Efter debuten med fristående Patrioterna 2017 och de fyra böckerna med återkommande huvudpersonerna Vanessa Frank och Nicolas Paredes har Pascal Engman snabbt etablerat sig som spänningsstjärna både nationellt och internationellt. När jag skrev om hans senaste bok Kokain i höstas funderade jag också på om det inte var dags att också pröva något nytt och Pascal svarade snabbt: ”Det kommer snart”. Nu finns Till minne av en mördare ute, en ny bok i en ny serie som han skriver tillsammans med tidigare journalistkollegan och gode vännen Johannes Selåker. I ett kokhett Stockholm sommaren 1994 får vi möta ett udda par: polisen Tomas Wolf, söndertrasad efter ett FN-uppdrag i krigets Bosnien, och kvällstidningsreportern Vera Berg med en rymlig moral, på flykt från sin tidigare kille Jonny och hans MC-gäng. Från olika utgångspunkter förenas de i jakten på någon som angripit och i flera fall dödat unga kvinnor i anslutning till flyktingmottagningar i olika delar av landet. Det finns ett element av falsk marknadsföring kring boken men det hindrar inte att det är en fantastiskt välskriven tegelsten på närmare sexhundra sidor som garanterat håller dig fängslad ett antal underhållande timmar.

I öppningsscenen, prologen, får vi möta Tomas Wolf i resterna av en liten by i Bosnien; allt är raserat, de finner döda kroppar, kvinnor och barn, och i en söndertrasad bil hittar han en ung kvinna som han först tror är död. Men hon lever. Hon heter Azra och kommer att återkomma i handlingen. Tillbaka i Stockholm försöker han få ordning på livet, jobbet som kriminalpolis på våldsroteln och familjen, hans fina fru Klara och deras två barn, Alexander och Ebba. Klara har hittat sitt drömradhus men när de ska ta ut den hopsparade kontantinsatsen är pengarna borta. Tomas vägrar att berätta vart pengarna tagit vägen och hon blir vansinnig. Tomas vill så gärna vara en god familjefar, han vill och vill, försöker och försöker, men det går bara inte. Det finns flera fantastiska gå-sönder-scener, bland annat en som påminner en del om Michael Douglas i filmen Falling Down.

I Malmö träffar vi Vera Berg i en trerummare på Ystadsgatan tillsammans med sexårige Sigge. Hans biologiska mamma är död och Vera har blivit hans bonusmamma. Hon jobbar på Kvällsposten och har nyligen fått drömjobbet: riksreporter på tidningens redaktion i Stockholm. Hon har packat, måste åka om ett par timmar, men vet inte vad hon ska göra med pojken. Hans pappa Jonny Möller, hennes pojkvän som hon gärna vill bli av med, är borta sedan sju dagar. Det är inte ovanligt, han är en kriminell medlem av ett MC-gäng och försvinner ibland för att supa eller genomföra misslyckade brott med sina kompisar. Hon själv är rätt framgångsrik som kvällstidningsjournalist och framgångarna bygger en hel del på omoraliska genvägar, bland annat via Jonnys kriminella kontakter. Kvällstidningsmiljöerna har bägge författarna mycket god kunskap om vilket framgår tydligt av texten.

Både Tomas och Vera har trassliga uppväxter av olika slag. I ungdomen var Tomas del av en våldsam högerextrem gruppering som han lyckades ta sig ur, men hans två bröder Kristian och Peter finns kvar i den miljön, allt mer utpräglade nazister.

Karaktärstyperna har vi mött inom genren många gånger förut, medvetet valda schabloner, men jag har sällan eller aldrig mött dem så väl och hållbart genomförda.

I Stockholm åker Vera ut på ett uppdrag för tidningen, det är Nadija Alihodzic som hittats mördad i närheten av en flyktingförläggning i Märsta. Hon och hennes man Elvedin hade klarat flykten från krigen på Balkan för ett år sedan, men nu drabbats av katastrofen.

Tomas är med familjen i stugan i Rättvik när Mattias Flink genomför masskjutningen i Falun. Han åker dit för att hjälpa till och beordras att åka till en adress där ett dödsoffer ska finnas. Det är en ung kvinna, tjugotvååriga Carmen Diaz, som är död men hon är inte skjuten, hon är inte ett av Flinks offer. Och hon har hittats intill en flyktingförläggning.

