Enzo Macleod har diagnosticerats med en dödlig sjukdom och försöker samtidigt lösa ett av de mest förbryllande kalla fallen i Frankrikes historia. Som om det inte vore illa nog blir hans dotter Kirsty nästan dödad i Strasbourg, Enzo själv blir rånad och därefter häktad för mord. Någon försöker sätta dit honom med alla tänkbara medel. En mördare har trätt fram ur det förflutna och är beredd att göra vad som helst för att stoppa Enzo. Peter Mays En kamp mot klockan innehåller en spännande intrig men läsningen var ändå en stor besvikelse. Här finns också en principfråga som gör mig rätt förbannad på förlag och bokhandel.

En del författare slår igenom rejält redan med sin debut; säljer stort i hemlandet och översätts till olika språk. Men många av dagens stora namn har haft en startsträcka med mer måttliga framgångar och utan spridning till olika länder. När de väl slagit igenom internationellt och blivit säljande varumärken finns en lockelse för förlagen att översätta även deras tidigare böcker, kanske är rättigheterna då även billigare. För oss läsare ser det ut som om någon av våra favoritförfattare kommit ut med en ny bok, vi köper och vi blir besvikna. För det finns naturligtvis förklaringar till varför tidigare böcker inte slagit igenom, de är sannolikt sämre, författaren har utvecklat sin förmåga genom åren. Originalets utgivningsår står finstilt någonstans, men det är kanske inte det första man letar efter.

Jag gillade verkligen danske Jens Henrik Jensens Oxen-kvartett (2012-2018) och blev glad när hans svenska förlag kom ut med något ”nytt” av honom: Yxskeppet 2019 och Kolmannen 2020. Men de var inte alls nya, de ingår i hans Portland-trilogi (2004-2010) och de är inte alls lika bra. Det förvärras också av att det här är en författare som gärna väver in aktuella teman och samhällshändelser. De var aktuella då men är det inte alls i dag. Besvikelser.

Efter att ha skrivit en hel del annat slog Peter May igenom stort med sin Lewistrilogi (2011-2013). Den gillade jag liksom fristående Entry Island som han skrev efter denna trilogi 2014, alla översatta av Charlotte Hjukström (han har kommit ut med en del annat senare som jag inte läst). Men nu såg jag med glädje fram emot läsningen av hans ”nya” bok En kamp mot klockan som kom ut på svenska nu i juni. Men den är inte alls ny, originalet Blacklight Blue kom ut 2008 och är alltså skriven innan Lewistrilogin. Och den är inte alls lika bra.

Jag förstår den kommersiella logiken hos förlagen, men tycker ändå det skulle vara hederligt med en tydligare information om att det handlar om gamla böcker. Det gäller även bokhandeln. T ex på Bokus sidor om dessa böcker finns ingen information alls om de ursprungliga utgivningsåren och det är ohederligt.

När det gäller klassiker, alltså texter som är hållbara över tid, är förlagen tvärt om mycket tydliga med, och stolta över, att de ger ut nya versioner av äldre böcker. I år har det till exempel kommit ut fantastiska nyöversättningar av Albert Camus Pesten, Harper Lees Att döda en härmtrast och Gabriel García Márquez Hundra år av ensamhet. Men hel del av genrelitteraturen har mycket kortare hållbarhetsdatum än klassikerna och vi läsare/bokköpare har rätt till bättre varudeklarationer!

Nåväl, åter till En kamp mot klockan. Den ingår i serien The Enzo Files där huvudpersonen är Enzo Macleod, till hälften italienare och till hälften skotte. Han har varit en mycket berömd kriminaltekniker i Skottland men arbetar nu som professor i biologi på ett franskt universitet. Han blir inblandad i ett antal berömda kalla fall där viktiga delar av de dramatiska lösningarna handlar om avancerad och modern kriminalteknologi. Det är grundkonceptet för denna serie.

Nutid i boken är 2008 (när den skrevs) men det finns också många återblickar. Två viktiga exempel:

23 juli 1970 blir en liten engelsk pojke bortrövad från sina syskon och föräldrar i den lilla spanska semesterorten Cadaqués.

19 februari 1992 blir Pierre Lambert, prostituerad med ”fina” kunder, brutalt mördad och det verkar ha varit ett proffsjobb. Ingen förövare hittas och fallet blir till ett av de kalla fall som Enzo intresserar sig för.

Det finns alltså olika tidsperspektiv men också olika berättarröster. Enzo själv dominerar och i början av boken får han sin dödsdom; han diagnosticeras med en ovanlig form av leukemi och har bara tre månader kvar att leva.

