Författaren med den svenska genrens krångligaste efternamn och mest udda titlar slår nu till igen. Efter den hyllade debuten Förtjänst och skicklighet kommer nu Monica Nebelius Lüning ut med uppföljaren Allmänfarlig ödeläggelse, andra boken i serien Varbergsfallen. Att vara udda är knappast någon nackdel, tvärtom är det en fördel att sticka ut i den strida strömmen av ny svensk spänningslitteratur. Titeln signalerar direkt någon sorts juridisk koppling men så är ju också en av huvudpersonerna, trettiofemåriga Ingrid Lööf, domare. Eller snarare var, i slutet av förra boken lämnade hon tingsrätten i Varberg för polishuset som chef för utredningsenheten där hon får arbeta tillsammans med den andra huvudpersonen och numera vännen Gabriella Beckbom, fyrtiosexårig kriminalpolis. Det som ödelägger i Varberg är bränder, en serie mordbränder där människor dör. En stark uppföljare.

Texten inleds med ett kursivt avsnitt där en anonym förövare gläds åt sin hämnd. Det har nyss blivit lördag den sjunde december 2019, fortfarande natt, och ett gult trähus står i lågor på Södra vägen i Varberg. Det är uppenbart inte första gången och hen dröjer sig kvar även när brandbilarnas sirener börjar höras på avstånd, vill höra skriken från svinet Jens, måltavlan för attacken. Dramatisk start, formmässigt inte alls ovanlig, men jag förstår inte varför man nästan alltid gör dem kursiva, det tillför ingenting, sänker bara läsbarheten. Liknande kapitel återkommer genom boken.

Nästa morgon, andra advent, träffar vi en av huvudpersonerna, Ingrid Lööf, som gläds åt att mamma Vega äntligen blivit klar med utflyttningen från lägenheten i centrala Varberg som hon nu kan ha för sig själv. Vera har flyttat ihop med sambon Hjalmar i hans stora hus i Espevik. Pappa, den legendariska lagmannen Ulf Lööf, dog för länge sedan i cancer. Ingrid flydde från Köpenhamn och våldsamma sambon Jacob till uppväxtorten Varberg för ett och ett halvt år sedan men Jacob hittade henne och slog henne sönder och samman. Han sitter i fängelse nu men Ingrid är ständigt rädd för vad som ska hända (det är en del av seriens långa berättelse).

Ingrid går igenom den information de hittills fått fram efter det intensiva utredningsarbetet under lördagen. Jens Moberg hade varit en välkänd och populär ung man som bara för några år sedan var med i innebandylaget när de tog hem SM-guldet. Det är helt klart att branden var anlagd och Jens måltavlan, de andra lägenheterna i huset klarade sig nästan helt.

Vi träffar Gabriella på måndagen när hon går igenom tidigare mordbränder för att se om det finns några likheter. Hon hittar en del intressant men inget som håller för att gå vidare med. Men så dyker det upp ett tips om en mordbrand i Helsingborg för sex år sedan. Förövaren, Anders Hult, greps, dömdes till nio års fängelse men har nyligen kommit ut. Enligt uppgift bor han i närheten av Varberg.

I den förra boken hade Gabriellas sjuttonårige son Dante en stor roll och han återkommer också här. Dantes pappa Karsten lämnade familjen när sonen bara var två år och bor numera i Sundsvall. Dante är ambitiös i skolan, har bra betyg, men inget annat än det allra bästa duger för pappa som på distans försöker driva på sonen ytterligare. Det går inte så bra och Dantes situation blir en viktig biberättelse i den nya boken.

Att utredningsenheten fått en chef som är jurist, utan polisbakgrund, är inte populärt hos alla. Särskilt Jocke är upprörd, han var tidigare biträdande chef och hade räknat med att få det jobb som Ingrid nu har. Ännu värre blir det när Ingrid konstaterar att hon inte behöver någon biträdande och Jocke blir en vanlig utredare tillsammans med de andra kollegerna. Hans uppror mot sin chef blir allt mer utstuderade och det blir en rolig biberättelse.

