John Adderley jobbar natt, klockan närmar sig tre och han kör fort i det intensiva höstregnet på väg mot Hotell Royal i Karlstad efter ett larm om en misstänkt våldtäkt. Han träffar kvinnan som dock försvinner samtidigt som han pratar med hotelldirektören för att få mer information. Kvar på hennes hotellrum finns ett par herrhandskar. En teknisk undersökning visar att de burits av den ökända Ulvsbymördaren, en man som hållit sig gömd i åtta år efter att ha huggit ihjäl sin mamma. Det är upptakten till Den högra handen, fjärde delen i den pågående serie som skrivs av Peter Mohlin och Peter Nyström. Den för oss in i fastighetsbranschen och en stark tematik som handlar om lojaliteter, ansvar och moral, som vanligt hos dessa författare teman med stark samtidsförankring. John leder jakten på Ulvsbymördaren och den försvunna kvinnan tillsammans med kollegerna på länskrim i Karlstad som i denna bok fått ett intressant nytillskott. Samtidigt ska han få vardagen att fungera med ansvaret för nioåriga Nicole och hoten från hans amerikanska FBI-historik. Fantastiskt välskrivet på alla plan, spännande och läsvärt, men serien har också en växande utmaning.
En central kärna för denna serie finns i huvudpersonen John Adderley, mycket originell för svenska polisdeckare. Han är en svart man, afrikansk pappa och en svensk mamma. Familjen växer upp i Karlstad och har det på många sätt trassligt. Mamman är otrogen och får en till son med en annan man, Johns yngre halvbror Billy. De skils åt när John är tolv och Billy åtta, pappan och John flyttar till USA, mamman och Billy blir kvar i Sverige, all kontakt upphör. Det går bra för John och hans pappa. John blir polis, framgångsrik mordutredare i New York och så småningom FBI-agent. Tack vare hårt arbete och en del tur lämnar pappan så småningom ett stort arv till John. John arbetar under cover för att spränga en stor nigeriansk narkotikaliga, en period som avslutades med svåra skottskador, fällande domar och dödshot mot John. Han måste försvinna och hamnar i FBIs vittnesskyddsprogram.
John kräver att vittnesskyddsprogrammet ska placera honom i Karlstad där han blir polisen Fredrik Adamsson. Han känner ett tvång att försöka hjälpa sin mamma och lillebror Billy som det inte alls gått bra för. Några enstaka personer, bland andra hans chef på länskriminalen Mona Ejdevik, vet att hans identitet är falsk men ingen känner till hans verkliga bakgrund. Han är en person som har helt andra resurser, kompetenser och värderingar än kollegerna vilket skapar riktigt intressanta perspektiv för texterna.
Billy är numera död och John har tagit över ansvaret hans dotter, nioåriga Nicole. Inte ens hon vet att John är hennes farbror, liksom för alla andra är han Fredrik Adamsson, en snäll man som räddat henne från elände. John hade sökt någon läxhjälp till Nicole, blivit mycket missnöjd med de unga lågutbildade kandidater som förmedlingsföretaget föreslagit men så fick han kontakt med sextiofyraåriga Kerstin Johannesson med en stabil lärarbakgrund. Hon är numera heltidsanställd, John har gott om pengar, och svarar för mycket mer än att hjälpa Nicole med skolarbetet. De tre har snabbt blivit en sorts familj som utgör en viktig och läsvärd del av berättelsen.
Andra delar som håller samman serien är miljöerna, den starka förankringen i Karlstad och Värmland, ett återkommande intresse för de spänningar som klassklyftor skapar, och moraliska dilemman; det senare särskilt starkt i den nya boken.
