Liksom i sina två tidigare böcker tar Thomas Svensson sin utgångspunkt i verkliga historiska händelser för sin fiktiva skönlitteratur. I inledningen av nya boken Den stora elden är det artonde januari 1895, vi befinner oss på ett norrgående tåg och möter trävaruhandlare Olof Johansson från Sundsvall. Han har ett speciellt ärende och håller kappsäcken hårt i handen. De är i Hednoret, någon timma kvar till Boden; det är natt, mörkt på tåget och han mår riktigt dåligt, har en blixtrande huvudvärk, är härjad av nervositet. Han är ensam i kupén men får sällskap när en mörk gestalt öppnar dörren. Johanssonska mordet kommer det att kallas i pressen, ett högst verkligt rånmord, innan avresan från Sundsvall hade han tagit ut en stor summa men nu hittas inte en enda sedel i kappsäcken. Det är fantastiskt kul att följa utvecklingskurvan för det här författarskapet som bara blir bättre. Boken kommer ut i handeln nu på torsdag och nästa torsdag, sjunde september, har författaren en releaseaktivitet på Vängåvans bokhandel i Sundsvall.

En som kommer att misstänkas för rånmordet är en av tidens kriminella kändisar, också han en verklig historisk person. Ehrenfried Westermark-Rosén var mest känd som framgångsrik ficktjuv, oftast mycket elegant klädd, men hade också en hel del annat kriminellt i sin historia; verksam under lång tid på många olika platser, inte bara i Sverige, han härjade också i USA och i flera europeiska länder.

Tjugotre år senare, 1918, får vi från tidigare böcker återse redaktör Gustaf Axelsson på Sundsvallsposten, nu en mycket äldre man. Han har många gånger skrivit om det omtalade mordet, bara fyra dagar efter händelsen kom offrets mycket vackra änka, Carolina Johansson, upp till honom på redaktionen med en del uppgifter om fallet.

En annan som länge sysslade med fallet är polisen Johan Fjellner, vi har också mött honom tidigare men i den här boken får han mer plats och växer ut till den sannolikt mest intressanta karaktären i berättelsen. Han dör i april 1918 och hade då sedan länge lämnat polisen, återgått till fisket. Axelsson träffade honom många gånger, första gången i augusti 1888, bara några veckor efter den stora stadsbranden och sju år innan mordet.

Författaren flyttar oss också till denna kaotiska tid efter branden när alla möjliga sorters behov är stora. Bland annat skriker polisen efter extra personal för att försöka hålla en snabbt växande kriminalitet i schack och en av dem som börjar då är just Johan Fjellner. I normala fall skulle han aldrig ha fått jobbet som polisbetjänt; han har ingen erfarenhet, är bara tjugo år och framför allt kommer han från en fiskarsamisk familj på Alnö, en illa sedd folkgrupp på denna tid. (Författaren har tidigare förtjänstfullt lyft fram de bofasta fiskarsamernas nästan okända historia, framför allt i den första boken Blodgärning.)

Fjellner visar sig ha stort rättspatos, en verklig fallenhet för yrket, och trots stort internt motstånd engagerar han sig för fall även
där offren tillhör samhällets lägsta skikt, fall som äldre kolleger och chefer tycket att man bara ska strunta i. Skildringarna av hans envishet, ambitioner och problem är riktigt välskrivna och läsvärda.

En av de kriminella som lockas av de möjligheter som kaoset i Sundsvall erbjuder är just ovan nämnde Ehrenfried Westermark-Rosén och hans kumpaner. Fjellners första möte med dem blir förnedrande för honom, men de kommer att träffas fler gånger …

I ett annat spår får vi följa paret Olof och Carolina Johansson, först 1984, ett år efter bröllopet och ett år innan mordet. Hon är från Hälsingland och skickades till Sundsvall av sin far för studier på Emilie Gyllencreutz privatskola, inackorderad hos änkefru Rogberg (återkommande bikaraktär från tidigare bok). Efter en tids uppvaktning skrev Olof ett brev till hennes far, bad om hennes hand vilket accepterades. Hon var arton år när de gifte sig, hade precis avslutat studierna, han var mycket äldre, en rätt trind man med en del pengar; inte mycket men ändå tillräckligt för att de skulle kunna räkna sig till de understa skikten av stadens borgerskap, där de övre skikten var riktigt förmögna på denna tid. Olof har en mycket uppblåst uppfattning om sin egen betydelse, domderar gärna om allt möjligt, men Carolina lär sig snabbt att han är rätt oförarglig, osäker och feg, vid minsta mothugg backar han genast. Hon ångrar äktenskapet; hon är vacker, intelligent och kan föra sig, hon kunde ha fått ett mycket bättre parti.

Naturligtvis får vi också följa polisens utredning av mordet då på artonhundranittiotalet, det blir många intressanta turer, en hel del överraskningar men inget egentligt resultat, ingen döms för mordet.

Redan under den korta tid äktenskapet varade hade Carolina och redaktör Gustaf Axelsson setts på några tillställningar, bägge hade känt en ömsesidig attraktion men något mer än så blev det aldrig då. Men nu är hon ju faktiskt änka och därmed fri. Gustaf är vid den tiden trettiofem år, hade aldrig haft någon egentlig relation, hade aldrig träffat någon han ville dela livet med, men kanske är det just Carolina? Deras relation blir ytterligare ett läsvärt spår i denna berättelse. Att det tydligen inte blivit något långvarigt vet vi redan, när vi träffade honom långt senare, 1918, är han fortfarande ensamstående, fru och barn blev det aldrig för honom. Och det finns något mystiskt runt Carolina.

Det blir en riktigt dramatisk upplösning 1918, många överraskande vändningar som visar på en imponerande kreativitet.

Vi rör oss mellan olika trådar och olika tider i denna berättelse, det blir till en levande och rytmisk struktur som är en fröjd att läsa; just den delen har utvecklats starkt genom författarens nu tre böcker. Karaktärsteckningarna blir successivt också allt mer levande och intressanta. Förmågan att rikligt krydda anrättningen med välresearchade markörer av många olika slag, som skapar stark närvaro i tid och rum, kanske fanns där redan från början men blir också bättre. Det är dags för något förlag att upptäcka detta författarskap; bidra till en ännu högre nivå och en större spridning.

Anders Kapp, 2023-08-28

Bokfakta

• Titel: Den stora elden.
• Författare: Thomas Svensson.
• Utgivningsdag: 2023-08-31.
• Förlag: Eget (Whip Media).
• Antal sidor: 384.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Thomas Svensson inklusive länkar till annan information.
• Läs vad andra skriver om boken.