I Mytomanen, Sofie Sarenbrants senaste bok, får vi återvända till den välmående förorten Bromma där så mycket döljs bakom vackra fasader. Den här gången inleds det hela med att en ung kille hittas död i Ålstensskogen. Det handlar om grovt övervåld, pojken är helt sönderslagen. Plånbok och mobil är borta. Misstankarna riktas mot ett ungdomsgäng från ett närliggande problemområde som knivrånat jämnåriga i denna mycket ”finare” stadsdel. Men är det verkligen så? Sarenbrant blir allt bättre och med den nya boken visar hon tydligt varför hon utsågs till årets deckarförfattare 2019 och varför hon sålt 2,5 miljoner böcker i 15 länder.

Det här är åttonde boken med kriminalinspektör Emma Sköld i centrum. Hon är en smart, vacker och modig men hennes liv är inte okomplicerat. Med närmaste kollegerna på jobbet, Nyllet och Krille, har hon också krångliga privata relationer.

Kollegan Nyllet är Emmas ex, fantastisk pappa till deras gemensamma dotter Elli och även Ines som Emma har från ett tidigare förhållande. Han drömmer att få tillbaka Emma; för honom är de fyra den kärnfamilj som han alltid drömt om och som han saknar varje dag sedan Emma gjorde slut när han friade för ett år sedan. Emma saknar Nyllet som parhäst i jobbet, de är ett fantastiskt team som splittrades när Nyllet var föräldraledig, men är helt ointresserad av honom som man.

Kollegan Krille är betydligt yngre, har ersatt Nyllet som jobbpartner till Emma som han också åtrår. Hon tycker att han är väldigt attraktiv men kämpar ändå emot, mer eller mindre framgångsrikt. Krille har också andra problem, han är inte sig själv, katastrofen Veronika ringer hela tiden och förpestar hela hans vardag, han vågar nästan inte gå hem och han får knappt sova alls.

Centrala i den här berättelsen är gruppen Brommamorsorna, fyra kvinnor som gick i samma mammagrupp för 13 år sedan och som hållit samman sedan dess. Det är Anette med sonen Milton, Kattis med sonen Wilhelm, Jacqueline med sonen Felix samt Lotta med sonen Lukas. Mammorna träffas regelbundet, sönerna är kompisar och familjerna umgås med varandra. Emmas syster Josefin ingår inte i gruppen men känner dem väl, bland annat leder hon träning med dem en gång i veckan.

Sarenbrant är en stjärna på att titta in bakom fasaderna hos den välmående medelklassen och Brommamiljön passar naturligtvis perfekt för detta. Det är något på tok i killgänget men mammorna kan inte riktigt förstå, pojkarna har ju ”fått en trygg och bra uppfostran i ett fantastiskt område”.

När så en av killarna hittas död, brutalt sönderslagen, förändras deras liv för alltid. Emma och hennes kolleger måste lösa fallet innan mördaren slår till igen. Det är den jakten vi som läsare får följa genom många tänkbara hypoteser och dramatiska vändningar.

Lögner av olika slag

Det finns flera intressanta teman i den nya boken. Som framgår redan av titeln handlar ett av dem om lögner. Det är många som ljuger i berättelsen och liksom i verkligheten finns det olika motiv bakom lögner. Ett vanligt är rädsla för obehagliga konsekvenser av att tala sanning; allt från vardagliga ”vita” lögner som man använder för att inte såra någon till allvarliga hot där man kan riskera sitt liv om man inte ljuger eller i alla fall håller tyst. Allt finns med i berättelsen. Ett annat motiv kan vara medvetna lögner i syfte att uppnå något speciellt, trollfabriker och fake news är vanliga exempel just nu. En variant på att ljuga för att uppnå något önskat handlar om att visa upp sig själv, sina närmaste och olika händelser som någonting bättre än det är i verkligheten. Det kan vara allt från små överdrifter till helt falska bilder. En väldigt vanlig variant av detta sprids hela tiden i bilder och texter på sociala medier, något som skildras riktigt underhållande i denna berättelse.

