Det svenska litterära spänningsträdet är stort och vittförgrenat, här finns mängder av olika inriktningar. En gren som traditionellt varit rätt liten i Sverige är spionromanen som dock växt till sig på senare år, kanske på grund av det allt mer otrevliga säkerhetspolitiska läget. Traditionellt är det en gren som främst lockar manliga författare men nu har vi en kvinnlig debutant som ger sig på denna genre: Nathalie Redmos farföräldrar hade sina rötter i Karlskrona skärgård, hon har tillbringat en hel del tid på Sturkö, hört många historier om den sovjetiska ubåten U 137 som i början av åttiotalet gick på grund där i Gåsefjärden och de inspirerade till hennes debutroman Täcknamn: Lodjuret där vi rör oss mellan det som hände då och konsekvenserna av detta i nutid. Här finns mycket att glädja sig åt i form av en intelligent och spännande intrig, trovärdighet skapad av väl genomförd research, intressanta karaktärer och en hel del annat. Jag har egentligen bara några mindre invändningar mot en huvudsak mycket stark debut.
Huvudpersoner i den berättelse är Julia Werner och David Spetz. De ska också återkomma i nya böcker i det som är tänkt att bli en serie. I den här boken är det Julia och hennes familjehistoria som dominerar.
Julia har gjort en kometkarriär och har nu, vid trettiosju års ålder, en högt uppsatt position i Londons finansvärld. Det märks tydligt att författaren har egna erfarenheter från affärsvärlden som skapar en levande närvaro i dessa delar. Sin mamma Isabelle kommer hon inte ihåg alls, Isabelle dog i en bilolycka när Julia bara var några månader gammal och hennes pappa Carl har alltid vägrat prata om henne, de har alltid haft en rätt kylig relation. Under uppväxten var relationen till farföräldrarna Hans och Eleanor mycket närmare, det hon vet om sin mamma kommer främst från farfar. Hans Werner hade byggt upp ett stort fastighetsimperium, var under en tid en sorts fastighetskung i södra Sverige och hade lyckosamt också investerat i försvarsindustri innan fastighetsbranschen kraschade. WRS, Werner Radar Solutions, i Karlskrona hade utvecklats mycket starkt inom militär radarteknologi, även internationellt, och Hans var glad över att få in sonen Carl i familjeföretaget som ledare för detta bolag.
I nutidshandlingens början håller Julia en fest i London när pappa Carl ringer för att meddela att farmor just dött. Julia blir bestört, hon hade pratat med sin älskade farmor bara några timmar tidigare då Eleanor haft en ovanligt bra dag, till och med känt igen henne trots den allt värre demensen. Julia bestämmer sig för att omedelbart åka till Karlskrona. I genomgången av farmors saker dyker det upp en del som startar en lång kedja där hemligheter i hennes familjehistorik successivt avslöjas. Ett vanligt spänningskoncept men ovanligt väl genomfört. Relationen till pappa Carl är fortsatt sval och förvärras av att farföräldrarna givit henne aktiemajoriteten i WRS, hon har sextio procent och Carl bara fyrtio, vilket irriterar pappan. Han ser helst att dottern bara ska skriva på handlingar som han tar fram men det accepterar inte riktigt Julia. Vi får också lära känna en hel del andra människor som finns i Julias bakgrund i Karlskrona och som får betydelse för berättelsen.
Den andra huvudpersonen, David Spetz, får vi inte lära känna lika mycket i den här boken. Han kommer in i handlingen sedan signalspaningsfartyget HMS Orion registrerat en mycket ovanlig sorts signal från en kortvågsradio i Karlskrona skärgård. Samma typ av signal registrerades flera gånger från samma plats under kalla kriget, men upphörde sedan tvärt och har inte hörts mer – förrän nu. David har en bakgrund inom SOG, Särskilda operationsgruppen, men arbetar nu vid Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must, inom den hemligaste delen KSI, Kontoret för särskild inhämtning. Av sin chef Charlotta får han i uppdrag att utreda ärendet i samverkan med SÄPO så han åker till Karlskrona.
