Mordet på en sjöjungfru är den mest kreativa spänningsroman jag läst på länge. Det är en debut för konstellationen Rydahl & Kazinski, men de tre danska författare som står bakom den beteckningen har redan betydande framgångar bakom sig. Vi befinner oss i Köpenhamn 1834. I centrum av handlingen finns den unge, utfattige och hittills helt misslyckade författaren H. C. Andersen som misstänkt för brutala mord flyr polisen i en desperat jakt på den riktiga mördaren. Det blir en fantastisk, burlesk och dramatisk färd med en fantasins seger över rationalitetens bojor.

Den stora danska författaren H. C. Andersen skrev dagbok i hela sitt liv med undantag för ett halvår 1834. Det är det halvåret som nu Rydahl & Kazinski nu fyllt i med sin fantasifulla berättelse.

Hans Christian är i berättelsens början en anskrämlig figur, mager, utfattig, misslyckad. Från enkel bakgrund har han tack vare mecenater fått olika möjligheter, men ständigt misslyckats. Han har prövat på många olika konstformer, försökt bli skådespelare, balettdansör, skrivit poesi, skrivit teaterpjäser och annat, men ingenting lyckas.

Han befinner sig hos skökan Anna, inte för att ha sex med en kvinna, det har han ingen erfarenhet av, utan för att försöka fånga hennes skönhet i konstverk, han klipper siluetter av henne, hon poserar mot betalning och inte minst försöker han fånga hennes fantastiska byst. Några rum bort på horhuset finns Annas dotter, Lilla Marie, tillsammans med Annas lillasyster Molly, också hon sköka.

De två systrarna drömmer om ett bättre liv, de har en plan, de arbetar hårt, tar emot många män för att samla pengar för att ta över en krog, de har redan gjort första avbetalningen.

Men nästa morgon hittas Anna död i vattnet, hennes kropp är misshandlad på ett mycket makabert sätt. Hans Christian hade blivit sedd på horhuset, han misstänks för mordet, blir gripen och verkar vara på väg mot sin avrättning.

Oskyldigt misstänkt som flyr polisen för att bevisa sin oskuld, för att finna den verkliga mördaren, är en intrigidé som vi mött många gånger, den är inte alls ovanlig, men vi har aldrig mött den berättad på det här sättet. Det är så gränslöst, en burlesk vaudeville, så hemskt, så skitigt (bokstavligt), fantastiskt och riktigt, riktigt kul. Som läsare får vi bland annat möta sexscener på ett sätt som vi aldrig mött förut, inte minst i hovets slottsgemak.

Annas syster Molly inser att Hans Christian är oskyldig och de två formar bokens mycket udda detektivpar, på jakt efter sanningen om Annas död.

Den magra fågelskrämman Hans Christian är rädd för nästan allt. Molly är mycket modigare, smartare, starkare, mer handlingskraftig. Men Hans Christian kan se saker som andra inte ser, han kan tolka en dödsdömd latrintömmares maniskt upprepade verser i fängelsehålan när andra bara hör en dåres tal, han kan höra de döda tala, han kan lyssna på tingen.

Han tycker definitivt inte om barn, men i jakten på mördaren följer också Lilla Marie med och han börjar trösta den lilla hungriga flickan som gråter efter sin döda mamma. Han tröstar henne med fantastiska berättelser, ofta om ting som får liv, fantasirika historier som förebådar de sagor som senare ska komma.

Skickligt väver författarna i dessa kommande sagor i berättelsen; naturligtvis Den lilla sjöjungfrun (kommer ut 1837) men också Den lilla flickan med svavelstickorna (kommer 1846) och mer skissartat en del andra kommande sagor.

Väldigt mycket är starkt förankrat i verkliga historiska händelser och personer men skruvat på ett enormt skickligt och underhållande sätt.

Berättartekniskt är det state-of-the-art. Hans Christian dominerar som berättarröst men han avlöses av systrarna, mest Molly eftersom Anna dör tidigt i handlingen, handlingens skurk, och en del andra röster. Successivt töjs verklighetens gränser allt mer med fantasirika delar och till och med inslag av magisk realism. Här finns en hel del scener som skapar en djup beundran för författarna gränslösa kreativitet, scener som det skulle vara fantastisk intressant att får se om någon kan översätta till film.

Även språkligt är detta en text som det är en fröjd att läsa, översättaren Leo Gefvert har gjort ett bra jobb.

På sätt och vis är detta också en queerroman, något som jag kan vara rätt allergisk mot när det trycks in som någon sorts ”modern komponent”, men här är det ett bärande inslag som fungerar riktigt bra.

En återkommande gestalt är doktor W. H. Schneider, professor, köpman och filosof. En mäktig grå eminens i Köpenhamn med stort inflytande hos hovet, hos polismakten och på flera andra håll. Jag vet inte om han är en historiskt existerande person, har sökt utan att finna, men han skulle kunna vara det. Han representerar en obehaglig rationalitet, en sorts übermensch-filosofi som inte är ovanlig i denna tid. Hans ideologi har också stort inflytande på berättelsens skurk.

Vid en maskeradbal på slottet kastar han upp en liten livrädd pojke på bordet ”Lille Neger-Victor! Ja, det var kanske jag som hittade honom, men han tillhör nu ers kungliga höghet.”

Mot slutet blir Hans Christian strikt förbjuden att någonsin berätta om det som han varit med om och han tänker på Schneider, polismästaren, på alla dessa maktens män, de som ”är rädda för berättelsen, rädda för allt som kan ge nya krafter, som kan frigöra de som vill vara mer än fattiga, mer är skomakare, sköka, man och kvinna, dansk eller preussare. Tänk om folk själva fick forma sina liv? Då skulle de vara oregerliga. Och de oregerliga kan inte styras. Han förstår inte hur man kan tänka så. Det otämjda, det vilda och det fantasifulla är själva livet, det är baletten och det är havet, det är ordens dans och stadens myller.”

Men det är precis vad han gör, under åren som kommer ska han berätta allt han varit med om; i sagans form, i fantasins kreativa värld som är så mycket verkligare och sannare än maktens rationalitet. Och så ger Rydahl & Kazinski sin förklaring till H. C. Andersens författarskap.

En underbar läsupplevelse som med gränslös kreativitet fantasifullt leker med verkligheten, som skrattande visar fiktionens och sagans överlägsenhet, dess revolutionära kraft, där världens murar faller och möjligheternas vyer öppnas. Läs den!

Författarna

A.J. Kazinski är en pseudonym för Anders Rønnow Klarlund och Jacob Weinreich. A .J . Kazinski har givit ut en rad internationella bästsäljare inom spänningsgenren. De tilldelades det prestigefyllda franska priset Prix Relay 2011.

Thomas Rydahl debuterade 2014 med Eremiten som blev en läsar- och kritikersuccé. För romanen tilldelades han en rad priser, bland annat Harald Mogensen-priset for årets bästa danska spänningsroman och det nordiska priset Glasnyckeln.

Anders Kapp, 2020-01-25

Bokfakta

• Titel: Mordet på en sjöjungfru (Mordet på en havfrue. Översättning Leo Gefvert.)
• Författare: Rydahl & Kazinski.
• Utgivningsdag: 2020-01-15.
• Förlag: Polaris.
• Antal sidor: 408.

Länkar till mer information

• Du kan läsa mer om boken här.