Koalahanen Dundee är död. Det borde han inte vara, han är bara sju år, koalor lever mycket längre än så. Det vet Adam Vieri. Han visste det mesta som finns att veta om koalor redan när han var sex år och han vet inte mindre nu när han hunnit fylla trettiotvå och är huvudansvarig djurskötare för den stora djurparken i Stockholm. Men ändå ligger Dundee alldeles stilla där på inhägnadens cementgolv. Någonting är fel. Kanske är det väldigt mycket som är fel? Peter Hammarbäck har debuterat med Zoopojken, en mycket speciell debut, en hjärtevärmande skröna om kärlek och mod, om drastiska vägar för att verkligen göra skillnad, en perfekt sommarläsning för dig som vill inleda semestern med att bli på riktigt gott humör, som vill byta ut jobbrynkor mot ett stort och varmt leende.
Adam växte upp med frånvarande föräldrar, de var nästan alltid ute på någon exklusiv resa, hans pappa var en mycket framgångsrik entreprenör som dragit in massor av pengar; morfar var Adams trygga punkt i tillvaron, en italiensk arbetskraftsinvandrare som drömt om världen, om det stora äventyret som han aldrig fick möjlighet att genomföra. Det var en stor sorg för honom när morfar dog, allt han hade kvar efter honom var ”två hyllmeter National Geographic, sitt lockiga bruna hår och det italienska efternamnet Vieri”. Några år senare dog bägge hans föräldrar dog i en olycka. Då var han sjutton år och plötsligt väldigt rik. Han hoppade av gymnasiet och köpte en enkel biljett till Kenya för att förverkliga sin dröm om att se alla djur i sitt rätta element. Han tog sig till Masai Maras naturreservat och blev kvar där i åtta år, åkte tillbaka till Sverige efter en tragedi.
Han hade kvar föräldrarnas gigantiska våning i centrala Stockholm så boendet var inget problem. Men vad skulle han jobba med? Han hade knappast någon formell utbildning, det enda han kunde något om var djur så han sökte och fick jobb på Stockholms enda djurpark. Boken titel kommer från ett reportage i lokaltidningen Mitt på Djurgården som skrev om honom då; artikeln hade rubriken: Han lämnade familjens bolagsimperium för Afrikas lejon – möt Djurgårdens nya zoopojke.
Han blev kvar på djurparken, blev huvudansvarig djurskötare, och i berättelsens nutid har parken just fått en ny VD, Camilla Stensson: ”Adam slogs av hur rävlik hon var med sin vassa näsa och sina små, skarpa ögon. Fast hon var som en lyxig räv, en räv som hade råd att gå till en frisör där ett besök kostade tvåtusenfemhundra och man fick ett glas cava innan saxen sattes i håret.”
Hon kan ingenting om djur, arbetade senast som marknadschef för en dagligvarukedja och ”klapprandet från hennes klackskor skrämde en del djur”, men hon kan räkna och hennes mål är tydligt: besökssiffrorna ska upp, nästan till vilket pris som helst. Hennes analys är också tydlig: tråkiga nordiska djur vill ingen titta på, de måste ersättas med mycket mer spännande djur.
Henry är fjärde generationens cirkusdirektör, hans farfars far grundade Cirkus Polaris 1921, själv flyttade han cirkusen till Skandinavien men nu är det slut, det finns inte längre några möjligheter att driva verksamheten vidare, han sörjer. Camilla har träffat honom och preliminärt kommit överens och att köpa fyra lejon, två elefanter och två gorillor. ”Det viktiga är att vi får köpa dem tokbilligt. Det är nästan skamligt hur lite coola djur kostar nuförtiden.” säger Camilla glädjestrålande till sin måttligt förtjusta personal.
Camilla tar med sig Adam på ett möte och Henry har tagit med sig Nathalie som ansvarar för djuren på cirkusen. Nathalie kommer från Estland, har en masterexamen i etologi från Tallinn och drömde om att få arbeta ideellt i någon nationalpark i Sydamerika eller Östafrika. Men så kom finanskrisen, föräldrarna förlorade jobbet och hon måste hjälpa till med försörjningen. Cirkus Polaris behövde en ny djuransvarig i Sverige, hon fick jobbet som hon nu haft i tolv år.
Adam och Nathalie träffas fler gånger och pratar, trots att de har så mycket gemensamt blir det en rätt knagglig resa mot vänskap, eller kanske något mer. De kommer fram till att det som pågår är fel, riktigt fel, och att de måste göra något åt det. Men kan man verkligen stjäla fyra lejon, två elefanter och två gorillor? Och hur i h-e skulle man kunna transportera dem till en möjlig frihet i Afrika?
Under första åren i skolan var Adam nästan helt ensam, en liten kille med udda intressen som var helt utanför gemenskapen. Men så i fyran började en ny kille; David var stor och stark, en typisk sportfåne tänkte Adam. Men mot alla odds blev de vänner, en vänskap som bestått genom åren. Numera försörjer sig David som barchef på KB men har alltid nya projekt på gång, idéer som borde göra stor succé. Adam är gärna med och sponsrar projekten, räknar knappast med att få tillbaka sina pengar men David håller noga koll på vad han lånat och just nu har han en fantastisk idé inom kostbranschen, en helt ny diet som verkligen borde slå igenom stort. Kanske kan David hjälpa Adam och Nathalie med deras omöjliga projekt?
Jag läste ut boken på Rotsidans solvarma klippor för ett par veckor sedan, en pärla på Höga kusten; tittade ut över havet som glittrade i kapp med mitt leende, en alldeles perfekt stund i tillvaron. Läs Zoopojken!
Författaren
Peter Hammarbäck är journalist och skribent. Han har bland annat varit chefredaktör för Vi Läser och RES, skrivit reportage och personporträtt för Tidningen Vi och frilansat från östra Afrika. Han har också jobbat nära bokbranschen med kommunikation och PR för flera förlag. Några av hans starkaste livsögonblick är kopplade till djur – men främst handlar det om att ha försökt undvika dem – från tältande i afrikanska nationalparker till tjurrusningen i Pamplona. Han bor i Stockholm med sin familj. Zoopojken är hans debutroman.
Anders Kapp, 2023-07-08
Bokfakta
- Titel: Zoopojken.
- Författare: Peter Hammarbäck.
- Utgivningsdag: 2023-05-24.
- Förlag: Bazar.
- Antal sidor: 382.