Stormen viner. Åskan dundrar. Kolmörkret genomskärs av blixtar. Regnet vräker ner. En liten isolerad grupp människor. En bra skräckmiljö som vi mött många gånger, en scen som vi känner igen från böcker och filmer. Inte sällan kombinerad med någon våldsam man och någon hotad kvinna. Ska man skriva den scenen ytterligare en gång så måste man göra det bättre och det är precis vad Sara Bergmark Elfgren gör i sin nya bok med den kortfattade titeln Ö. Det handlar om mäns våld mot kvinnor och inte minst om en blundande omgivning; ”De såg inte, eller ville inte se, att våldet var insprängt i samhället, en marmorering av mörker vars förgreningar sträckte sig överallt.” Våldet kanske finns men det finns någon annanstans, inte i vår egen närhet. Det handlar också om vänskap, om relationer som förändras under livet. Och dessutom är det en dramatisk och riktigt spännande historia. Att det är Sara R Acedo som står för det fängslande omslaget är uppenbart så fort man får syn på boken.

Texten inleds med en kort prolog där något hemskt händer, vi förstår inte sammanhanget men det kommer vi att begripa när skeendet återkommer mycket senare i texten. Ett mycket vanligt berättartekniskt grepp men återigen: bättre genomfört av den här författaren än av de flesta andra.

När nutidsberättelsen börjar är det sensommar, skolorna har kommit igång igen, Mirjam har återvänt till jobbet som bildlärare på högstadiet, ett jobb som hon vanligtvis tycker mycket om men just nu är livet tungt; ett tioårigt förhållande med Juan är slut, kvällen efter skolavslutningen i juni, dagen innan hennes fyrtioårsdag, berättade Juan att han blivit kär i en annan, Frida. Han lämnade henne och livet blev tomt, smärtan går inte över, hon saknar honom hela tiden.

Så kommer det ett meddelande: ”Älskade syster Mirjam. Som du vet är det snart min födelsedag.” Lia fyller också fyrtio och nu bjuder hon in Mirjam till en tjejmiddag på ön.

Texten rör sig hela tiden mellan nutidshandlingen och tillbakablickar från Mirjams liv. Hon var fjorton när hon fick reda på att hon hade en nästan jämnårig syster; de har samma pappa, Björn, men olika mammor, eller snarare, ganska lika mammor som till och med arbetat tillsammans som flygvärdinnor tidigare i livet med rätt lika utseenden som uppenbarligen attraherat Björn. Hennes syster heter Lavinia, men kallas Lia. De får kontakt med varandra och blir väldigt nära vänner, pratar med varandra hela tiden, gör allt tillsammans. Vi får veta rätt mycket om deras gemensamma liv och andra människor som fanns i deras omgivning då.

Så till ön som spelar en stor roll i deras liv. Pappas faster Berit hade köpt den lilla ön Tallholmen i Stockholms skärgård på fyrtiotalet. En bra affär, hon gav inte mycket, men i nutid är den naturligtvis värd massor. Berit hade inga barn så när hon dog gick den till farfar och sedan till pappa Björn och hans bror Göran. Mirjam har tillbringat alla sin barndoms somrar där, Lia mer sällan men sedan de lärt känna varandra har de också varit där mycket tillsammans.

Vi får också följa andra delar av Mirjams uppväxt som var rätt stökig, pappa var bortrest för det mesta och när han var hemma var det mycket bråk. De flyttade ofta, ibland fanns det gott om pengar, ibland inga alls. Hon insåg så småningom att de affärer som Björn och hans bror ägnade sig åt kanske inte alltid var alldeles hederliga. Det blev lugnare efter skilsmässan.

Ett centralt tema i texten handlar om vänskap och hur vänskapsrelationer kan förändras genom livet. Här finns naturligtvis vänskapen mellan Mirjam och Lia men också andra vänskapsrelationer. Mirjam känner sig tidigt övergiven av Lia, varje gång hon blir tillsammans med någon ny kille tycker hon att Lia försvinner från henne. På senare tid har de nästan ingen kontakt alls så hon blir förvånad när hon får inbjudan till födelsedagsfirandet.

Det är också länge sedan som hon var på ön. Den är inte deras längre, när ruinen var nära hade Björn och Göran sålt den och ön ägs numera av Konrad Lundgren. Konrad fanns med redan under systrarnas skoltid och senare i livet hade han återsett Lia, uppvaktat henne och de är gifta sedan ett bra tag. Konrad tillhör en mycket förmögen familj och efter köpet av ön har han också låtit uppföra ett nytt hus där. Mirjam vet att han är en våldsam man, hon har tidigare försökt hjälpa Lia, att få henne att lämna honom, men misslyckats.

Mäns våld mot kvinnor är ett viktigt tema i boken, något som jag naturligtvis mött många gånger förut, men här finns ändå delar som ger nya insikter, särskilt ur den utsatta kvinnans perspektiv, lågmält berättat och just därför så starkt.

Det skulle alltså bli en tjejmiddag på ön med Lia, Mirjam och del vänner från förr. Så blir det inte riktigt. I takt med att vädret utanför de stora panoramafönstren blir allt värre växer också spänningsfälten inne i huset, dramatiken skruvas successivt upp till intensiva nivåer. Som sagt arbetar författaren med växlingar mellan nutid och tillbakablickar, en vanlig berättarteknik, men här blir det ovanligt effektivt; mitt i ett extremt dramatiskt skeende kan vi plötsligt hoppa tillbaka till något helt annat skeende tidigare i livet, samtidigt till ett helt annat språkligt tonfall. Det är både snyggt och effektfullt. Liksom rörelsen mellan yttre och inre skeenden, hur Mirjam stundtals förlorar sig själv: ”Det stod en kvinna i spegeln. Hon såg ut som jag.”

Boken är ett tydligt exempel på att originalitet inte alls är nödvändigt för att en text ska bli bra. Huvudkomponenterna i den här berättelsen har vi mött många gånger förut, i den meningen är den inte alls originell. Fel använda blir komponenterna till trötta klichéer men rätt använda kan elementet av igenkänning i stället bidra till läsglädje. Det kräver dock en skicklig författare och det är just vad Sara Bergmark Elfgren är.

Författaren

Sara Bergmark Elfgren är född 1980 och bosatt i Stockholm. Hon har tidigare nått både unga och vuxna läsare med sina prisbelönta och kritikerrosade romaner Grim (2021) och Norra Latin (2017), samt Engelsforstrilogin som inleddes med Cirkeln (tillsammans med Mats Strandberg). Hennes verk har översatts till tjugofem språk, och hon skriver även barnböcker och serieromaner samt för scen, teve, film, radio och spel. Just nu också aktuell som författare av librettot till operan Herr Arnes Penningar.

Anders Kapp, 2024-09-22

Bokfakta

• Titel: Ö.
• Författare: Sara Bergmark Elfgren.
• Utgivningsdag: 2024-09-09.
• Förlag: Bonniers.
• Antal sidor: 301.

Länkar till mer information

• Författarens hemsida.
• Läs vad andra skriver om boken.