”Det finns bara en enda handling som är mer riskabel än att blotta sig för en annan människa. Det är att alltid skydda sig mot andra.” Ibland kan man drabbas av texter som verkligen betyder något. Det händer inte så ofta, desto lyckligare blir man när det verkligen inträffar. Peter Høegs nya bok Genom dina ögon är en sådan text. En lustfylld skröna som samtidigt är en djupt allvarlig och viktig berättelse om vår samtid.

Peter Høeg är en av mina absoluta favoritförfattare ända sedan debuten med Föreställning om det 20:e århundradet 1988. Genom dina ögon är hans nionde bok på drygt 30 år så han är definitivt inte särskilt produktiv. Efter Kvinnan och apan från 1996 försvann han, gömde sig från världen under tio år, innan han återkom 2006 med Den tysta flickan. När det väl kommer en ny bok från honom är det en stor händelse för mig.

När man läser om honom återkommer ordet ”svårkategoriserad” ofta. Sant är att det är mycket olika böcker som tagits emot på olika sätt. Vissa har höjts till skyarna av kritikerna och har fått en massa priser, en, Fröken Smillas känsla för snö, blev en internationell bestseller och storfilm, samtidigt som andra tagits emot rätt svalt.

Jag har ändå svårt att se honom som ”svårkategoriserad”, tycker det finns ett klockrent tema genom hela hans författarskap och om man så vill skulle man kunna kalla det för just ”svårkategoriserad” eller varför inte ”gränslös”. Jag tar en liten omväg för att förklara vad jag menar.

För länge sedan, i min ungdom, drabbades jag av en insikt. Som människor klarar vi inte av att leva i bokstavligt kaos, världen måste för oss uppfattas som på något sätt begriplig och helst också meningsfull. För att uppnå det måste världen få en ordning, helheten måste delas upp. Vi gör det med hjälp av mycket stora kategorier, som rum och tid, och vi gör det med hjälp av oändligt många små kategorier som skillnaden mellan bord och stol, mellan kärlek och förälskelse och allting annat. Hela språket är i sig en kategorisering. Kategorier samlas i berättelser om en begriplig tillvaro. Att kategorisera är alltså livsnödvändigt men samtidigt är alla kategoriseringar också lögner. De skarpa gränser som kategorierna drar mellan olika fenomen är aldrig några absoluta sanningar, gränserna kan dras på andra sätt, men de formar väldigt mycket av vår förståelse av tillvaron och därmed också våra handlingar.

Snart insåg jag att min insikt delats av många andra under flera tusen år. Kloka människor som tänkt och skrivit om denna paradox; att något som är livsnödvändigt också alltid på sätt och vis är en lögn. Jag har läst mycket av dessa texter genom livet, till och med skrivit en doktorsavhandling om denna paradox.

I alla tider har det funnit människor som uppfattat paradoxen som skrämmande och som reagerat med förnekelse. Det finns inom filosofi, religion, politik och många andra sfärer. Förnekelsen faller ofta ut i olika former av enkla sanningar där en kategorisering förklaras som absolut sann, en enda korrekt beskrivning av världen; alla andra är lögner och föraktliga.

Denna förnekelse är vanlig inom dagens snabbväxande populism i stora delar av världen men den finns också på andra håll (se till exempel det jag skrev om Lena Anderssons nya bok, Om falsk och äkta liberalism, tidigare i år). Jag ser denna förnekelse som ett av de absolut största hoten mot vår tillvaro.

Men paradoxen kan också uppfattas som en möjlighet; öppningar för många perspektiv, en kreativ multikultur, världen som möjlig att förändra. För detta senare perspektiv är Peter Høeg en fantastisk banerförare, hela författarskapet är ett krig mot konstlade taggtrådshinder, en utmaning mot för givet tagna gränser.

I den nya boken ägnar han sig framför allt åt gränser mellan människor; vad är det som skiljer en människa från den andre, de andra? Vad är medvetande? Skulle vi kunna gå in i andra människors medvetande? Det är de centrala frågorna. Och frågor är viktiga: ”Du vill ha svar. Svar stänger verkligheten. Frågor öppnar den.”

Huvudpersonen i den nya boken heter Peter Høeg. Han är sju år och han är 37 år. Som sjuåring är hans närmaste vänner Lisa och Simon. 30 år senare har Simon just överlevt ett självmordsförsök och Lisa är professor och chef för Institutionen för neuropsykologisk bildframställning, en världsledande verksamhet med många anställda, enorma anslag och skyddad som vital för den nationella säkerheten.

