Tina Harnesk gjorde en riktig succédebut med sin Folk som sår i snö våren 2023; direkt såld till femtontalet länder, utsedd till Årets bok och älskad av många läsare, ”En seriöst rolig skröna” skev jag bland mycket annat. Nu är hon tillbaka med uppföljaren Mödramärg, kvar i sina samiska rötter utforskar hon, som titeln antyder, mödraskap, men också exploateringen av Sápmi i två olika tidsepoker; i nutid finns Majalis i centrum och på sextonhundratalet möter vi en annan kvinna på samma plats, Nienna. Det är en modern version av Davids kamp mot Goliat, eller snarare två versioner, två olika kvinnor som slåss mot två olika övermakter i olika tider. Och så mycket mer än det bjuder författaren oss läslyckliga mottagare på.

Prologen är en starkt skildrad förlossning, ”Och det som varit hon var dött, och något annat fött.” Oklart vilka moder och barn är.

Sedan möter vi en kvinna som funderar över namns betydelse, hon tycker inte om sitt eget: ”Det som smakade löständersvatten, vätskande ögon och inkontinensbesvär. Majalis Eivor Pihl. Låter det som en människa med några som helst förutsättningar att bli lycklig? Exakt.” Vi känner igen debutens brutala och burleska humor när vi i berättelsens nutid träffar denna fyrtioåriga kvinna som kör på en grusväg på väg mot uppväxtens Vuojat, sex mil väster om Jokkmokk, en plats som hon inte besökt på tjugotvå år, som hon trott att hon aldrig skulle återvända till. Hon har levt sitt liv i Dublin, ett rätt bra liv ända fram till katastrofen, ända fram till flykten från Irland. Det är aprilväder, inte så lätt att ta sig fram.

Mamma Maud är död och nu ska hon ta hand om dödsboet, pappa Allan borta sedan länge, vad hon ska göra med resten av sitt liv har hon ingen aning om. Hon är inte ensam i bilen, inom henne finns något som växer, tidigt i graviditeten, det syns inte än, det är bara hon som vet.

En av få grannar i Vuojat, Stig-Ànte ”Stigga” Skierre, en gammal man, kusin till Maud, får vi träffa redan ett år innan Majalis återvändande då han möter en sällsynt främling i den lilla byn. Främlingen presenterar sig som Sven, arbetsledare på gruvbolaget Brising. Han behöver hjälp med en del saker, men Sigge svarar knappt på någonting, det skulle aldrig falla honom in att hjälpa något gruvbolag.

Just det här gruvprojektet är fiktivt, men det finns verkliga och likartade på olika platser i Sápmi. Striden om rätten till marken har varat i flera hundra år och är ett centralt tema i den här berättelsen.

Majalis blir kvar, får en hund av Stigga, kallar honom Manne, får jobb på biblioteket. Hon har många obesvarade frågor om föräldrarnas liv, hittar en gammal dagbok och börjar läsa. Hon lär känna en ”ny” granne, inflyttad till byn under hennes bortavaro, för sju år sedan; Torsten Spingelman är en skåning, en lång och stor man i sjuttioårsåldern, klimatflykting kallar han sig själv mer eller mindre skämtsamt. Det tre, Majalis, Stigga och Torsten blir ett udda triumvirat som är överens om en sak: någon gruva ska det inte bli här.

Så småningom får vi hoppa till sensommaren 1657 då vi får träffa berättelsens andra huvudperson Nienna Mársso som är arg på sin man Antur. Av rädsla för tvångskommendering hade han visat svenskarna silvret på Gierggevárre, sålt ut släktens heliga fjäll. Hon är en intelligent och stark kvinna, gjord av annat virke än hennes fege man. Åren går, så småningom lär hon sig förstå inkräktarna språk, det är det få andra samer som kan, och bland svenskarna finns det ingen som kan samiska. Bergmästare Amadeus Spiut härskar över silvergruvan, har makten över alla de samer som tvingas arbeta under slavliknande förhållanden, både i gruvan om med transporterna ut till kusten. Nienna tar tjänst hos honom som tolk mellan svenskar och samer. Att vara den enda som kan bägge språken är en maktposition, en position som hon vill använda för att sona sin mans brott, för att rädda det heliga fjället.

Vi får parallellt följa de två berättelserna, det finns ett samband mellan de två kvinnorna i olika tider, de tillhör samma släkt och samma förbannelse. Kampen om makten över marken, gruvfrågorna, är det centrala temat men det finns enormt mycket annat som händer. Mycket som överraskar och mycket som underhåller. Läsarskratten är kanske något färre än i färden genom debuten men uppföljaren har en starkare arkitektur, en beundransvärd intelligens och starka känslor för de två kvinnor som axlar Davids roll i två olika versioner av Goliat; en underdogs kamp mot övermakten fängslar alltid och här används ett klassiskt koncept skickligt. En succédebut kan bli skrämmande för en författare, att gå från noll till höga förväntningar kan vara förlamande för uppföljaren men Tina Harnes hanterar det med bravur.

Författaren

Tina Harnesk, född 1984, arbetar till vardags som biblioteksassistent och bor på ett berg utanför Arvidsjaur med sin man och deras barn. Hon är uppvuxen i Jokkmokk. Hennes debutroman, Folk som sår i snö såldes snabbt till femton andra länder och utsågs till Årets bok 2023. I uppföljaren Mödramärg återvänder hon till andra delar av sin samiska historia.

Anders Kapp, 2024-09-08

Bokfakta

• Titel: Mödramärg.
• Författare: Tina Harnesk.
• Utgivningsdag: 2024-09-05.
• Förlag: Bokfabriken.
• Antal sidor: 473.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Folk som sår i snö.
• Läs vad andra skriver om boken.