Boken inleds med en prolog från september 1981 i Karlskrona skärgård, någon månad innan den sovjetiska ubåten U 137 skulle komma att stranda där 27 oktober. Någon ser en kvinna som enligt tysk dokumentation dött femton år tidigare. Hon står på stranden och tar emot några militära grodmän. Det går inte bra för betraktaren. Hela berättelsen rör sig mellan handlingens nutid, 2018, och det som hände i dåtid, främst sent sjuttiotal och tidigt åttiotal, en rätt vanlig berättarteknik men ovanligt väl genomförd.
Det blir verkligen spännande när vi successivt får veta mer om vad som hände då och vad som kan förklara de dramatiska saker som inträffar i berättelsens nutid. Här finns väldigt mycket att applådera och imponeras av hela vägen till upplösningen där det bland annat finns en underbar scen som gjord för film; vi läsare ser den redan tydligt spelas upp i huvudet.
Invändningar? Möjligen är intrigen en aning överkomplicerad där det inte alltid är helt enkelt att hålla reda på alla karaktärers roller och där en del detaljer inte är helt logiska men det är petitesser. Det jag egentligen har mest problem med är språket och det beror inte på att författaren skulle sakna en stark språklig förmåga. Först några små detaljer. Pluspoäng för att kalla det lilla bordet vid sidan av sängen för nattygsbord och ingenting annat. Jag tycker bättre om karaktärer som har kolleger än de som har kollegor så det ger ett litet minus hos mig. Samtidens grasserande flertalet-sjuka har även slagit till här, vilket är trist, men endast mycket litet. Ett större problem handlar om något annat.
Några gånger har jag hållit skrivarkurser. Inte för författare eller andra hos vilka skrivandet har en huvudroll utan för människor med helt andra kompetenser som ändå måste skriva då och då i jobbet; oftast kortare texter som PM, rapporter, beslutsunderlag och liknande. Ett av de viktigaste råden var att skriva enkelt och en mycket praktisk regel för att uppnå det var: Varje gång du är på väg att skriva ett annat skiljetecken än punkt så glöm det, sätt punkt i stället. Det är ett bra råd. Texterna blir enklare och mer lättbegripliga med de kortare och rakare meningar som blir resultatet av att följa denna regel. Det är en fantastiskt enkel väg för att höja kvaliteten på kortare texter som skrivs av människor som egentligen inte är särskilt bra på att skriva.
Men det är ett uselt råd till en språkbegåvad människa, som den här författaren uppenbarligen är, och ännu uslare när det gäller en längre text, som det handlar om i det här fallet. Jag har svårt att tänka mig att denna extremt kommafattiga text är något som uppstått naturligt hos författaren, det måste vara något inlärt och den som lärt ut det har gjort henne en otjänst. Långa texter låter sig gärna beskrivas i musikaliska termer och det blir aldrig riktigt bra med alltför mycket stackato. Sannolikt blir det bättre i ljudversion, uppläsaren Sofia Berntson binder säkert samman meningar till en bättre och mer varierad rytm, men för oss som hellre läser än lyssnar hoppas jag att hon i kommande böcker byter ut en del av alla punkter mot andra skiljetecken och ger oss en mer inspirerade lässymfoni.
För hon är väl värd att återvända till, här finns en intelligent originalitet inom en annars relativt svag inriktning hos den svenska spänningslitteraturen.
Författaren
Nathalie Redmo är född 1986 och efter en masterexamen i ekonomi från Handelshögskolan i Stockholm har hon haft fler ledande positioner inom näringslivet, bland annat också arbetat internationellt. Hon är idag chef för IR, Investor Relations, och kommunikation vid ett större företag i Stockholm. På hennes pappas sida har familjen sina rötter i Blekinge och hon har tillbringat mycket tid på Sturkö i Karlskrona skärgård. En plats som hela världens blickar riktades mot under början av 1980-talet, då den sovjetiska ubåten U 137 gick på grund i Gåsefjärden. Alla berättelser hon hört om detta, främst från sina farföräldrar, inspirerade henne till debutromanen Täcknamn: Lodjuret, den första delen i en planerad serie med Julia Werner och Must-agenten David Spetz i huvudrollerna.
Anders Kapp, 2022-08-13
Bokfakta
- Titel: Täcknamn: Lodjuret.
- Författare: Nathalie Redmo.
- Utgivningsdag: 2022-08-08.
- Förlag: Lind & Co.
- Antal sidor: 398.