Man börjar se samband, Vera och Tomas får kontakt med varandra, och många olika spår prövas. Bland annat grips en av Tomas bröder som misstänkt. Så småningom blir den stora filmstjärnan, häradsbetäckaren och suputen Micael Bratt huvudmisstänkt; han har befunnit sig i närheten av alla de olika platserna i landet och har bevisligen haft kontakt med ett av offren. Bland många andra växer han ut till att bli en av de mest underhållande bikaraktärerna.

Allt rasar runt de två huvudpersonerna men på olika vägar kämpar de ändå på för att lösa fallet; Tomas tänker: ”Han gjorde det för att en dag kunna minnas en mördare”. Och där har vi bokens titel.

Miljön är välfunnen, den heta VM-sommaren 1994 har många minnen från och relationer till (kanske inte författarna själva som då bara var sju-åtta år); verkliga händelser under denna sommar används också flitigt i berättelsen. Tidsandan fångas väldigt väl och en del detaljer är medvetet överdrivna; fler rökte då än nu, fortfarande ibland även inomhus, men här röks det groteskt mycket.

Formen skiljer sig en del från Pascal Engmans tidigare böcker, vi bjuds in till en mer hisnande berg- och dalbana, men det finns också delar som vi känner igen; här finns aktuella samhällsproblem som en växande högerextremism, kvinnohat och en hel del annat. Det vi också känner igen är textens skyhöga kvalitetsnivå.

Så till den ”falska marknadsföringen”. Det här är på sätt och vis andra försöket med en idé om att skriva något hårdskruvat à la TV-serien True detective som det också står i förlagsinformationen. Första försöket hette Förstfödd och kom ut för två år sedan med en delvis annan författarkonstellation, Johannes Selåker och Joni Nykänen. Den uppfyllde det epitetet, hade ordentligt hårdskruvade komponenter, men hade också väldigt många problem och blev inte alls någon succé. Den nya boken är oändligt mycket bättre men även om författarna tar i rejält här och var finns det ingenting som kan betecknas som riktigt hårdskruvat så där stämmer inte bokens marknadsföring. Jag gråter inte alls över det, det här är riktigt bra läsning, men funderar ändå över varför. Tror säkert det skulle kunna vara kul med ett genomförande av ursprungsidén, men det här är det inte. Jag har ingen koll alls på Selåker men rätt bra på Engman och han är definitivt fel sorts person för att genomföra den. Han är en alldeles för bra människa med alldeles för mycket av socialt patos i sig. Genomförandet skulle kräva ett mer cyniskt geni av art-for-art´s-sake-sorten typ David Lynch (och jag verkligen älskar Lynch, köpte HBO bara för att kunna se underbart vansinniga och totalt överskruvade tredje säsongen av Twin Peaks). Av helt andra skäl älskar jag Engman (och numera också Selåker) och det är för förmågan att skriva fantastisk spänning som så skickligt väver in högst reella samhällsproblem på ett riktigt imponerande sätt.

Så läs Till minne av en mördare, jag garanterar några timmars riktigt underhållande och givande läsglädje. Det ska bli spännande att följa nya serien Skymningsland.

Författarna

Johannes Selåker är född 1987 och bosatt i Stockholm. Han är författare och journalist med bakgrund på Aftonbladet, Expressen och Aller Media, där han varit såväl nyhetschef som redaktionschef. Han var också ansvarig för några av de stora me too-granskningarna 2017. Han debuterade med spänningsromanen Förstfödd 2020 och skriver nu tillsammans med Pascal Engman serien Skymningsland om polisen Tomas Wolf och kvällstidningsreportern Vera Berg.

Kapprakt om Pascal Engman.

Anders Kapp, 2022-03-17

Bokfakta

• Titel: Till minne av en mördare.
• Författare: Pascal Engman och Johannes Selåker.
• Utgivningsdag: 2022-03-09.
• Förlag: Forum.
• Antal sidor: 584.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Pascal Engman (inklusive länkar till texter om andra böcker).
• Kapprakt om Förstfödd.
• Läs vad andra skrivit om boken.