Dags för genrebyte från spänning till feelgood är det för Susanne Fellbrink som efter sex böcker i serien om Cilla Fallander nu kommer med något helt nytt: En sång för oss är första boken i serien I moll & dur. Hoppet är faktiskt inte jättestort, det är mycket som kan kännas igen från tidigare böcker i tematik och berättarteknik och även om det inte är någon som dör i den nya boken, i alla fall inte i berättelsens nutid, så finns det en hel del spänning av olika slag. Som framgår av både bokens och seriens namn tar författarens stora kärlek till musik, sång och inte minst körsång stor plats, liksom tidigare, och även den stora empatin för människor som inte har det så lätt i tillvaron. Huvudperson är Nora som är trettionio år. För tio år sedan var hon på sin syster Rebeckas bröllop tillsammans med sin man Jocke, själv gravid. På vägen därifrån dog både Jocke och hennes ofödda barn i en bilolycka. Det var Nora som körde, hon överlevde men alla drömmar dog och nu försörjer hon sig som musikpedagog på äldreboenden, bor med katten Nisse som enda sällskap i det hus som en gång var hennes morföräldrars i Mofloängen nära Ångermanälven omkring fem mil nordväst om Sollefteå. Den här sommaren kommer allt att förändras i en mycket berörande berättelse.

Nora har en svag ekonomi och i inledningen av boken, 31 maj, ser det ut att bli värre, den tjänst hon har på kommunens äldreboenden ska dras in, hon är snart arbetslös. Hon får tips om ett vikariat som körledare över sommaren på ett hälsohem som inte ligger så långt från hennes bostad. Gästerna erbjuds olika aktiviteter, bland annat körsång, och den tidigare ledaren har plötsligt sagt upp sig. Nora söker och får jobbet.

Det är Ella som äger och driver Solglittragården ända sedan hon ärvde fastigheten efter sina föräldrar för fyrtio år sedan. Hon närmar sig åttio men ser mycket yngre ut, är väldigt vital. Hon tillbringade mycket av sin barndoms lyckliga somrar där hos mormor och morfar, det var deras bostad, men när Ellas föräldrar tog över blev det bara en sommarbostad; de var mycket välbeställda och bodde i Stockholm. Ella ärvde också en hel del pengar efter föräldrarna som hon använde till att rusta upp gården och förvandla den till ett sorts hälsohem som kan ta emot upp till trettio gäster. De pengarna är slut sedan länge och ekonomin är ansträngd, Ella oroar sig över hur länge hon ska klara av att driva verksamheten vidare.

En av många saker som jag kommer ihåg från författarens tidigare böcker kommer från Än brinner lågan där det finns en intressant trio: Milly, Julia och Alva, tre kvinnor i tre olika generationer som bara har det gemensamt att de arbetar åt Cilla Fallander på hennes festvåning. De är väl framskrivna karaktärer men också representanter för olika problem som människor kan ha i sina liv. De visar hur oväntad vänskap kan bli en plattform, en gemensam styrka, en kraft för att orka göra något åt problemen. En liknande teknik använder författaren i sin nya bok men nu handlar det om fem av gästerna på hälsogården:

Artonåriga Hilma från Härnösand är ensam, mobbad sedan fem år tillbaka och självkänslan är i botten. Det var hennes älskade mormor Linnea som bokat vistelsen på hälsogården men bara någon dag innan de skulle åka blev hon sjuk så Hilma åkte dit själv.

Tanja i Timå är runt fyrtio, har en stressig tillvaro, ”piss-exet” tar aldrig sitt ansvar för deras tvillingar Albin och Alva, hon jobbar mycket, tycker att det bara är hon som måste styra upp allting inom både jobb och fritid. Hon mår inte bra, svimmar på jobbet, läkaren vill sjukskriva henne vilket hon absolut inte har tid med, så i stället blev det en bokning av två hälsoveckor på Solglittragården.

Solbritt bor i Sollefteå, ska snart fylla sextiofem och av sina två vuxna barn får hon i förskott en hälsoresa till Solglittragården, de tycker att hon borde vila upp sig och hennes man Torsten håller med. Hon har flera omgångar av cancer bakom sig vilket har slitit hårt på henne, är orolig över att det ska komma tillbaka, och har svårt att hålla uppe sin annars så positiva inställning till livet.

Dagny ville inte alls åka till Solglittragården, men hon vann vistelsen i ett lotteri som hyresgästföreningen hemma i Örnsköldsvik höll, den gick inte att lösa in så då åkte hon i alla fall. Hon är i sextioårsåldern, är långtidssjukskriven, ensam, sur, bitter och arg på det mesta i tillvaron.

Leffe från Långsele är runt femtio, hans fru dog plötsligt och oväntat av brusten kroppspulsåder för ett par år sedan och sorgen efter henne är fortfarande svår för honom. Det är hans vuxna barn som övertalat honom att boka vistelsen på gården, de vill så gärna få sin gamla pappa tillbaka, inte minst nu när han snart ska få sitt första barnbarn.

Då och då får vi kapitel med dagboksanteckningar som startar 23 juni 1912. Det är tonåriga Siri som skriver och det framgår att hon bor på Solglittra. Siri är den som senare kommer att bli Ellas mormor.

Det är mycket som händer denna sommar, vi får följa hur det går med sången, med relationerna mellan människorna och mycket annat. Olika element från Ellas familjehistoria vävs snyggt in i berättelsen. Så småningom inträffar en del oförklarliga saker, det verkar som om någon vill Ella och gården illa. Efter en katastrof hotas hela gården, men ibland växer människor i svåra situationer. Det blir riktigt hjärtevärmande läsning. Här finns många känslor, kanske mer feelmore än feelgood, och uppenbarligen är det en inriktning som fungerar riktigt bra för den här författaren.

Anders Kapp, 2024-05-30

Bokfakta

• Titel: En sång för oss.
• Författare: Susanne Fellbrink.
• Utgivningsdag: 2024-06-04.
• Förlag: Bokfabriken.
• Antal sidor: 404.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Susanne Fellbrink inklusive ytterliga länkar.
• Läs vad andra skriver om boken.