Allt det här är i någon mening rationellt, om än nästan alltid skadligt och farligt, men mytomani är något annat, det är ett sjukdomstillstånd och då är lögnerna inte längre ett val. Det är en fullt behandlingsbar sjukdom även om den drabbade har mycket svårt att nå den sjukdomsinsikt som innebär att hen söker hjälp (utan en mycket tuff närmaste omgivning). Det kanske är så för en av karaktärerna i berättelsen men det skulle möjligen varit intressant att tydligare lyfta fram skillnaderna mellan lögner som val och lögner som sjukdom.

Ett annat intressant tema handlar om barns våld mot barn. Det var också ett tema i Mattias Edvardssons nya bok Goda grannar som jag skrev om nyligen. Utvecklade en del tankar kring detta i den texten, ska inte upprepa det, men Sarenbrant skriver fram det temat på ett intressant och tänkvärt sätt som ligger obehagligt nära en del verkliga händelser.

Berättarstrukturen är rak och effektiv. Utöver en inledning och en epilog, tre månader senare, är texten kronologisk, dag för dag, med början 3 juni och slut 10 juni. Varje dag är uppdelad i många korta kapitel och rätt många olika berättarröster. Hon använder ovanligt många röster men det är inte olika parallella historier utan olika perspektiv på samma berättelse. En av berättarröster är länge anonym, ett rätt vanligt berättargrepp som brukar antyda att det är mördaren som talar. Kanske är det så, kanske inte. Det finns ett undantag från kronologin i det sista kapitlet i varje dagsavsnitt där vi får följa Nyllet som tvingats till psykoterapi på grund av den dramatiska cliff-hangern i den förra boken. Under sex månader träffar han regelbundet terapeuten Nora och i dessa tillbakablickar från sex månader tidigare, fram till den övriga berättelsens nutid, växer successivt fram allt fler detaljer om vad som egentligen hände i mötet mellan Nyllet och hans hotfulla stalker Madeleine. Det är riktigt skickligt, en dramaturgi som fungerar perfekt med ett driv i läsningen och ett successivt ökande tempo på vägen mot flera överraskande vändningar i upplösningen.

Något måste jag komma på att gnälla om och jag hittade faktisk en sak. Emma Skölds syster Josefin jobbar som PT, personlig tränare. Hon ligger efter med sin egen träning och ska ut på en löprunda: ”Den är nödvändig för att rensa skallen, men också för att bränna fett. Och bli snabbare så att hon hinner med Agneta.” Men det går faktiskt inte att kombinera. Fettförbränning kräver lågintensiv träning under långa pass. Att förbättra sin snabbhet kräver högintensiv träning. Och det måste en PT rimligen veta. (Tillägg efter diskussion med Josefin: Det finns uppenbarligen olika mening bland experter om detta så kanske har hon ändå rätt och jag fel. Jag vet inte.)

Sofie Sarenbrant har ett mycket lättläst språk, det flyter fantastiskt bra, men ibland kan jag tycka det blir alltför lätt, kan önska mig mer tuggmotstånd. Det finns också några floskler som med fördel kunde ha rensats ut i redigeringen, ”mitt liv passerar revy” är en formulering som jag inte känner att jag behöver läsa en gång till.

Men trots några få randanmärkningar är det här spänningslitteratur på elitnivå, hon är en av de skickligaste vi har och hon blir bara bättre. Mytomanen är perfekt semesterläsning!

Anders Kapp, 2020-07-02

Bokfakta

• Titel: Mytomanen.
• Författare: Sofie Sarenbrant.
• Utgivningsdag: 2020-05-25.
• Förlag: Bookmark Förlag.
• Antal sidor: 405.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Sofie Sarenbrant
• Kapprakt om Skamvrån
• Författarens hemsida.
• Du kan läsa mer om boken här.