Dags för final i grenen svenska trilogier utgivna under en period av minst tjugo år och finalen avgörs i tre omgångar. Efter Klas Östergrens Gentlemen, 1980, och Gangsters, 2005, samt Torbjörn Flygts Underdog, 2001, och Outsider, 2011, är ställningen oavgjord så allt handlar om den sista matchen som avgörs i ett maraton med Renegaters 747 och Sluggers 584 sidor. Östergren har med både fler år och fler sidor kanske en favoritposition men utgången är långtifrån självklar. Han är dessutom nio år äldre än Flygt, är den mest namnkunnige av de två, har bland annat en period i Svenska Akademien bakom sig, men trots många andra priser och tre nomineringar till Augustpriset har han aldrig fått det, vilket Flygt fick för just Underdog. Utöver osedvanligt lång tid mellan start och mål har de tävlandes trilogier också en del annat gemensamt. Bägge författarna är bosatta i Skåne, Flygt i väster och Östergren i öster. Liksom författarna är huvudpersonerna vita män som åldras under trilogiernas färd mot avslutningen, här finns en del självbiografiska drag blandat med fiktion och familjekrönika. Bägge författarna är mycket roade av vindlande sidospår inom de mest oväntade ämnesområden. Bägge trilogierna ger också en svensk samtidshistorik där stark samhällskritik blandas med mycket humor. Men det finns också stora skillnader.

Renegater har jag skrivit om tidigare (länk längre ner) så innan vi går till finalresultatet måste vi prata en del om Slugger (själva titeln syftar inte på några boxares fysiska kamp i ringen utan om många personers verbala kamp i olika diskussioner).

I sin kärna är denna trilogi en familjekrönika med Johan Kraft som nav, en ung man i Underdog som har hunnit bli femtiosju i den nya berättelsens nutid. För sju år sedan flyttade de från Malmö till ett hus i Höllviken: ”… de enda utrikesfödda eller från proletariatet som vi någonsin råkade stöta på i vårt Audighetto var de som delade ut direktreklam från blåa kärror ….” Det är där som familjen ska samlas för att fira midsommar, det är detta midsommarfirande som finns i centrum av berättelsens nutid samtidigt som det blir många tillbakablickar.

Inom affärsjuridikens penningstinna turbovärld blev Johan aldrig någon riktig stjärna, var inte i närheten av hustrun Helenas framgångar i samma roll, så nu driver han en egen liten familjejuridisk byrå där han hjälper människor med skilsmässor, testamenten och liknande tillsammans med unga juristen Ayesha som kom till honom som praktikant direkt efter sin examen men som snabbt blev fast anställd och oumbärlig.

Viktig i handlingen är hans storasyster Monika även om hon är död sedan länge, gick bort 2003 i cancer. Egentligen var de halvsyskon med olika pappor, ingen av dem närvarande i deras uppväxt, men de stod varandra nära och Johan saknar henne, besöker henne varje vecka på kyrkogården där han ändå fortsätter deras samtal, hon skulle ha fyllt sextiotvå i år.

Johan och Helenas barn, Agnes och lillebror Hannes, gick bara i lågstadiet när hon begravdes, och de är vuxna idag, tjugoåtta respektive tjugosex. Liksom sin man Christer var Monica engagerad läkare och hennes död tog honom mycket hårt. Han hade svårt finnas där för barnen, styvdottern Nathalie som tillfälligt flyttat hem under sin mammas sista tid i livet, och betydligt yngre sonen Simon som ofta bodde hos Johan och Helena under uppväxten, under en tid i barndomen var Hannes och Simon mer bröder än kusiner. Å andra sidan bodde Hannes senare ofta hos Christer, ett av Johans stora sår är att aldrig haft något fungerande relation till sin son som under tonåren blev allt svårare, revolterade mot sin familj på allt mer dramatiska sätt, en del kriminella. Riktigt tydligt blev det när Hannes Kraft bytte namn till Sebastian Rammtoft (mammans flicknamn), något som man som förälder möjligen kan förstå som en del av en frigörelseprocess men samtidigt är en sorg, en känsla av misslyckande i föräldraskapet.

