Kyligt därute men härinne är det varmt och skönt när jag just avslutat Frank, kärleken och skivbutiken av Rachel Joyce som balanserar på en vinylskarp egg mellan rädslan att förlora och modet att vinna, mellan ordens fattigdom och musikens förmåga, mellan tidens ångvält och maskrosens livgivande kraft i förslumningens sprickor.
Om man frågar människor om vilka författare som är de bästa idag inom feelgood kan Jojo Moyes och Marian Keyes vara vanliga svar. Även om jag inte läser jättemycket inom genren har jag läst dem (Kapprakt om Jojo Moyes Sista brevet från din älskade) men för mig är Rachel Joyce drottningen just nu. Hennes senaste, Frank, kärleken och skivbutiken, kom i somras och har legat på läskö sedan dess i väntan på rätt tid. Och nu blev det feelgood-dags så här sitter jag framför tangenterna med något varmfuktigt i ögonvrån och ett fånigt leende på läpparna.
En av många märkliga associationer jag drabbas av i läsningen är citatet ”Vad man icke kan tala om, därom måste man tiga.” som avslutar filosofen Ludwig Wittgensteins svårtolkade Tractatus från 1922. Det han diskuterar är bland annat språkets gränser, ordens möjligheter att uttrycka meningsfulla saker. Ett exempel som han återkommer till är musikens möjligheter att berätta om sådant som orden inte förmår. Och det är det något som Frank förstår!
Frank växer upp med Peg (mamman som vägrar kallas mamma). När hon dör ger hon allt till välgörenhet utom den gigantiska samlingen vinylskivor som stått i centrum för hans uppväxt och som är allt han har att bygga ett liv på när han lämnar begravningen samtidigt som Hallelujakören från Händels Messias-oratorium dånar från den välfyllda kyrkan.
Det han också har med sig är också en märklig förmåga att se in i trasiga själar, att se exakt viken musik som kan laga det som gått sönder. Han startar en enkel liten skivbutik (bara vinyl!) på en sliten affärsgata i London, omgiven andra småskaliga butiksägare och egendomliga karaktärer. Människor kommer med sina problem till den snälle jätten Frank som ger dem plats i en av de två sovrumsgarderober han byggt om det lyssningsbås. ”Hur berättar man för en man med chokladknappar till ögon att han förändrat ens liv genom att stänga in en i ett skåp i åtta minuter?”
Efter en ungdomsförälskelse med tragiskt slut duckar han för kärlek, den där riktigt farliga nakna kärlek som gör oss riktigt sårbara. Annat än i musiken. Som Peg sa en gång: ”Det handlar om vad som händer när man lyssnar till det som finns inom en. Till mellanrummen och sprickorna. För det är där livet händer på riktigt, när man är modig nog att våga falla fritt.”
Men så en dag svimmar en ung kvinna utanför butiksdörren; grön, ärtgrön kappa, gröna handskar som hon vägrar ta av sig. Ilse Brauchmann, en tyska, nyanländ till London, och något händer inom Frank. Han är lättad när hon går. ”Det hade varit nära ögat men han hade klarat sig helskinnad. Han hade sin butik och sina kunder och livet var precis så som han alltid önskat, befriat från risken att någonsin uppleva förlust eller smärta.”
Men hon dyker upp igen, ber om musiklektioner och Frank accepterar, de pratar om musik från alla genrer. Det blir farligt: ”Han hade gläntat på dörren och hon hade flyttat in i hans huvud, gjort sig hemmastadd och börjat packa upp sina saker.”
De skiljs åt igen, stänger dörren, stänger ute allt det farliga, låser in alla hot och möjligheter, väljer en säker väg. Som Ilse tänker: ”Hon är trots allt inte den enda människan som drar runt med sitt hjärta i en resväska.”
Som vanligt backar Joyce upp berättelsen med mängder av udda existenser, spännande karaktärer. Bladvändandet bromsas en smula genom att man samtidigt vill lyssna på en del av de låtreferenser från alla genrer som texten är späckad av (jag använder Spotify men skvallra inte för Frank, han skulle bli vansinnig; det är bara vinyl som duger för honom).
Delar av avslutningen, 20 år senare, är en aning kitschiga men det tycker jag är helt ok inom genren och här finns lyxmat för en minnesvärd filmscen.
Det svenska förlaget har för den senaste boken bytt översättare och omslags-stuk, förändringar som jag inte är överförtjust i, men det hindrar inte det viktigaste: Det här är rätt bok att plocka fram en dag när du känner att du vill le och när ditt hjärta för en stund behöver förvandlas från vardagens blodpump till en gosig värmekamin!
Anders Kapp, 2019-01-14
Vill du ha några fler feelgood-tips väljer du taggen ”feelgood” eller klickar här.
Bokfakta
- Titel: Frank, kärleken och skivbutiken (The music shop. Översättning: Ingela Jernberg.)
- Författare: Rachel Joyce.
- Utgivningsdag: 2018-06-13.
- Förlag: Norstedts.
- Antal sidor: 345.
Länkar för mer information
- Kapprakt om Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd
- Egen hemsida: https://www.penguin.co.uk/authors/106/1069732/rachel-joyce.html