Victor Pavic Lundberg gjorde succédebut med prisbelönta Den som överlever 2022, tog ytterligare ett steg med En förlorad sommar förra året och är nu med trean Bergets drottning etablerad som en av våra mest intressanta yngre spänningsförfattare. En förklaring är hans huvudpersoner, journalistkollegerna Danijela Mirkovic och Loa Bergman, helt olika personer som alldeles otippat blivit vänner, riktigt starka karaktärer som blivit intressanta att följa. En annan förklaring handlar om hur han skickligt låter olika grenar växa till kommande teman för nya böcker. En sådan gren är Danijelas mörka historik från Balkankriget; hon lyckades fly från kriget till Sverige, men det gjorde inte alla. Den grenen är nu mogen för att bli ett huvudtema i den nya boken. En annan gren som mognat under de två första böckerna handlar Loas gode vän Henry Mountbatten, numera död men med en spännande historik inom internationell politik, numera redo för att bli det andra huvudtemat för den nya boken. Det blir bara bättre, den här serien måste man bara följa.

Låt oss börja med den andra grenen. Henry Mountbatten föddes 1931 i London i en av de mest förmögna släkterna med nära relationer till kungahuset. Under många år arbetade han för det engelska utrikesdepartementet runt om i världen, känt de flesta som räknas, varit med om det mesta, har initierade kunskaper som få andra om stora världshändelser. Homosexuell i en tid när det inte var så enkelt. Under en period i Washington träffade han Harald Timander på den svenska ambassaden och de blev ett hemligt par. Så småningom, 1970, flyttade de till Stockholm och var sambos i många år i en enorm våning nära Hornsgatspuckeln med två olika ingångar, två olika adresser. Harald dog 1998 och efter det bodde Henry ensam.

Det här är en karaktärstyp som jag är mycket förtjust i, den grå eminensen som utan att synas har nyckelroller i viktiga händelser. Henry och Loa lärde känna varandra redan när Loa var rätt nyinflyttad i Stockholm, på sätt och vis blev han den pappa som Loa aldrig egentligen haft, var ofta hos honom under hans sista tid i livet. Loa fick bland annat ärva den stora våningen men att han har en bostad värderad till över fyrtio miljoner berättar han inte för någon.

Efter Henrys död dök det upp ett brev från honom till Loa. I det påstår Henry att Allan Arnell krossat hans älskade Harald med falsk information där han utmålats som rysk spion. Han vill att Loa ska gräva i historien. Det har Loa försökt med i mer än ett år, utan att komma någonstans. Allan Arnell är allt annat än en grå eminens, superkänd inom svensk utrikespolitik under många år, nästan på samma nivå som Dag Hammarskjöld och absolut lika erkänd som Jan Eliasson. Fläckfri och oåtkomligt, har aldrig tid med en liten skit som Loa. Loa lyckas i alla fall komma in på en release för Arnells memoarer. Trots allt får han med sig en liten uppgift som gör det möjligt att gräva vidare.

Genom hela boken fortsätt Loa att gräva, pusselbit fogas till pusselbit, det blir fantastiskt spännande och en del av det han hittar visar sig så småningom ha direkta kopplingar till dagens svenska politik, en smutsig politisk värld. Det han finner blir också farligt för honom själv.

Sigge Classon är en tredje återkommande och viktig person, chef för Loa och Danijela på Aftonposten, en frustande ångvält som bara lever för nästa nyhet, nästan en karikatyr men mycket underhållande. Redan i en sorts prolog får vi veta att han för en gångs skull själv gräver efter något stort, träffar en anonym informationslämnare under stort hemlighetsmakeri. Men plötsligt kommer hon inte till ett avtalat möte.

En segelbåt har exploderat utanför den kroatiska kusten, fem svenskar döda. Det visar sig vara Filippa och Joakim Bauer, kändisar som på kort tid byggt upp ett miljardföretag som bland annat säljer hudvårdsprodukter. De var tydligen där på semester med sina tre barn. Så småningom visar det sig vara sex döda, Joakims mamma Lena var också med på resan. När Sigge får se mammans passbild förstår han varför hans informationslämnare inte kommit; det var Lena Bauer han träffat och nu är hon död. Det visar sig snart att Lena Bauer var syster till utrikesminister Karin Kennedy som alla tippar ska ta över rollen som statsminister efter riksdagsvalet om elva dagar. Systrarna har också jobbat tillsammans under många år, Lena var länge Karins kabinettsekreterare innan hon nyligen fått sparken. I bokens andra del hoppar vi tillbaka till 1975 och får följa systrarnas liv.

Danijela har passerat femtio, har levt merparten av sitt liv i Sverige men nu börjar händelser fån Balkankriget komma ikapp henne. Hon utsätts för flera hot kopplade till dessa händelser, bland annat är det någon som skickat bilder på hennes son Anton, någon har tydligen skuggat honom. Hennes exman George, Anton och Loa blir mycket oroliga, vill polisanmäla men Danijela vägrar. Utan att informera någon åker hon i stället ensam till Kroatien. Hon har fått koordinaterna till en specifik plats som hon känner väl till även om det var trettio år sedan hon var där, hon förs tillbaka till en tid som hon alltid velat glömma. Hon har också fått en exakt tid när hon ska infinna sig. Hon har alltid sagt att hon kommer från Kroatien men det är inte riktigt sant, den gränsby där hon växte upp var då en del av Bosnien. Den här grenen växer ut till en mycket berörande historia med stark verklighetsförankring, författaren är väl påläst om Balkankriget. Vi får här också förklaringen till bokens titel.

Som vanligt tar han i rejält, den här författaren, här finns dramatiska och storskaliga händelser som hos många andra skulle spricka fullständigt i obefintlig trovärdighet och sannolikhet. Man han har en förmåga att med hjälp av många detaljer, många av dem hämtade från verkligheten, bygga en kontext där även det minst sannolika plötsligt blir fullständigt möjligt. Det är så skickligt!

Om han bara kunde sluta att böja ”orange” skulle min lycka vara fullständig, det är till den rätt löjliga detaljnivån man måste gå för att hitta något att klaga på. Naturligtvis kommer jag att läsa fortsättningen i vilket fall som helst, det är omöjligt att låta bli.

Författaren

Victor Pavic Lundberg är född 1987 och är uppvuxen i Mariestad. Redan som sextonåring började han skriva för lokaltidningen. 2008 flyttade han till Stockholm för ett jobb på Aftonbladet där han fortfarande är kvar, under åren har han haft olika roller på redaktionen. Han är gift och bosatt i centrala Stockholm. Den som överlever var hans debut som författare 2022. Den utsågs till Årets deckardebut av Crimetime Awards och nominerades till samma pris av Svenska Deckarakademin. Den följdes av En förlorad sommar och nu alltså Bergets drottning. Serien har sålts till flera andra länder.

Anders Kapp, 2024-09-14

Bokfakta

• Titel: Bergets drottning.
• Författare: Victor Pavic Lundberg.
• Utgivningsdag: 2024-09-04.
• Förlag: Bonniers.
• Antal sidor: 464.

Länkar till mer information

• Kapprakt om En förlorad sommar.
• Kapprakt om Den som överlever.
• Läs vad andra skriver om boken.