Jag är fullständigt misslyckad, en katastrof som läsare. Uppenbart för mig efter denna sommar. Det har varit ett för mig rätt chockerande och deprimerande uppvaknande. Har svårt att hämta mig riktigt.
Jag tycker ju väldigt mycket om Thomas Mann och har läst det mesta tidigare. Blev så glad när Bonniers fick till nyöversättningar av hans tre stora verk. Alla tre genialt nyöversatta av Ulrika Wallenström. Måste ha varit en stor utmaning, Thomas Manns väldigt tyska meningar kan inte varit enkla.
Jag har skrivit här om de två första nyöversättningarna och uttryckt min stora förtjusning.
Släktkrönikan Buddenbrooks från 1905 som jag tror alla läsare älskar. Var en megasäljare direkt när den gavs ut. Var också den som lyftes fram särskilt när han fick Nobelpriset 1929. Priset motiverades egentligen av Bergtagen från 1924, den andra av de nyöversatta böckerna och för mig hans absoluta mästerverk. Alltför kontroversiell för att lyftas fram publikt vid Nobelprisutdelandet, inte alls lika lättillgänglig som Buddenbrooks, men helt fantastisk, tror det var tredje läsningen för mig när nyöversättningen kom. Fantastisk roman som också ger en otroligt insiktsfull inblick i olika europeiska idétraditioner.
Så det var höga förväntningar när jag gav mig på den tredje av de nyöversatta tegelstenarna, Doktor Faustus från 1947. Den kom ut i maj, jag började läsa redan i juni och har lagt den åt sidan för andra böcker i många omgångar. Har just plågat mig i mål. Förstår egentligen ingenting. Sanslöst tråkig text.
Det är en fiktiv biografi där Serenus Zeitblom berättar om vännen och den geniala tonsättaren Adrian Leverkühn, vars geni delvis sammanhänger med en pakt med djävulen. Delvis är det en berättelse om Tyskland, inte minst en sorts beskrivning av nazismen. Själv säger Thomas Mann: ”Serenus Zeitbloom är en parodi över mig själv. I Adrians syn på livet återfinner man mer av mig än vad man kan tro, och bör tro.” Tja, inte hjälper det mig så mycket i min läsning.
Kanske är det Hitler som är djävulen? Musiken står i centrum och kanske kan de som är djupt insatta i moderna tonsättare finna något intressant i alla de partier som handlar om det. Det gjorde inte jag.
Det berättas att han skrev den mycket disciplinerat. Ett visst antal tecken varje dag mellan nio och tolv på förmiddagen. Säkert ett beundransvärt slit. Men det hade varit kul om de olika dagarnas texter hållit samman till något läsbart. Visst kan man hitta många fantastiska meningar och spännande tankar. Men för mig blir de isolerade öar, hittar inga broar som håller dem samman. Sannolikt är det helt och hållet mitt fel! Det har på många sätt varit en omvälvande sommar och har inte alls mitt läsfokus på topp.
Efterlyser någon som läst den och har någon idé om varför denna text egentligen publicerats?
Anders Kapp, 2015-08-30
Bokfakta
- Titel: Doktor Faustus (Doktor Faustus, 1947, översättning Ulrika Wallenström).
- Författare: Thomas Mann.
- Utgivningsdag: 2015-05-12.
- Förlag: Bonniers.
- Antal sidor: 600.
Länkar för mer information
- Kapprakt om Thomas Mann