William Älgebrink, född 1997, uppväxt i Ulricehamn, numera bosatt i Jokkmokk, är författare, kommunikatör och filmskapare. Han har bland annat läst den skönlitterära projektkursen vid Jakobsbergs författarskola och manusutbildningen Story Masterclass på Gotland. Han började skriva tidigt, redan som tonåring fick han flera priser. 2014 var han en av de tre vinnarna i Borås Tidnings traditionella novelltävling Lilla debutantpriset. Litteralund är landets största festival för barn- och ungdomslitteratur och 2015 vann han deras skrivartävling. Samma år prisades han också av RealStars för novellen Jag föddes med dåligt blod som avslutas med ”Jag är ingen. Jag är bara en liten, liten pjäs i ett gigantiskt spel. Jag föddes med dåligt blod, och för det ska jag betala med mitt liv.”
Blodstemat återkommer när Bok & Bild Luleå 2019 tilldelade honom första pris med följande motivering:
”Med novellen Jag blöder som vilken annan som helst gestaltar författaren på ett väl sammanhållet sätt den konflikt som kan finnas mellan de vuxnas förväntningar och barnets uppfattning om sin egen förmåga. I en ordknapp dialog mellan barn och vuxen mot en fond av väl valda detaljer från det som pågår, stiger konflikten mellan ung och förälder fram. Lika sparsmakad som dialogen är de omsorgsfullt valda nordliga orden vilket ger särskild tyngd åt de existentiella och universella dilemman barn med ansvar för att föra traditioner vidare får.”
Han arbetar även med film och 2023 prisbelönades han för kortfilmen Så låt sorgen komma som han både skrivit och regisserat. Motiveringen: ”För ett gripande och vackert drama som med elegans skildrar sorg och förlust. Den sparsmakade dialogen ger känslorna utrymme och låter publiken andas, samtidigt som det säkra fotot lyfter fram ett genuint och djupt berörande skådespeleri. Inslagen av magisk realism vittnar om en professionell och väl avvägd användning av tillgängliga resurser.”
Debutromanen Huset vid Pärlälvens slut har uppmärksammats en hel del, även innan utgivningen, och har redan sålts till ett par andra länder. Han har själv berättat en del om tankarna som ledde fram till debuten:
”En idé började forma sig i mitt huvud: en roman som utforskar vad det är som rör sig i våldsutövarens huvud, samtidigt som den utforskar vad det i sin tur gör med offren – och offrens anhöriga. Men mer än så: hur påverkas de anhöriga av att det sedan produceras underhållning av tragedierna? Och vad är det som gör att vi dras till den här sortens underhållning?
Så här gick tankarna. Funderingarna. Men för att kunna skriva en roman behöver jag bilder. Scener. Miljöer. … Det kändes som om det var den första bilden som låste upp alla andra: En pojke i ett främmande hus, som värmer luddiga gelébjörnar i sin hand. Nästa bild föreställde en man, busschauffören Dylan, som sprättar upp en ekorre för att han måste dricka blodet – han måste det, annars dör han. Det är åtminstone vad han tror. Men problemet är att djurblod inte längre räcker till.”
Anders Kapp, 2024-10-23
Länkar till mer information
- Kapprakt om Huset vid Pärlälvens slut.