I nutid arbetar Christer fortfarande som läkare, ägnar fritiden åt fågelskådning och särbon Elisabeth genom vilken han också blivit bonuspappa till hennes två katastrofala odågor till söner i tidiga tonår.

Agnes var inte alls lika problematisk under uppväxten men de har inga riktigt nära relationer till henne heller, hon bor numera i Örebro och arbetar som jurist hos Statistiska Centralbyrån och ägnar det mesta av sin fritid åt träning, kan springa hur långt som helst och det gör hon ofta. Hon kommer definitivt till midsommarafton, tycker det är en viktig tradition.

Johan och Monicas mamma Bodil, oftast ”morsan” i texten, slet hårt som ensamstående mamma under barnens uppväxt, i många år lågavlönad ackordssömmerska på Strumpan innan hon utsliten fick sparken därifrån för att så småningom hittade en del bättre jobb, men pengar var det alltid ont om i familjen. Numera åldrande pensionär men fortfarande oftast en rak och tuff kvinna. En gång i tiden var det hon som beordrade Johan tillbaka när han lämnat Helena, då när Agnes föddes, ett av många sår som finns i familjehistorien.

Helena hade en annan sorts uppväxt i den mer resursstarka familjen Rammtoft i Kalmar. Numera är hennes mamma Marion död och pappa Bertil har flyttat till dem i Höllviken, bor i en attefallare på tomten, allt mer dement och en av deltagarna i midsommarfirandet.

Här finns också Johans yngre kusin Kristina som flyttade in hos Bodil när han och Monika flyttat hemifrån, flydde föräldrarna Leif och Lisbeth i Uddevalla för att i stället bo hos sin faster och börja gymnasiet i Malmö. Bodil värnar fortfarande mycket om sin brorsdotter som numera hunnit fylla femtio, bor i London men ska komma till familjens gemensamma midsommarafton.

Sebastian har sagt att han vägrar delta på midsommarafton men ändrar sig överraskande. När Johan ska hämta honom inne i Malmö kommer nästa överraskning, sonen tar med sig två meter långe Erling, fylld med tatueringar, någon som ingen i familjen hört talas om tidigare men som också kommer att vara med i firandet.

För att krångla till det ytterligare får Johan genom ett telefonsamtal reda på att hans pappa Folke är död, det är fyrtio år sedan som Johan senast hörde något om honom. Den som ringer heter Ingela, hon är hans halvsyskon, liksom hennes äldre bror Petter som redan är pensionär. Johan vet inte alls hur han ska hantera sina nya halvsyskon, men till festen kommer de inte.

Det finns alltså massor av krångliga relationer i denna familjehistoria som med alkoholens hjälp lätt kan komma upp till ytan och skapa problem an många olika slag. Här finns sorg och glädje, tragedier och skratt, avstickare åt många håll och hela upprepade hopp tillbaka i tiden.

Och hela tiden finns återkommande reflektioner om hur samhället förändrats under det femtiotal år som berättelsen omspänner. Även om det blir rätt långt vill jag ändå ge ett exempel på hur en mening från Flygt kan låta:

