Tina Frennstedt gjorde succédebut förra året med Cold Case: Försvunnen som belönades med Crimetime Award för Årets deckardebut och har sålts till ett tiotal länder. Nu kommer uppföljaren, Cold Case: Väg 9, där radarparet Tess Hjalmarsson och Marie Erling vid Malmöpolisen än en gång tar sig an ett gammalt fall med kopplingar in i nutid, även nu inspirerad av ett verkligt gammalt fall. Frennstedt visar upp en fantastisk förmåga att bygga dramatisk spänning, ge nära inblickar i långsiktiga konsekvenser av traumatiska händelser och samtidigt ge en mycket respektfull och realistisk bild av polisarbetet. Hon är riktigt bra, ibland nästan för bra.

De många skjutningarna i Malmös olika gängkonflikter sätter högt tryck på polisen och alla tillgängliga resurser samlas för att fokusera på detta problem. Det innebär att Cold Case-gruppen är hotad trots spektakulära framgångar de senaste åren, flera personer förs över till den stora grupp som arbetar med skjutningarna, det talas om att CC-gruppen kanske ska läggas ner helt.

Men Tess får en öppning. En natt tänds oförklarligt den sedan länge nedlagda fyren på Stenshuvud på Österlen och den lyser över en död kvinna på stranden, en kontroversiell konstnär som senare på dagen skulle ha visat upp sitt märkliga livsverk som hon arbetat med i tio år. Olle Hansson, en av de få kvarvarande yrkesfiskarna, får syn på henne från sin båt. Tess bästa kontakt på NFC i Linköping, forensikern Brännström, har en gammal gåta som han lagt ner mycket tid på genom åren, en märklig lera som fanns på brottsplatsen utanför Ystad där den unge pianisten Max Lund för 15 år sedan hittades brutalt mördad intill väg 9 som går från Trelleborg till Brösarp på Österlen, ett mord som aldrog klarats upp. Nu visar det sig att exakt samma lera finns på den nya brottsplatsen vid Stenshuvud. Utredningen av de två fallen drar igång på allvar.

Frennstedt skriver riktigt bra och bygger en verkligt snygg struktur där olika perspektiv blandas i det som successivt bygger spänning och tillför nya pusselbitar. Här finns ett historiskt perspektiv från det som hände Max Lund och människorna i hans omgivning för 15 år sedan, det finns ett återkommande perspektiv i nutid där en kvinna blir allt mer orolig för sin mans beteende och en del andra bra komplement till det dominerande berättarjaget Tess.

Det finns lagom doser från huvudpersonernas privatliv och det finns gott om intressanta sidokaraktärer som t ex den excentriska danske profileraren Carsten Morris. Intrigen växer fram med stadig förankring i realistiskt polisarbete och spår som leder mig som läsare från den ena slutsatsen till den andra ända fram till en dramatisk upplösning.

Tina Fennstedt inspireras av verkliga gamla fall i sina böcker, i denna bok handlar det om ett fall som inträffade i hennes uppväxtstad Lund 1991 då Niklas Elmberg, en 20-årig student, hittades mycket brutalt mördad i ett vägdike i oktober. Hon bodde vid järnvägsstationen där han hade cyklat under natten och fick en lapp hem i brevlådan där polisen sökte vittnesuppgifter. Det ouppklarade mordet präglade staden en lång tid efteråt. Jag vet inte riktigt vad detta element tillför mig som läsare, men uppenbarligen är det en viktig inspiration för henne och det kanske bidrar till den mycket realistiska tonen i hennes berättande.

När jag läste att hennes debutroman sålt mycket bra i Tyskland dök ett leende upp i mitt ansikte. Det verkade rimligt. Inte för att jag tror så mycket på nationalkaraktärer, men tyskar lär ju gilla ordning och reda och det levererar Frennstedt verkligen; här finns inget slarv med borttappade intrigtrådar eller några andra misstag. Det är det jag menade i inledningen med att det ibland nästan är för bra. Under min läsning känner jag ibland att det blir för litet utrymme över för just det, min läsning. Ett citat från en text av Mohsin Hamid som jag just läser (ska skriva om den snart) där han jämför film med skönlitteratur: ”Men när du läser en bok ser du svarta krumelurer på tuggat timmer, eller i allt större utsträckning, mörka pixlar på en blek skärm. För att omvandla dessa ikoner till gestalter och händelser måste du använda fantasin. Och när du använder fantasin, då skapar du. Det är i läsögonblicket en bok blir en bok, och i vart och ett av en miljon olika läsögonblick blir en bok en av en miljon olika böcker, precis som ett ägg blir en av potentiellt en miljon olika människor när ett snabbsimmande och raskt spermastim närmar sig.”

Jag gillar verkligen den här boken men hos Frennstedt finns en liten tendens att förklara för mycket, att lägga allting tillrätta och om det finns något att önska är det att hon ibland lämnade över en aning mer till läsarens fantasi. Det hindrar inte att jag ser fram emot hennes nästa bok!

Författaren

Tina Frennstedt är född 1969, uppväxt i Lund och har lång erfarenhet som kriminalreporter med ett förflutet på flera stora tidningar och TV-produktioner. Hon har specialiserat sig på cold cases har omfattande kunskap om vad olösta trauman kan göra med familjer och andra berörda. 2006 debuterade hon som författare med dokumentärromanen Diplomatdottern om en svensk kvinna som åkte fast i Bangkok med 6,8 kilo heroin i resväskan. Hennes skönlitterära debut och de första boken om kriminalinspektör Tess Hjalmarsson, Cold Case: Försvunnen, belönades med Crimetime Award 2019 för Årets deckardebut och blev en stor försäljningsframgång. Hon bor idag på Södermalm i Stockholm.

Anders Kapp, 2020-03-22

Bokfakta

• Titel: Cold Case: Väg 9.
• Författare: Tina Frennstedt.
• Utgivningsdag: 2020-03-18.
• Förlag: Forum.
• Antal sidor: 422.

Länkar till mer information

• Du kan läsa mer om boken här.