Efter att ha ägnat mig ett tag åt svenska debutanter är det dags för något helt annat: Peter James, en av de stora internationella bästsäljarförfattarna som jag aldrig läst och hans Död vid första ögonkastet som nyligen kom ut på svenska. Han har fått oräkneliga priser, skrivit mängder med böcker, filmmanus och annat. Bara hans serie om Roy Grace finns nu i sexton delar som sålts i 20 miljoner exemplar på närmare 40 språk. Men trots att jag testade med att komplettera den stolpiga svenska versionen med den betydligt bättre engelska uppstod ingen kärlek vid första ögonkastet, något som tyvärr drabbar många av offren i denna berättelse. Trots allt kunde jag lämna läsningen med en ny kunskap som var intressant.
Tror de flesta av oss har erfarenhet av ”nigeriabrev”, eller i alla fall hört talas om dem. De började komma redan på 70-talet, först som vanliga brev, telex eller fax till företagsledare eller andra med gott om pengar och senare mycket bredare via e-post. Bedrägerierna utlovar normalt en mycket stor summa pengar om man bara kan hjälpa till med kostnaden för att föra ut pengarna ur landet. Det börjar normalt med ett relativt litet belopp men den som betalar kommer sedan hela tiden att krävas på fler och dyrare avgifter av olika slag ända tills man slutar betala.
Det jag däremot inte hört talas om tidigare är ”Sakawa” trots att det är en företeelse som funnits länge. Det härstammar från ett annat afrikanskt land, Ghana, och kombinerar internetbedrägerier med religiöst orienterade offerritualer som syftar till att ge bedrägerierna framgång. Sakawa boys, som de verksamma kallas, motiverar sin verksamhet med att de rättmätigt tar tillbaka välstånd från den rika västvärldens kolonisatörer. I kulturen ingår att mycket öppet demonstrera sina framgångar med extrem lyx i form av mycket dyra kläder, klockor, bilar, bostäder etc.
Bedrägerierna existerar i många varianter, en vanlig form handlar om att utnyttja offrens längtan efter en ny relation. Kontakt tas via olika kanaler; jag antar att de flesta, liksom jag, ofta ser sådana försök i sociala medier även om jag inte visste att de ofta härstammar från just Sakawa. Dejtingsajter är också en vanlig plattform. Bedragarna använder en fejkad, ofta stulen, identitet och om de får kontakt bygger de successivt under lång tid upp en nätbaserad relation till offren. När relationen blivit stark dyker det upp olika typer av problem som de behöver offrens ekonomiska hjälp med att lösa. Det här är en verksamhet som omsätter mycket pengar, som skadar många människor och det är temat för Peter James bok. Just de nya kunskaperna om Sakawa är faktiskt det mest intressanta som jag bär med mig efter denna läsning.
Berättelsen börjar på olika platser. På Gatwicks flygplats utanför London står pensionerade majoren Johnny Fordwater med ett gigantiskt fång rosor i famnen, fjärilar i magen och ett leende på läpparna. Äntligen ska han få träffa sin stora kärlek Ingrid Osterman från München. Han trodde knappast att han skulle träffa någon ny efter älskade hustrun Elaines bortgång men nu har han under ett år över nätet lärt känna vackra, spännande Ingrid och efter många hinder på vägen ska de äntligen få träffas. Han är inte rik men har ett pensionssparande och han kunde belåna sin lägenhet för att hjälpa Ingrid ur hennes problem. Det har kostat honom allt han hade, 400 000 pund, men hon ska ju betala tillbaka.
Ingrid Osterman finns inte men i München finns Lena Welch, en vacker medelålders kvinna som ett bra tag nätdejtat med den snygge och spännande flygledaren Dieter Haas. Men hon har fattat misstankar som hon kunnat bekräfta med hjälp av sin höga IT-kompetens. På natten hittas hon död utanför sin lägenhet.