Den i pressen kallade Ulvsbymördaren heter egentligen Fabian Sjölander som då för åtta år sedan var nitton år gammal. Både John och chefen Mona är rätt nya i Karlstad, kan ingenting om det gamla fallet, men det gör en annan del av den återkommande polisfamiljen; Bo ”Hoffa” Hoffman, forensisk chef på länskrim som då ledde den tekniska undersökningen. Han berättar om gården i Ulvsby, ett tragiskt missbrukarhem, inte minst mamman Yvonne Sjölander lär ha varit förfärlig vilket möjligen kan förklara varför nittonåringen flippat ur och huggit ihjäl henne. Det blev aldrig någon rättegång, Fabian försvann och har hållit sig borta sedan dess. Pappan Roger Glennfalk var även han missbrukare och Hoffa vet inte om han fortfarande lever. Det gör däremot hans bror, Torbjörn Glennfalk, känd fastighetskung i Karlstad.
Alla polisfamiljer behöver ett rejält stolpskott och här återkommer Ulf ”Fackup” Thörner, ”lika känd för sitt fackliga engagemang som för sin förmåga att förstöra utredningar”. Han är just nu helt fokuserad på att arrangera länspolismästare Anderbergs kommande stora avtackningsmiddag, har ingen koll alls på de fall han ansvarar för. Det har däremot tjugosexåriga Daniela Vasquez, nytillträdd på länskrim, hennes första jobb på en kriminalavdelning; hon hade fått Ulf som handledare och har redan hunnit tröttna rejält på honom. Hon blir överlycklig när John lyckas övertala chefen Mona att ge Daniela rollen som hans biträdande förundersökningsledare. Daniela är ett mycket starkt tillskott bland seriens karaktärer.
Utöver John så är Martin Wessman den nya bokens viktigaste karaktär, det är han som är som är titelns högra hand. Martin har haft en trasslig uppväxt och efter ett fängelsestraff är det inte lätt att få något vettigt jobb. Men Torbjörn Glennfalk såg något hos honom, gav honom jobb, gav honom förtroende, blev på sätt och vis den pappa som Martin egentligen inte haft. Martin har verkligen tagit vara på detta förtroende, jobbat hårt och är numera vice VD för Glennfalks Fastighetsutveckling, ett av Värmlands två ledande fastighetsbolag.
De två konkurrenterna är mycket olika; den ena rätt konservativ men Glennfalks är uppkomlingen, chanstagaren som gärna kan gena en smula i kurvorna. Martins roll handlar mycket om att moderera de mest vilda idéerna som kommer från chefen.
Deras jätteprojekt just nu heter Zakrisdals ängar, en urban by med lägenheter, radhus och fristående villor, alldeles för stort för dem tycker många i omgivningen. Martin är ansvarig för projektet, har lagt ner tusentals timmar på det under de senaste åren, är rätt orolig för läget men det är inte ständigt optimistiske Torbjörn.
Henry Håkansson har varit deras kontaktperson på Swedbank i Karlstad under åren, numera utlåningschef på banken, den enda kund som han fortfarande hanterar personligen är just Glennfalks Fastighetsutveckling. I inledningen har Torbjörn och Martin ett möte med honom och Torbjörn presenterar positiva försäljningssiffror som gör bankmannen nöjd, nu kan de lån som krävs för byggstarten betalas ut. Siffrorna förvånar Martin, de kände han inte till i förväg, kan de verkligen vara korrekta?
I avtalet med banken om projektets finansiering ingår att man måste förhandssälja en viss andel av bostäderna för att lån ska utbetalas. Men stigande räntor leder till minskande efterfrågan och försäljningen går trögt; projektet, och därmed företaget, befinner sig egentligen i en akut kris. Det gäller för många fastighetsbolag men blir särskilt allvarligt för detta företag som redan tidigare befinner sig på gränsen. Det här stämmer inte riktigt; handlingen utspelar sig hösten 2020 och då har fastighetskrisen inte slagit till ännu vilket verkar konstigt från författare som i övrigt är väldigt pålästa.
