En man hittas ihjälslagen i sitt kök. Det mesta tyder på att det är hans sambo som har dödat honom. Hon blir anhållen och häktad, och även om hon inte erkänner, tycks fallet vara uppklarat. Det är upptakten på Onda ting, Ulla Bolinders tredje bok om kriminalinspektör Ann-Catrin Friberg som kom ut tidigare i år. Här finns en ovanlig och intressant berättarform, ett stort samhällsengagemang, men jag får en del problem under läsningen.

Ann-Catrin Friberg tror inte riktigt på den snabba lösning av mordet som hennes kolleger kommit fram till. Hon saknar sin döde kollega Göran Mårtensson och i tankarna vänder hon sig till honom med sina funderingar om tillvaron och om det aktuella mordfallet, som visar sig vara mer komplicerat än man från början har trott. Utredningen har misskötts och hamnat snett. Under motstånd från en kollega försöker Ann-Catrin vända den i en annan riktning för att komma vidare. Men ledtrådarna är få, och nya infallsvinklar tycks inte föra närmare gåtans lösning.

Bolinder skriver sin berättelse i huvudsak i formen av förhörsprotokoll och vittnesutsagor; det är inte unikt men rätt ovanligt att göra det så konsekvent. Till en början tycker jag att det blir rätt fyrkantigt med alla dessa formella dokument men så småningom kommer jag in i formen. Det är ett bra sätt att visa hur fullkomligt olika människor kan uppfatta händelser och hur flytande gränserna är mellan perceptionsvariationer och rena lögner. I detta uppstår ett spänningsmoment som jag uppskattar och det är välskrivet.

Dessa delar är sammanbundna av Ann-Catrin Fribergs funderingar, ofta i formen av ett tänkt samtal med sin döde kollega, men dessa delar växer ut till något annat.

Författaren är uppenbart mycket samhällsengagerad och det är något jag alltid uppskattar. Det finns många riktigt bra samhällsengagerade författare inom spänningslitteraturen. Ett dagsaktuellt exempel, även om boken kom ut i oktober 2018, är Som pesten av Hanne-Vibeke Holst, en riktigt bra spänningsroman har sin kärna i frågan om hur man kan hantera en global pandemi. Pascal Engmans lysande Råttkungen från i höstas har sitt fokus på olika former av kvinnohat, ett stort samhällsproblem. Det finns väldigt många andra fantastiska exempel som alla har det gemensamt att den samhällutmaning som behandlas är invävd i berättelsen, den är en kärna i intrigen. Men så är det inte i Onda ting.

Här finns flera problem för mig i min läsning. Det som främst engagerar författaren tycks vara klimathotet, men det finns många andra samhällsfrågor som dyker upp; utsatta barn, missbruk, psykisk ohälsa, situationen i skolan och en del annat. Jag har inget emot argumentationen i sig, den är normalt välskriven och genomtänkt, men det är alldeles för många frågor som trycks in, läsningen blir sönderhackad med alla dessa hopp mellan olika ämnen. Vad som är än värre att de inte har någon egentlig förankring i huvudberättelsen. Det är som att hoppa mellan en spänningsroman och ett antal olika debattartiklar och det fungerar tyvärr inte för mig. Jag tror det skulle vara bra med en uppdelning; spänningsromaner för sig, gärna med en intrig som baseras på en samhällsutmaning, och debattartiklar för sig. Bägge rätterna smakar bra, men för mig passar de inte på samma tallrik.

Författaren

Ulla Bolinder är född och uppvuxen i Uppsala men bor numera i Knivsta, några mil norr om Stockholm. Hon gick humanistisk linje på Magdeburg och har sedan dess arbetat på reklambyrå, restaurang, sjukhus, arkiv och bokförlag. Ulla debuterade som författare 1997. I sina böcker tar hon gärna upp samhällsfrågor med betoning på den enskilda individen och på senare tid skriver hon också spänningsromaner. Onda ting är den tredje fristående delen med kriminalinspektör Ann-Catrin Friberg efter Övrig händelse och I din himmel.

Anders Kapp, 2020-04-12

Bokfakta

• Titel: Onda ting.
• Författare: Ulla Bolinder.
• Utgivningsdag: 2020-01-15.
• Förlag: Eget (Books on Demand).
• Antal sidor: 304.

Länkar till mer information

• Du kan läsa mer om boken här.