Även om Sköna Helena har en central roll i handlingen är Homeros Iliaden ett mycket mansdominerat verk. Det är männen som står i centrum under grekernas mångåriga belägring av Troja och det vill Pat Barker förändra med sin Flickornas tystnad som kommer ut på svenska idag. I stället för dödande och dödade män vill Barker istället gestalta hur deras mödrar minns sina döda söner, hur de var som barn och den sorg de lämnar efter sig. Här styr kvinnornas perspektiv, de som förbinder de skadade och tvättar liken, de som hela tiden hotas av död, våldtäkt, att bli fråntagna sina barn. Även om jag inte tycker att hon lyckas fullt ut med sina uppsåt ger hon oss en fantastiskt läsvärd bok som bland annat levererar den mest intressanta och mångfacetterade Akilleskaraktär som jag någonsin mött.

Iliaden och Odysséen är två av världens mest inflytelserika litterära verk. De tillskrivs Homeros och skrevs omkring 800 f. kr. De är de enda två bevarade delarna av den trojanska cykeln, Iliaden är del två och Odysséen del sju. Hela cykeln handlar om det trojanska kriget; Iliaden handlar om själva kriget och Odysséen om Odysseus strapatsrika hemfärd från kriget. De är de äldsta grekiska verk som finns bevarade, de hade ett mycket stort inflytande på det antika Greklands kultur och därmed på Europas kultur.

Iliaden och Odysséen är underbara äventyrsberättelser som fascinerade mig redan i tidiga tonår, då på liknande sätt som Alexandre Dumas De tre musketörerna och Greven av Monte Cristo från 1840-tal. Homeros berättelser har också inspirerat till mängder av covers. Här finns hela skalan från de riktigt stora litterära verken som James Joyces Ulysses från 1922, Eyvind Johnsons Strändernas svall från 1946 och längst ut på andra änden av skalan finns sannolikt det studentspex baserat på Iliaden som jag och en kompis skrev i slutet av tonåren.

Pat Barkers nya bok Flickornas tystnad ingår alltså i en lång tradition av Homeros-covers. Hennes huvudperson är Briseis, en ung drottning, 19 år i boken, gift med Mynes som är kung i Lyrnessos, en stadsstat som står på Trojas sida i kriget. Lyrnessos erövras av grekerna med Akilles i spetsen.

Barker är på många sätt rätt trogen förlagan, men hon berättar historien kronologiskt. Hennes berättelse börjar med erövringen av Lyrnessos som hos Homeros är en tillbakablick och kommer mycket senare i texten.

Efter segern plundrar grekerna Lyrnessos fullständigt, dödar alla män i alla åldrar och tar kvinnorna till fånga. Akilles själv dödar Mynes och väljer ut den vackra Briseis som sin personliga egendom, sin slav, sin konkubin.

Parker ger en levande och intressant skildring av Briseis och andra kvinnors liv i den ”stad” som grekerna byggt upp som bas under de nio år som kriget pågått, det handlar om relationen med Akilles och om allt hon hör när hon går runt och serverar vin till de ledande männen i den grekiska hären under kvällarna.

Hos Homeros får Briseis en viktig roll kopplat till en speciell händelse. På samma sätt som Akilles har Briseis, har den grekiska härens ”överbefälhavare” Agamemnon prästdottern Chryseis. Hennes far, översteprästen, kommer med lösen och ber att få sin dotter utlämnad, men Agamemnon vägrar. Då straffar guden Apollon det grekiska lägret med pest. När allt fler dör känner sig Agamemnon tvingad att ändå överlämna sin älskade konkubin, men då kräver han i gengäld Akilles kvinna.

Ur Erland Lagerlöfs klassiska översättning av Iliaden:

Honom svarade då härskornas drott Agamemnon:

”Flykta du bara, ifall du har lust! Jag beder dig aldrig

stanna för min skull kvar; jag äger väl andra till bistånd,

som skola främja min ära, och främst rådvise Kronion.

