen hade nyss varit och pratat med henne och hon är upprörd.

Så fort han avslutat samtalet ringer telefonen igen. Det är hans chef på Aftonposten, legendariska Sigge Classon, som fått tips om något udda med ett försvinnande i Mariestad. Han vet att Loa växt upp där och vill att han ska skjuta upp semestern och åka dit. Så blir det också, tillsammans med fotografen Linda Hamilton ger han sig iväg på den fyra timmar långa bilresan.

Samma dag som Loa ger sig iväg mot Mariestad är hans kollega och vän Danijela Mirković, tillika seriens andra huvudperson, på väg för att träffa sin son Anton på en uteservering i Humlegården. Hon har bråttom, var sen från redaktionen och längtar efter att få träffa Anton igen som just är tillbaka efter några år i Australien. Hon är snart framme, skyndar sig mot ett övergångsställe, gatan är nästan tom, det är bara en Tesla som kommer körande men den struntar Danijela i, den har ju väjningsplikt, måste bromsa. Men Teslan bromsar inte alls och Danijela vaknar på sjukhuset nästa dag med hjärnskakning och ett lårbensbrott.

Loa jobbar på och träffar, på gott och ont, en del gamla bekanta. Polisutredningen leds av Nathalie Larm, hon och Loa har en gemensam historik som inte direkt underlättar deras kontakter. Redan på den första presskonferensen är det en äldre journalist som lyfter fram uppenbara likheter med ett trettioett år gammalt fall, Maria Salas försvinnande som aldrig löstes. Ett lokalt trauma som Loa hört talas om under hela sin uppväxt. Hon försvann sista juni 1990, samma dag som Loa föddes. Det är inte det enda med detta fall som får personliga kopplingar till honom.

Med hjälp av en hållhake hon har på en polis tvingar Danijela ut hela utredningen från det gamla fallet och, till hennes läkares stora irritation, får hon kartongerna budade till sjukhuset. Hon lusläser allt, hittar en del och dyker så småningom upp på kryckor i Mariestad för att hjälpa Loa.

Det är en stark berättelse, otroligt välskrivet med en intelligent intrig som håller spänningen vid liv hela vägen fram till upplösningen. En viktig förklaring till läsglädjen är de två fängslande huvudpersonerna.

Efter en rätt trasslig uppväxt i Mariestad visade sig Loa Bergman redan i unga år vara en begåvad journalist, han var bara tjugoett år när han flyttade till Stockholm och började på Aftonposten, nu närmar han sig trettio. På tidningen lärde han känna betydligt äldre Danijela Mirković, de blev ett radarpar som levererade många stora nyheter tillsammans, fick en stjärnstatus på redaktionen med fria grävarroller. Allt det tog slut när Leo var med om masskjutningen på NK, han blev sjukskriven under lång tid, stoppade i sig för mycket piller och alldeles för mycket alkohol. Nu är han på väg tillbaka, kämpar hårt med att hålla sig nykter och att återuppbygga vänskapen med Danijela. Han är homosexuell men har ingen fast relation.

Danijela Mirković har hunnit passera femtio, är frånskild med en vuxen son, och är en oerhört tuff och egensinnig kvinna med en storartad journalistkarriär. Hon kom till Sverige från Kroatien 1992, har en svart historik från krigen på Balkan som hittills bara antytts i de två första böckerna men som säkert kommer växa ut så småningom. Från den historiken finns också en del hot mot henne, kanske var det ingen olycka som orsakade hennes skador, Teslan hade bara försvunnit från platsen?

En karaktärstyp som jag är mycket svag för är ”den grå eminensen”. Här finns han i form av Henry Mountbatten, född 1931 i London i en av de mest förmögna släkterna med nära relationer till kungahuset. Under många år arbetade han för det engelska utrikesdepartementet runt om i världen, känt de flesta som räknas, varit med om det mesta, har initierade kunskaper som få andra om stora världshändelser. Homosexuell i en tid när det inte var så enkelt. Under en period i Washington träffade han Harald Timander på den svenska ambassaden och de blev ett hemligt par. Så småningom, 1970, flyttade de till Stockholm och var sambos i många år i en enorm våning nära Hornsgatspuckeln med två olika ingångar, två olika adresser. Harald dog i cancer 1998 och efter det bodde Henry ensam.

Henry och Loa lärde känna varandra redan när Loa var rätt nyinflyttad i Stockholm, på sätt och vis blev han den pappa som Loa aldrig egentligen haft, var ofta hos honom under hans sista tid i livet. Även om han numera är död, hoppas och tror jag att han kommer att få en större roll i någon kommande bok, kanske kopplat till Danijelas Balkanhistorik? Loa fick bland annat ärva den stora våningen men att han har en bostad värderad till över fyrtio miljoner berättar han inte för någon.

Jag följer ganska få serier, försöker i stället prioritera debutanter och andra, för mig nya, författare, men den här serien kommer jag definitivt att följa, längtar redan efter att få träffa Danijela och Loa igen.

Författaren

Victor Pavic Lundberg är född 1987 och är uppvuxen i Mariestad. Redan som sextonåring började han skriva för lokaltidningen. 2008 flyttade han till Stockholm för ett jobb på Aftonbladet där han fortfarande är kvar, under åren har han haft olika roller på redaktionen. Han är gift och bosatt i centrala Stockholm. Den som överlever var hans debut som författare 2022. Den utsågs till Årets deckardebut av Crimetime Awards och nominerades till samma pris av Svenska Deckarakademin. Den har hittills översatts till sex andra språk och nu finns alltså uppföljaren En förlorad sommar ute.

Anders Kapp, 2023-03-19

Bokfakta

• Titel: En förlorad sommar.
• Författare: Victor Pavic Lundberg.
• Utgivningsdag: 2023-03-13.
• Förlag: Bonniers.
• Antal sidor: 470.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Den som överlever.
• Läs vad andra skriver om boken.