I ett efterord kommer förklaringen. Den första boken kom ut våren 2020 och utspelar sig i huvudsak i samtid: hösten 2019 och möjligen in i 2020 (jag kommer inte ihåg riktigt). Handlingen i böckerna utspelar sig under en avgränsad tidsperiod i sin nutidshandling (ibland kompletterad med historiska delar) och den ena berättelsen inleds i stort sett direkt efter den förra. Jag kan förstå poängen med detta; det ger en stark kontinuitet i seriens långa berättelse, inte minst i karaktärsutvecklingen, men det skapar också en del problem. Det tar betydligt längre tid att skriva en bok än den tid då handlingen utspelar sig; den första boken utspelar sig i sin egen samtid, men den fjärde boken, som kommit ut nu i början av december 2024, utspelar sig hösten 2020, och för författare som skriver med en fond i verklig samhällsutveckling, som dessa gör, uppstår en del utmaningar. I den här bokens fiktion tidigareläggs fastighetskrisen, vilket naturligtvis är helt ok, men det ska bli intressant att se hur författarna hanterar det i fortsättningen. Kanske bygger de in någon sorts välmotiverat tidshopp så att nästa bok utspelar sig 2025?
Jakten på Ulvsbymördaren, sökandet efter det försvunna våldtäktsoffret och händelseutvecklingen inom fastighetsbolaget växer samman i ett skickligt intrigbygge. Några personer dör och dramatiken stegras fram till multipla upplösningar. Det är riktigt bra, Peter&Peter är skickliga.
Den för mig största behållningen av just denna läsning är Martin. Varför det? Svaret kräver en liten omväg. Sveriges gyllene århundrade, cirka 1880-1980, saknar motstycke i världen och är därför väl beforskat, vi vet varför det gick så bra. Den viktigaste förklaringsfaktorn handlar om extremt höga nivåer av tillit, vi litade på varandra och på gemensamma institutioner, det fanns starka sociala normer kring hederlighet och ansvarstagande, normer som inget formellt rättssystem kan ersätta.
De senaste decennierna har vi framgångsrikt lyckats erodera denna tillit och dessa normer. Det som tidigare var otänkbart har normaliserats. Det uppenbara är nya former av storskalig brottslighet, men det mindre uppenbara är mycket mer omfattande och ännu allvarligare. De som i stor skala snor skattepengar via våra välfärdssystem blir inte social paria, de belönas i stället med stigande aktiekurser och stora förmögenheter. Tevereklamen domineras av ockrare som vill lura på människor dyra pengar och spelbolag som vill ta hand om dessa pengar. Populistiska politiker som ljuger ohämmat. Ett bedrägligt beteende växer fram inom alla delar av samhället, blir så självklart att vi knappt ser det, vi ser det som normalt att mer eller mindre alla försöker lura oss, på mer eller mindre goda grunder betraktar vi omgivningen med misstro. Tilliten är borta. Vi blir alla förlorare.
Delar av detta samhälleliga skeende gestaltas här i form av en enda person, den rätt unge Martins lidanden. Våndorna inför händelseutvecklingen på företaget, det som händer i relationen med kärleken Gabriella och en hel del annat. Inom honom pågår ett moraliskt krig, imponerande framskrivet på ett insiktsskapande och berörande sätt. ”Martins tarmar slingrade sig som ormar i ett stenröse om våren.”
När jag skrev om seriens andra bok diskuterade jag olika former av spänning. Bland annat menade jag att tvåan hade en mer skruvad spänning än ettan och funderade kring riskerna med att gå ännu längre på den vägen. Jag har inte läst trean men när det gäller fyran kanske den i ställer gått ett litet steg för långt i den andra riktningen, kanske något för underskruvad? Men det är en svår balansgång.
Med sin fjärde bok är författarna nu väl etablerade i eliten av svenska spänningsförfattare.
Anders Kapp, 2024-12-04
Bokfakta
- Titel: Den högra handen.
- Författare: Peter Mohlin och Peter Nyström.
- Utgivningsdag: 2024-12-04.
- Förlag: Norstedts.
- Antal sidor: 452.