Du mig förhatligast är av de gudastammande drottar;

aldrig är annat ditt nöje än kiv och strider och blodbad.

Om du är dråpligen stark, så är detta väl gudarnas gåva.

Segla du hem med de skeppen du har och kamraterna dina

och Myrmidorerna styr! Vad tror du jag aktar och räknar

dig och förargelsen din? Men minns, att så här jag dig hotar:

likasom Foibos Apollo har mig nu berövat Chryseis,

vilken jag sänder tillbaks med mitt eget skepp och mitt manskap,

så skall jag själv ur ditt tält mig hämta den sköna Briseis,

som blev förärad åt dig, och då skall du lära att inse,

att jag i välde står högt över dig, och envar skall förskräckas

för att försöka sig mäta med mig eller tro sig min like.”

En mycket upprörd och sårad Akilles har alltså hotat med att han och hans män i så fall ska dra sig ur kriget och åka hem. Så blir det inte, de seglar inte hemåt, men de vägrar att delta i striderna. Utan dem går det allt sämre för grekerna, trojanerna tar terräng dag efter dag. Allt fler svårt skadade kommer till sjukstugan där Briseis nu arbetar med att ta hand om de sårade.

Pat Barker ger oss en mycket välskriven och läsvärd text. Jag hade nog förväntat mig en mer radikal omtolkning av Iliaden i en feministisk riktning. Även om Briseis är huvudperson och dominerande berättarjag är det ändå Akilles som står i centrum för berättelsen, både betraktad av Briseis och ibland som eget berättarjag. Det här är faktiskt den bästa, den mest intressanta och mångfacetterade karaktärsteckning av Akilles, som jag någonsin läst. Akilles relation den nära vännen ända sedan barndomen, Patroklos, relationerna till andra ledande personer i den grekiska hären, olika miljöer i den grekiska ”staden”, relationerna mellan de tillfångatagna kvinnorna, allt detta är skildrat levande och inlevelsefullt. Men inte minst handlar det om utvecklingen av den komplicerade relationen mellan Akilles och Briseis. ”Och jag gör det oräkneliga kvinnor har tvingats göra före mig. Jag särar på benen för mannen som dödade min make och mina bröder.” Det tänker hon men samtidigt blir också relationen till Akilles allt varmare: ”någon tölp var han aldrig”.

Jag tror att Barker nog tänkt sig sin text som en antikrigsskildring. Det tror jag inte fungerar. Visst förekommer här mycket av avskyvärt våld, då och då otrolig grymhet, men det historiska och kulturella avståndet är så långt att de flesta ändå i första hand betraktar Illiaden precis som jag gjorde det i yngre tonår: en fantastisk äventyrsberättelse med en klockren grundhandling, intressanta hjältekaraktärer av olika slag, olika typer av konflikter som läsaren lever sig in i, spännande inslag av gudar och andra mytologiska väsen, och den bilden förändras nog inte av Barkers bok. Men det hindrar inte det faktum att hon givit oss en mycket bra och läsvärd text som förnyar Illiaden och tar sig in i det övre segmentet av alla Homeros-covers.

Författaren

Pat Barker, född 1943, är en av Englands betydande författare. Hennes romantrilogi om första världskriget Regeneration-trilogin har utnämnts till ”en av de tio bästa historiska romanerna” i England. För den tredje delen fick hon 1998 Booker-priset och har sedan dess givit ut en rad uppmärksammade böcker. De tysta flickorna nominerades till flera priser när den gavs ut i England 2018 och fick ett oerhört positivt mottagande i recensioner allt ifrån the Guardian och Sunday Times till The Economist.

Anders Kapp, 2020-03-17

Bokfakta

• Titel: Flickornas tystnad. (The Silence of the Girls, 2018, översättning Eva Johansson.)
• Författare: Pat Barker.
• Utgivningsdag: 2020-03-17.
• Förlag: Bonniers.
• Antal sidor: 334.

Länkar till mer information

• Du kan läsa mer om boken här.