Tingsrätten i Varberg får en ny chef när nuvarande lagmannen går i pension. Efterträdaren, Erik Bengtsson, kommer från Stockholm där han senast varit rättschef på Justitiedepartementet. De första kontakterna med Erik blir allt annat än lyckade, han verkar vara en urtråkig byråkrat som dessutom verkar vilja bestämma allt själv, inte lyssna alls på andra, får snabbt medarbetarna emot sig. Den karaktärens utveckling under läsningens gång blir både intressant och underhållande.

Det blir ytterligare två mordbränder; Nils Johansson dör i den ena och Mikael Berg i den andra. Trycket på polisutredningen ökar dramatiskt, nu måste de hitta förövaren.

Ingrid och Gabriella växlar som berättarjag i olika kapitel men rätt tidigt dyker också Petra Björk upp med egna kapitel. Petra är uppväxt i Varberg men träffade Kalle Svantesson I Lund där bägge läste till civilingenjör inom lantmäteri. Efter examen flyttade de till Varberg; Kalle har sina rötter i Norrköping men inga nära relationer till föräldrarna, de två systrarna eller några andra där så han hade inga problem med att flytta till västkusten. Han fick jobb på kommunen och hon på statliga Lantmäteriverket. De är gifta, har varit tillsammans i tolv år.

Annie, Petras tio år yngre syster, har en medfödd funktionsvariation inom autismspektrat, har svårt att klara sig själv, krävde mycket tid av deras mamma Elisabeth under uppväxten. Deras pappa dog när Petra var sexton; han var förmögen och Elisabeth har aldrig yrkesarbetat, ägnat mycket tid åt Annie som bodde kvar med henne länge. Så småningom fick hon ändå flytta till ett boende i Varberg där hon trivdes mycket bra. Relativt nyligen bestämde Elisabeth att Annie skulle flytta från boendet till en egen lägenhet trots att både Petra och Annie protesterade, mamman har egentligen aldrig till fullo accepterat Annies problem, tycker att hon behöver utmaningar för att utvecklas.

Det här skapade en svår situation i familjen, ledde till att Petra gick in i en utmattningsdepression och Annie mådde allt sämre, protesterade genom att tända eld i ett soprum i en grannfastighet (inga personskador och mycket små materiella skador). Det har hon också gjort ett par gånger under uppväxten när hon blivit arg). Annie blir också misstänkt för mordbränderna. Hon har några egna kapitel.

Hela gestaltandet av Annie och hennes närmaste omgivning är riktigt imponerande, en känsligt, berörande och trovärdigt skriven text, den del som jag främst bär med mig från den här läsningen. Gissar att författaren, liksom jag, har någon sorts personlig erfarenhet och kunskap från området, tror inte att bara research räcker för att skriva så träffsäkert.

Som läsare vänder man ivrigt på sidorna på vägen fram emot upplösningen, eller kanske snarare upplösningarna, det finns två. Den andra innehåller delvis en svag logik men det är nog det enda jag är kritisk mot i en annars stark uppföljare.

Författaren

Monica Nebelius Lüning är född 1969 i Varberg där hon också växte upp. Hon utbildade sig till jurist och redan som tjugotreåring var hon domare i sitt första brottmål. Genom åren kom hon att döma i många stora och allvarliga brottsmål om kvinnofridskränkning, misshandel och sexualbrott mot barn. ”Det var drivkraften att förstå rättssystemets strukturer, men också anledningen till att människor hamnar i en rättssal, som ledde mig till juridiken.” Emellanåt plågades hon både av det hon fick höra och se i rättssalen och av det som ibland kan upplevas som rättssystemets orättvisor. Så småningom ledde det till att hon lämnade domarbanan, blev rättschef inom polismyndigheten och arbetar nu på en juristfirma med frågor om mark- och miljörätt. Hon skriver också juridisk facklitteratur. Det är särskilt erfarenheterna från åren som domare hon använder som inspirationskälla till det skönlitterära skrivandet av serien Varbergsfallen. Hon är numera bosatt i Lund.

Anders Kapp, 2025-01-07

Bokfakta

• Titel: Allmänfarlig ödeläggelse.
• Författare: Monica Nebelius Lüning.
• Utgivningsdag: 2025-01-07.
• Förlag: Romanus & Selling.
• Antal sidor: 314.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Förtjänst och skicklighet.
• Läs vad andra skriver om boken.