Det luktar illa i trapphuset. Brevbäraren larmar och när låssmeden öppnat för poliserna möts de av en obeskrivlig misär. Och en död kropp som legat där ett bra tag. Saknad av ingen. Lillian hann inte fylla 60. Nyss ett av de där vraken vi undviker på torget. Lite mindre nyss en alldeles vanlig kvinna med en bra man, två barn och villa. Ända sedan jag såg David Ärlemalm jämföra Tobias Skog Tietz debutroman, Utifrån inget ljus till hjälp, med Sara Stridsbergs fantastiska Kärlekens Antarktis har den funnit i min läskö. Det handlar om hur en alldeles vanlig människa kan gå under. Det handlar om missbruk. Det handlar ändå mer om kärlek. Eller mest om det där hålet där kärleken borde ha funnits, den där tomheten som ropar efter att fyllas och som fylls av alkohol och tabletter ända tills det enda som finns kvar är en obehaglig lukt i ett trapphus. Stark berörande. Inte minst tänkvärt.

Undergång är ett bra och ofta återkommande litterärt tema. Älskade verkligen Kärlekens Antarktis, tycker att Sara Stridsberg borde fått Augustpriset för den 2018 och var riktigt sur över att den inte ens nominerades. Så jag fick naturligtvis kaffet i vrångstrupen när jag såg att David Ärlemalm jämförde detta mästerverk med en okänd debutant. Man jag har ju lärt mig att Davids litterära väderkorn är spiksäkert, och när jag nu, äntligen, läst Utifrån inget ljus till hjälp, inser jag att han hade alldeles rätt.

Det finns till och med delar som är ännu starkare. I Kärlekens Antarktis är Inni mycket tydligt dömd av sin uppväxt till undergång, hon dör redan när hon är 24. Lillian är på många sätt än mycket mer vanlig människa, som många av oss kan känna igen oss själva i, och det dröjer mycket längre innan hon går under, det tar nästa 60 år. Just vanligheten gör det så berörande, det här handlar inte om någon annan, någon främmande, det här är något som kan drabba någon som jag.

Tobias Skog Tietz väljer att berätta baklänges; boken börjar med att hennes kropp hittas och slutar när hon är en nyfödd baby. Greppet är ovanligt men inte unikt, Alex Schulman gör till exempel samma sak i ena halvan av sin senaste bok Överlevarna; men där Schulman nöjer sig med ett dygn sträcker sig denna berättelse alltså över en mycket längre tidsperiod.

Titelformuleringen ”utifrån inget ljus till hjälp” är ett tema som på olika sätt återkommer genom texten; olika formuleringar som indirekt blir en upprepad fråga: vilken är den hjälp som skulle kunna ha förhindrat denna undergång?

Texten handlar mycket om kärlek, men vad menar vi egentligen med det? Störst av allt säger Paulus i Nya testamentet (1 Kor 13:13) och många av oss håller nog med även om vi inte har Bibeln som främsta sanningskälla i livet. ”Jag älskar chips”, kanske du hör någon säga; och även om kärlek primärt kanske inte handlar om chips så använder vi ordet kärlek för att beskriva rätt olika saker, i denna text främst skillnaderna mellan det man kan dela upp i vertikal och horisontell kärlek.

Relationen mellan barn och föräldrar kan beskrivas som vertikal kärlek. Den är per definition inte jämlik, ojämlikheten är till och med institutionaliserad i lag; som förälder är jag ansvarig för mina barn tills de blivit myndiga, jag har både rätt och skyldighet att fatta beslut i deras ställe. Motsatsen gäller inte, mina barn har inget ansvar för mig, även om en del barn ändå tvingas ta ett sådant ansvar, till exempel när Lillians barn tvingas ta hand om sin berusade mamma.

Vi älskar våra barn, men vad är denna kärlek för barnet? Är det en ovillkorlig kärlek, är jag som barn älskad för min egen skull, eller är kärleken en lön för utfört arbete, är det någon jag ska förtjäna, får jag kärlek för det jag gör, mina prestationer, inte för den jag är? För barnet Lillian gäller det sistnämnda, kärleken är något som måste förtjänas. Jag, och många med mig, känner igen det; jag är inte värd att älskas, bara möjligen mina prestationer. Och att växa upp med det lämnar ett mörkt hål, som ofta kan vara bestående, som för Lillian är förödande.

(Det är tänkvärt för alla föräldrar; hur kommunicerar du din ofrånkomliga ilska över något som barnet gör / inte gör så att barnet förstår att det är beteendet du är arg på, inte barnet självt?)

Samma Paulus som ovan säger i samma korinterbrev ”mannen är kvinnans huvud” (1 Kor 11:3) och en hel del annat som legitimerat patriarkatet. Men där har Paulus faktiskt fel. Om den vertikala kärleken måste vara ojämlik gäller motsatsen för den horisontella; om den ska kunna vara hållbar kräver den jämlikhet, någon typ av maktbalans, vilket inte alls är detsamma som likhet. Lillian finner sin Göran, de lever tillsammans under många år, de får barnen Cecilia och Johan, men deras relation är aldrig jämlik. Det är Göran som hela tiden ger, Lillian får trygghet; när hon kryper intill honom på nätterna för att sova sked känner hon sig trygg, hennes mörka hål skaver inte just då. Men Göran får ingenting tillbaka, Lillian klarar inte av att ge, har inget att ge.

Hon försöker verkligen, om och om igen, hon kämpar sig fram som nykterist i flera år, hon gör en del heroiska kärlekshandlingar för barnen, för Göran, men det blir bara tillfälliga ljusglimtar, hon faller ändå igenom, fyller hålet med alkohol, skrämmer till slut bort både man och barn, går under.

Jag älskar verkligen inte chips, tycker de är rätt äckliga, men ställer någon en skål chips framför mig kommer den snart att vara tom, de har försvunnit i mitt hål, måttlighet är aldrig naturligt, i bästa fall något tillkämpat, missbruket ligger mycket närmare till hands …

Texten hade mått väl av en tuff och kompetent redaktör, men nu hade författaren inte tillgång till någon sådan den här gången. Det tror jag att han kommer att ha nästa gång för han har något som är mycket viktigare än det: en stark litterär förmåga att ta sig riktigt, riktigt nära människor på ett sätt som verkligen berör oss läsare och som ger oss viktiga insikter.

Författaren

Tobias Skog Tietz är född 1971 i Uppsala men uppväxt och bosatt i de västra förorterna till Stockholm. Han är legitimerad psykolog och driver i dag Prima LSS Omtanke, ett omsorgsföretag för stöd, service och omvårdnad till vuxna med utvecklingsstörning i Stockholm. Utifrån inget ljus till hjälp är hans debutroman.

Anders Kapp, 2020-12-03

Bokfakta

• Titel: Utifrån inget ljus till hjälp.
• Författare: Tobias Skog Tietz.
• Utgivningsdag: 2020-03-17.
• Förlag: Eget (Ekström & Garay).
• Antal sidor: 213.