”När Sebastian var som värst på drift tänkte jag på min klasskompis Persson, som inte heller hade någon bra anläggningsyta till tonår och skola, med en svag hemmafront där de skilda föräldrarna trätte med honom som vapen och som fick utlopp för sin frustration och avsaknad av möjligheter att ta sig någonstans genom att tillbringa all sin tid på ett gym där han pumpade upp en grotesk kroppshydda, och full av steroider och inkapslad ilska stampade han sönder två män i en bar till oigenkännlighet, och han fick sitt straff, satt av det på anstalt, och den som har en stark tro på ödets obetvingliga väg skulle utifrån detta dra ut hans tidslinje mot framtiden, en prognos som inneburit mer kriminalitet och gängvåld med kumpaner från cellvistelsen och att han inom några år skulle bli kvällstidningsrubriker och fall för en muttrande krimprofessor i brottsteve, men Persson fick det stöd han behövde, tog sig i kragen och läste in betyg på Komvux innan han sökte till Lärarhögskolan, och vem är egentligen bättre lämpad att undervisa i samhällskunskap än den som sett samhällets olika sidor – för detta var på den tid då det ännu fanns en övertygelse om människans inneboende potential till självförbättring, innan kriminalvård kom att handla om att låsa in och hålla i förvar som bärande metod, och i väntan på ideologisk vind som ska föra det politiska samtalet vidare håller partierna nu valmanskåren vaken genom att bedriva pseudopolitik, en tema auktion för lag & ordning där de bjuder över varandra med straffsatser och antal uniformer i tjänst, bud haglar från alla håll, från en justitieminister som ständigt bär ett ansiktsuttryck som om han känner sig skyldig till något, till vår egen Tricky Dick, den småljugande lille krabaten till högerledare som aldrig någonsin sett ut att känna skuld, trots att han har alla skäl till det efter att han släppt in Der Jimmie och hans Sverigefientliga parti i stugvärmen och låter honom piska upp insatserna ytterligare ett snäpp, krumbuktar sig som en sprattelgubbe med han med nosring leds in i den rasistiska kätten och partiet sjunker allt djupare ner i brunkletet, och hade deras skeva rättsmoral varit förhärskande under vår uppväxt hade Persson aldrig getts en chans, och kanske inte Sebastian heller.”

Det finns hela tiden en berörande kraft i bokstäverna, i allt från det djupt personliga till det samhälleliga, och ett fantasirikt språk som fyller läsaren med glädje. Något jag inte gillar är att han använder ”mej”, ”sej”, ”säja” och liknande i dialogerna; för mig stör det bara läsningen men det är kanske mest en smaksak.

En tanke går till en annan skåning, Pelle Holm, egentligen Per Uno Gustaf Valentin Holm, 1888-1980. Innan jag förklarar varför blir det ett litet sidospår. Hans föräldrar Johannes och Jenny hade en udda idé om namngivningen av sina barn: varje barn skulle få fyra namn i bokstavsordning. Den förstfödde, så småningom kyrkoherde, fick namnen Albin Bertrand Carl David, och när det sjunde barnet fått namnen Zebi Århild Ädla Ödevi var alfabetet slut. Men det kom ett åttonde barn, en liten Pelle, och då kunde föräldrarna inte längre fullfölja sitt namngivningsreglemente.

Nåväl. Pelle blev så småningom professor inom språkvetenskap, var i många år chef för arbetet med både SAOB och SAOL, men är absolut mest känd för citatsamlingen Bevingade ord som kom ut första gången 1939 och som givits ut i många reviderade upplagor sedan dess, även efter hans död. Jag tror att Pelle skulle ha gillat Slugger väldigt mycket, kanske skulle han ha givit ut en citatsamling bara baserad på denna text som är den mest onelinerspäckade jag läst. Väldigt roande!

Trilogifinalen går inte går inte till förlängning, Flygt blir en klar vinnare med sin starka avslutning samtidigt som Östergrens tredje del inte är lika bra som de tidigare.

Författaren

Torbjörn Flygt, född 1964 i Malmö där han även är bosatt idag, är en svensk författare, dramatiker, krönikör och litterär ståuppare. Han debuterade 1995 med Längsta ögonblicket, kom med ytterligare ett par böcker innan det stora genombrottet med Underdog 2001 som belönades med Augustpriset och som fick sin fortsättning med Outsider 2011 och Slugger 2022. Han har sammanlagt givit ut ett tiotal romaner och ett par böcker för barn.

Anders Kapp, 2023-02-26

Bokfakta

• Titel: Slugger.
• Författare: Torbjörn Flygt.
• Utgivningsdag: 2022-08-24.
• Förlag: Polaris.
• Antal sidor: 584.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Renegater.
• Läs vad andra skriver om boken.