Utan några förväntningar alls tänker jag ändå kolla. Läsa några sidor för att se vad det är. Hamnar i chock, ett godisregn, pralinerna faller över mig som manna. Har aldrig läst Ulf Lindström förut, har han alltid skrivit så här? Första sockerchocken är på väg, börjar spana efter obefintlig havregrynsgröt eller spenat redan på sidan 53 och läser: ”Hon är söt och hård. Som en polkagris.” Skrattar högt och ger upp. Faller. Accepterar ruset, omfamnar det, bejakar det, njuter av alla återkommande chockvågor ända fram det sorgliga faktum som inträder på sidan 474. Det nionde livet är slut. Timmar fyllda med läsglädje, fyllda med lust och allvar, är över. Hallå Svenska Deckarakademin! Dags för en oväntad, ovärdig och ovärderlig vinnare 2020!
I centrum finns Marie Benedetti. Ständig förbannad. Stentuff yta. Superlativet av obekväm. Ständigt kåt. Ständigt livrädd under ytan. Kriminalstjärna på Grova brott i Halmstad. Smartast. Nu degraderad till ”dokumentalist” hos polisen i Varberg, en ny titel som påhittats. Ingen vågar sparka henne helt. Inte polis längre. Civilanställd.
Gränslöst brutalt oförskämd uppfinner hon nya skällsord och nya fraser som sylvasst punkterar de mest uppblåsta ballonger. En del av dialogerna med pompösa chefsmän är obetalbara.
Hon är bara 36 år gammal och har ALS. Hon kommer att dö och vägen dit är vidrig. Funktioner faller successivt samman. Hon kan inte lita på sin kropp. Hon kan inte lita på sitt minne. Det finns ingen bot, ”naturlagar medger ingen villkorlig dom”.
En romsk liten pojke hittas död. Slängd som skräp i en container mitt i Varbergs lyxigaste överklassområde. Föräldrarna misstänks och tas in för förhör. Döms i pressen. Intensiv hatkampanj i sociala medier. Det finns inget som stöder misstanken och föräldrarna släpps. Pappan försvinner. Mamman hittas död i hamnen. Hängd.
Bilder och annat material från förundersökningen läcker till kvällspressen. Dataloggarna visar vem som är skyldig. Allt är fittan Benedettis fel. Obekväm sedan länge. Nu hatad. Totalt utfryst.
Ingen bryr sig egentligen i polishuset, alla jagar enkla vägar för att avskriva ärendet så fort som möjligt, men Marie bryr sig om den lilla pojkens öde; hennes hjärta är så fyllt av bry att hon går sönder.
Fler kommer att dö på vägen mot fallets lösning. Det är en stark intrig, en spännande läsning, men det är inte det som får den här boken att höja sig över mängden. Det är språket. Det här är en lustfylld lärobok som visar vad den som verkligen behärskar språket kan använda det till.
Och Ulf Lindström behärskar sitt språk. Han vet att arbetskamraterna är kolleger, att en katt som blir fler är katter men en katta tillsammans med andra likadana blir kattor och katta är just vad Marie blir, och vråk, och vildkanin och andra djur av honkön i sin flykt undan smärtan, rädslan, en annan hamn, att bli någon annan för en stund, en annan som också ser det människor inte ser. Avsnitten är konstverk, stycken fyllda av inspiration för oss alla som älskar språket, textens möjligheter, ibland obegripligt underbara skildringar.
Det är bara den som verkligen äger språket som klarar av att busa med det så våldsamt som Ulf Lindström gör. Det handlar om oväntade avsnitt, stycken, meningar, ord men också ner till textens minsta beståndsdelar. Varför inte stoppa in en oväntad Versal i vissa meningar. Ibland kanske. Meningar kan få. Några extra punkter. Och visst är det så att meningar där förväntade kommatecken utelämnas blir till något annat något mer något som vi läser på ett annat sätt än om kommatecknen funnits kvar. Vissa meningar kondenseras genom att förväntade delar kapas bort. Och kanske man kan överraska med en extra radbrytning:
”Jag vill göra en insats innan jag.
Dör.”
Godtyckligt? Nej! Allt är genomtänkt och det skapar effekter hos läsaren. Rätt användning av uteblivna kommatecken höjer pulsen, skapar en andfåddhet i läsningen, och det är bara ett exempel.
Texten innehåller mycket som är poetiskt på olika sätt; avsiktliga brott mot regelboken och logiska lappkast som kan vara obegripliga för intellektet och samtidigt glasklara för själen.
Texten är också fylld av överraskande referenser, textrader från många låtar används skickligt, även Hassel och Femman från Richard Adams kultbok Den långa flykten på 70-talet dyker överraskande upp i handlingen. Dunning-Kruger-effekten överraskar även den och används på ett spännande sätt.
Hjärnan tänker då och då under läsningen: det här är bara för mycket. Hjärtat känner hela tiden: kärlek.
Jag trodde jag nått toppen på älskaskalan när The Toxicity of our City av System of a Down plötsligt dyker upp på sidan 398 så jag fick rita dit några skalstreck till; bättre än så om förgiftning av samhällen blir det knappast.
För det är ett starkt tema i boken, en av de mest smakstarka pralinerna, insikterna i modern terrorism. Som hatar förtroende, tillit, öppenhet, ärlighet, kärlek. Som framgångsrikt slåss för ett samhälle där vi vadar runt i en dy av rädsla, misstro, missmod, hat och lögner. Och hur det går till. ”Samhällskontraktet ersatt med affärskontrakt” i en organiserad brottslighet av annan mening än den vi oftast lägger i begreppet. Insikter som uppstår hos Marie och andra: ”visst gör det ont när oskuld brister”.
Även hos genrens allra största stjärnor, som jag njuter av att läsa, finns alltid välbekanta delar från andra: en karaktärstyp, en sorts miljö, en berättarteknik, en typ av brottslighet eller något annat, men det finns inte hos Ulf Lindström; jag har inte läst något så egenartat sedan Ane Riels Kåda kom ut för några år sedan.
”Jag flyger en vråk till min längtan” låter Ulf Lindström Marie säga och själv så flyger jag högt av läsglädje. Längtar efter att få läsa mer av honom!
Författaren
Ulf Lindström, född 1960, debuterade 1985 med novellsamlingen Soldimma och har sedan dess försökt sluta skriva. 2011 belönades han med Tidningen VI:s litteraturpris för den första delen i den kritikerhyllade trilogin om Andreas Falck: En god man (2011), Jobs bok (2012) och Rädda barn (2014). Lindström är mestadels bosatt i Borås, där han arbetar som lärare inom vuxenutbildningen.
Anders Kapp, 2020-10-18
Bokfakta
- Titel: Det nionde livet.
- Författare: Ulf Lindström.
- Utgivningsdag: 2020-09-17.
- Förlag: Southside Stories.
- Antal sidor: 474.
Länkar till mer information
- Kapprakt om Det sista ordet (Varberg 2)
- Läs vad andra skrivit om boken.