Den tredje av de Augustnominerade är avslutad. Eva-Marie Liffner har givit oss Lacrimosa. En vacker titel som baseras på latinets lacrima, tårar, eller i detta fall en tår, en droppformad pärla, ett drottningens juvelsmycke. I centrum finns just Carl Jonas Love Almqvist och särskilt han mytiska och androgyna gestalt Tintomara; eller kanske snarare Liffners huvudperson Ros / Rose / Ross som är Tintomaras fiktiva förebild. Det är en fantastisk konstruktion och romanidé som genomförs i en skimrande 1800-talsinspirerad prosa.
Jag har sett någon säga att detta inte skulle vara en roman, eller romaunt som Almqvist skulle säga, men det är bara trams. Kanske inte en roman med den mest triviala tolkningen av ordet. Snarare en text med en Brechtsk verfremdung som inte kräver att få äta upp läsaren utan erbjuder ett utrymme för mig att reflektera, fylla i, delta i skapandet av berättelsen. Ofta benådat vacker, ofta mungipskittlande lustfylld är det en text att bli förälskad i. Så intelligent. Så lekfullt.
En smula kunskap om 1800-talshistoria och om Almqvists författarskap skadar inte men vem har sagt att allting måste vara färdigtuggat? I ett samskapande mellan text och läsare växer det också fram en gripande roman om kärlek och sexualitet, om svek och hämnd, om intriger och kungamord, om sätt att leva och överleva i det 1800-tal och i det Europa som målas detaljrikt och säkert.
På sätt och vis finns Lacrimosa i en aktuell trend med komplexa relationer mellan berättelse och berättare (t ex Nesser och Ekman i år), men här blir fiktionen än mer komplex och flerbottnad.
Det är ett krävande projekt som Liffner genomfört, en svår balansgång på spänd lina, och här och var kanske koncentrationen inte är på sin högsta punkt. Det finns några svackor, men det hindrar inte att jag nog, av tre hittills lästa nominerade, goda kandidater alla tre, sätter denna främst.
Anders Kapp, 2011-11-02
Bokfakta
- Titel: Lacrimosa
- Författare: Eva-Marie Liffner.
- Utgivningsdag: 2011-03-15.
- Förlag: Natur & Kultur.
- Antal sidor: 299.