Matthew ”Matt” Sorokin är pensionerad från New Yorkpolisens mordutredningsavdelning sedan sju år och som många andra pensionärer har han flyttat till Florida. Han är 63 år och sitter just nu på en uteservering i Key West och väntar på Evelyne Desota, en brasiliansk restaurangchef som han lärt känna och älska på nätet. Han har hjälpt henne med en del olika svårigheter, 90 000 dollar har det kostat, men hon ska ju betala tillbaka. Nu ska de äntligen träffas på riktigt, men hon är sen.
Nära Brighton hittas 55-åriga Susan Driver död i sitt vackra viktorianska hus på Sommerhill Avenue. Självmord, tror man först, men det är något som inte stämmer. Utredningen hamnar hos seriens återkommande huvudperson, kriminalintendent Roy Grace.
Det är startpunkterna för en utredning som hamnar i en omfattande internationell brottslighet. De äldre bedragna männen Matt och Johnny finner varandra och försöker driva en personlig vendetta parallellt med att Roy Grace kämpar med en utredning som bara växer. Turerna blir många på vägen mot upplösningen.
Läsningen flöt illa vilket förvånade mig när det gäller en så etablerad författare, vilket i sin tur fick mig att fundera på översättningen och kolla det engelska originalet. Några exempel: I en traditionell brittisk frukost ingår black pudding som också ofta finns med i menyn på bättre restauranger som förrätten ”scallops with black pudding” men ingen vettig svensk krögare skulle någonsin erbjuda ”pilgrimsmusslor och blodpudding” på sin meny. En kvinna kan vara en ”socialite” men ett ”societetslejon” är en man. Att översätta ”council records” som platsen för fastighetsritningar med ”fullmäktiges arkiv” blir fel; fullmäktige är en politisk församling vars arkiv möjligen innehåller mötesprotokoll. Jag förstår vad som avses med ”the British custody system” men inte ”det brittiska polisförvarssystemet”; det borde väl vara brottslingar som ska förvaras, inte poliser?
Idiomatiska uttryck är alltid utmanande: ”walk of shame” är väletablerat på engelska för vägen hemåt, fortfarande med aftonkläderna på i gryningen efter oplanerat och tillfälligt sex, men ”skampromenad” känns obekvämt på svenska, ”when pigs fly” är väletablerat på engelska för något som aldrig kommer att inträffa och jag har sett ”när grisar flyger” på svenska men det finns bättre. Det finns väldigt mycket mer men betydligt viktigare än exempel är känslan i läsningen där den styltighet som jag upplever i den svenska versionen inte alls finns i den engelska. Tråkigt.
Många författare riktar i slutet av sina texter ett tack till några personer som varit särskilt viktiga i processen fram till den färdiga boken. Här hittar jag något som kanske kan vara ett rekord? Utöver en del grupper omfattar hans tack 127 namngivna personer, en smärre industri.
Även när jag läser den bättre engelska versionen förstår jag inte riktigt hans storhet, så bra är det inte. Uppenbart finns det miljoner andra som älskar honom, så det spelar ingen roll att jag inte gör det. Det betyder absolut inte att jag har något generellt emot bästsäljare; skrev nyligen än en gång om Louise Penny, som också har miljoner läsare i många länder, och hon är fantastisk!
Men det var intressant att lära sig en del om Sakawa boys!
Författaren
Peter James föddes i Brighton 1948 och han är författare och filmproducent med bas i London och Brighton. Hans stora fritidsintresse är bilar och har sedan länge en internationell licens som racingförare. Han har röstats fram som den bästa deckarförfattaren genom alla tider av bokhandelskedjan WH Smith och belönades 2016 med en Diamond Dagger av Crime Writers Association. Död vid första ögonkastet är femtonde fristående boken i hans serie om kriminalintendent Roy Grace. Serien är under produktion för tv av brittiska ITV, med John Simm (Doctor Who, Life on Mars) i huvudrollen.
Anders Kapp, 2021-04-13
Bokfakta
- Titel: Död vid första ögonkastet (Dead at first sight, 2019, översättning Reine Mårtensson, 2021).
- Författare: Peter James.
- Utgivningsdag: 2021-02-08.
- Förlag: HarperCollins.
- Antal sidor: 520.
Länkar till mer information
- Författarens hemsida.
- Läs vad andra skrivit om boken.