En viktig röst är Kirsty som är dotter till Enzo även om de knappt träffats under hennes uppväxt. Hon jobbar nu som översättare i Strasbourg där hon utsätts för ett mordförsök. Tillsammans med halvsystern Sofie, som växt upp med Enzo, och de unga kvinnornas pojkvänner Roger och Bertrand, är de viktiga karaktärer i handlingen. Enzos assistent Nicole som också är ett IT-geni tillhör även hon gruppen runt Enzo.

En mindre berättarroll har Hélène Talliard som är en av de högst uppsatta kvinnliga poliserna i Frankrike. Hon utreder mordet på 46-åriga Audeline Pommerau i Cahors i sydvästra Frankrike. Audeline dödas på ett likartat sätt som Lambert många år tidigare. All teknisk bevisning pekar på Enzo som hon tidigare varit nära ett förhållande med. Jakten på Enzo dras igång.

Skurken får också egna kapitel och i dem får vi följa honom genom åren fram till bokens nutid.

Med dessa huvudingredienser skapar May en dramatisk jakt som i huvudsak pågår i Frankrike men berättelsen gör också en del utflykter till England och Spanien. Intrig och dramaturgi fungerar bra, här finns spänning och driv. En del passerar sannolikhetens gränser men det är helt acceptabelt inom genren. Karaktärerna är också väl framskrivna. Miljöerna måste ha krävt mycket research och är imponerande.

Det som inte fungerar alls är språket. Här finns en svulstighet och klumpiget som jag inte alls känner igen från hans senare böcker. Jag inser att det måste vara utmanande att översätta och tyvärr har det inte gått så bra.

Det finns flera olika typer av problem. Om vi skriver ”regnet står som spön i backen” så menar vi inte att det bokstavligen står spön i backen. Det är ett sätt att frammana bilder i läsarens huvud av ett mycket kraftigt regn. Det handlar om bilder och liknelser som är centrala för allt skönlitterärt skrivande. Men är det någon som får någon bild alls av ”… hotellet som reste sig ovanför köpcentret likt en golvpuka.”

Texten är överlastad med sådant och det stör läsningen. Det är ibland klumpigt på gränsen till obegriplighet. Några exempel:

• ”Snöslasket slog mot fönstret som försiktigt trummande fingertoppar, för att omedelbart smälta till rinnande tårar från en annalkande vinter.”
• ”Kraftansträngningen fick honom att börja transpirera, och de små svettpärlorna runt ögonen kyldes genast ner.”
• ”Vid det laget att han hunnit stoppa ner datorn i väskan och tagit sig ut på gatan var Bright försvunnen.”
• ”I takt med att solen sjönk lade sig en allt djupare skugga över dälderna, alltmedan de vulkaniska klipputsprången som bröt aftonrodnaden vid horisonten glödde i det sista brandgula skenet.”
• ”Orden uttalades med samma bekymmerslösa självförtroende som när en soldat pumpade i väg kulor mot en obeväpnad person med sitt automatvapen.”
• Ett annat problem handlar om ordval. En form av verbet lyda är ”lydde”. Här används i stället ”löd” som även om det är accepterat av SAOL enligt min mening är ett både sämre och fulare val. Och det finns gott om sådana exempel.

Det är svårt att skriva sexscener och här finns en del, Enzo är populär hos kvinnorna, men de är också svulstiga och överlastade på ett sätt som tar bort alla former av sensualitet eller åtrå.

Nej, jag kommer inte att läsa någon mer bok i Mays gamla Enzo-serie. Däremot gärna någon som är ny på riktigt.

Författaren

Peter May, född 1951, är en flerfaldigt prisbelönt skotsk romanförfattare, bosatt i Frankrike, vars böcker sålt i över fyra miljoner exemplar.

Han debuterade 1978 och har givit ut ett tiotal fristående böcker. Den senaste, Lockdown, är en text som han skrev för 15 år sedan men den handlar om ett London som stängts ner på grund av en global pandemi vilket gjorde den aktuell för utgivning tidigare i år på engelska (den kommer på svenska i oktober). Han har också skrivit tre serier: Kinaserien (1999-2004) som består av sex böcker, Enzo-serien som utöver En kamp mot klockan består av fyra böcker (2006-2011) och en come-back 2017 samt Lewistrilogin (2011-2013).

Lewis-trilogin om Edinburgh-polisen Fin Macleod har hyllats av kritikerna både internationellt och i Sverige, och har vunnit en rad priser, bland annat Cezam Prix Littéraire Inter CE i Frankrike och The Barry Award för Årets bästa kriminalroman i USA.

Anders Kapp, 2020-07-07

Bokfakta

• Titel: En kamp mot klockan. (Blacklight Blue, 2008, översättning Leif Jacobsen).
• Författare: Peter May.
• Utgivningsdag: 2020-06-03.
• Förlag: Modernista.
• Antal sidor: 347.

Länkar till mer information

• Du kan läsa mer om boken här.