Simon är en gränslös människa, ständig öppen inför världen och det är hans stora styrka och förbannelse. Den vuxne Peter tänker på honom och jämför med sig själv: ”Jag var avgränsad. Denna avgränsning var min styrka och förbannelse. Med den hade jag överlevt. Och med den hade jag hållit världen och människorna på plågsamt avstånd.”

Som barn lever de i Valby, en stadsdel i Köpenhamn. Året är 1962. Där finns bland annat Carlsberg Laboratorium som är en internationellt erkänd forskningsinstitution, grundad 1875. I boken är Lisas adoptivpappa chef för den kemiska delen av institutionen och familjen bor i en stor villa på området. Lisa har en hemlig vän, pojken Niels, som hon ibland träffar i trädgården. En gång visar han henne ett experiment och säger ”Vi tillverkar världen. Vi fabricerar den.” Han är både pojke och vuxen och så småningom kommer föräldrarna på att den mystiska vännen är Niels Bohr, en av världens mest kända fysiker och Nobelpristagare, som då och då gästar denna forskningsinstitution. Rent historiskt är det inte omöjligt. 1962 är Niels Bohr 77 år och han dör i slutet av samma år.

Barn är alltid viktiga för Peter Høeg, inte minst för att de ännu inte fastnat i den vuxna människans begränsningar. ”För barn är det extraordinära inte oroande. Det är det normala. För barn är världen extraordinär hela tiden.” Som vuxna fastnar vi ofta i vår egen berättelse om vilka vi är, våra vanor. vad som är möjligt och vad som inte är det. ”Jag har alltid varit rädd för vanans sömn.”

De tre sjuåringarna lever periodvis i det de kallar för den ”verkliga verkligheten” där de kan erfara och göra de mest märkliga ting. Som vuxen försöker Lisa reproducera detta med hjälp av världsledande teknologi som bland annat kan visualisera medvetande. Detta är också något återkommande i Peter Høeg författarskap där avancerad vetenskap ofta är ett element som både en del av och som en kontrast till de fantastiska elementen i berättelserna.

Tekniken använder Lisa i första hand för avancerad psykoterapi för människor som gått igenom svåra trauman, inte minst handlar det om människor med erfarenheter av mycket brutala sexuella övergrepp. ”Vi söker inte sanningen. Vi hjälper människor fram till en historia de kan leva med.”

Mer än så ska jag inte berätta, jag hoppas du väljer att läsa den och kan garantera att du kommer att se den lästiden som värdefull. På vägen till bokhandeln eller biblioteket kan du få med dig några tänkvärda citat från boken:

”Som om det vi kallar utveckling mest består i att vi förverkligar det vi har med oss redan när vi kommer till världen. Eller i att vi inte får möjlighet att förverkliga det.”

”Det förflutna finns inte, sa hon. Det finns spår. Över dem konstruerar vi en berättelse. Som alltid är en fabrikation.”

”Så är den här världen också. Den är inte bara krig och girighet och arternas utrotning, Den är också kedjor av människor som försöker ta hand om varandra.”

”Vi människor har inget språk för vårt inre. Det gäller också upplevelsen av vår egen fysiologi. Vi kan inte uttrycka sammanhangen mellan sinne och kropp. Vi säger att det vi inte vet har vi inte ont av. Det är precis tvärt om. Vi lider av att vi inte vet. Lidande och omedvetenhet hänger samman.”

”Det hade ingenting med förståelse eller logik att göra. Förståelse och logik är flaskhalsar, de är förträngningar, och ibland är verkligheten alldeles för stor för att kunna passera förträngningen.”

”I ett kärleksförhållande kan man inte skiljas. Man kan, av omständigheter bortom ens kontroll, tvingas ifrån varandra, men man kan inte skiljas. Det är det som är så fatalt med kärleken. I sin kärna är det en förbindelse som överskrider tid och rum.”

”Man kan inte välja. De stora sakerna i tillvaron kan man inte välja. Man kan bara försöka hjälpa dem att inträffa.”

Anders Kapp, 2019-10-04

Bokfakta

• Titel: Genom dina ögon. (Gennem dine øjne, översättning Ninni Holmqvist.)
• Författare: Peter Høeg.
• Utgivningsdag: 2019-10-02.
• Förlag: Norstedts.
• Antal sidor: 341.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Effekten av Susan
• Du kan läsa mer om boken här och här.