De politiska ideologiernas förändring över tid är svårbegriplig, på sina sätt absurd. Den som på tidigt artonhundratal skulle påstå att liberalism och konservatism på något sätt skulle växa samman skulle ha blivit utskrattad, tydligare motsatser än så fanns inte då. Vi vet att en gren av konservatismen så småningom förändrades till olika typer av fascism men att den grenen senare skulle utvecklas till dagens extremt framgångsrika högerpopulism var oförutsägbart. Två som är hemmastadda i denna förvirrande kartbild är Moa Berglöf och Joakim Zander, hon från många års centrala roller hos Moderaterna och han bland annat från många år i Bryssels ideologiska komplexitet, han har också i sin bakgrund flera mycket framgångsrika internationella thrillers. När de nu med förenats i gemensamt skrivande så blir det naturligtvis intressant; den politiska thrillern Staben ger trovärdigt spännande inblickar i maktens mest centrala korridorer med svensk förankring men också med internationella kopplingar.
Huvudpersoner är paret Julia Popovic och Alfred Swärd, sambos sedan femton år med gemensamma barnen Zack och Iris, bosatta i ett hus i Stockholm där de senaste tre årens renoveringar slitit en hel del på både ork och ekonomi.
Julia är stjärna som politisk reporter på Aftonposten, eller kanske snarare var; under hösten har hon varit närmast manisk i ett stort gräv med moderata statsministern Christian Bratt själv i centrum. Men hon lyckades inte belägga sina hypoteser, passerade en del gränser vilket innebar att ingen på Regeringskansliet längre pratar med henne och på jobbet blev hon degraderad, är nu åter vanlig allmänreporter som tvingas ta uppdrag som hon tycker är helt meningslösa.
Kanske är det dags för en förändring i livet, under senare år har hon jobbat extremt mycket samtidigt som Alfred fått ta en orimligt stor andel av ansvaret för hem och barn. Kanske är det dags för honom att få mer plats nu?
Alfred jobbar med kommunikation för företaget Ventum med frågor om vindkraft och grön omställning. De senaste dagarna har han framträtt i media, bland annat i Aktuellt, och fått en hel del uppmärksamhet; han har tydligen den där ovanliga och mycket speciella förmågan nå fram till tittare och lyssnare.
Efter sedvanlig tisdagssquash med vännen Rashid får Alfred ett överraskande telefonsamtal från Regeringskansliet. Det är någon som vill boka ett möte, statssekreterare Åsa Edvardsson Norling vill träffa honom och hon har en tid 15.00, alltså om drygt en timme. Alfred funderar på vad det kan handla om, tror det måste vara något om de frågor han arbetar med för Ventum och statsministerns statssekreterare säger man inte nej till.
Väl på plats för Alfred också träffa Kianoush Hooshmand, oftast kallad Hoosh, Christian Bratts stabschef och enligt ryktet den som egentligen äger makten, del av en liten grupp runt statsministern som känt varandra sedan ungdomsåren. De berättar att statsministerns presschef Mimmi Wallner blivit sjuk (vilket inte är riktigt sant), att hon snabbt måste ersättas och att de vill att han ska ta det jobbet.
Alfred blir väldigt smickrad och när han stämmer av med sina chefer på Ventum är de entusiastiska, naturligtvis får han tjänstledigt, det här kan ge fantastiska erfarenheter och kontakter som kan bli nyttiga i många år. Julia är mycket mer skeptisk, det här är en brutal värld som hon känner till väl, som Alfred inte kan något om och som kan bli riktigt tuff för honom. Dessutom blir det helt omöjligt för henne att göra come-back som politikreporter med sin man som presschef hos statsministern. Men Alfred tackar ja till jobbet i alla fall.
Vi följer två spår i berättelsen som naturligtvis så småningom förenas. I det ena följer vi Alfreds entré i den politiska maktens centrum, det blir många roliga och förfärande scener men också trovärdigt.
I det andra spåret fortsätter Julia trots allt att gräva, men hon måste göra det i hemlighet. Det hela handlar om att Christian Bratt möjligen har en nyckelroll i hemliga diskussioner kring hur klassiska konservativa högerpartier ska kunna hitta strategier för hur man ska kunna samarbeta med den nya populistiska extremhögern; han har ju lyckats rätt bra med det i Sverige så kanske kan resten av Europa lära sig en del om hur man kan göra? I sitt grävande får hon också tips om helt andra saker från Christian Bratts bakgrund, både från skoltiden och den period han jobbat i Bryssel, långt innan han blev partiledare.
Vi rör oss mellan Stockholm och Bryssel, får också ett underhållande besök på Harpsund. Det är fantastisk välskrivet och författarna använder sina erfarenheter väl för att skapa en trovärdig berättelse. Ibland kanske det blir onödigt utdraget men det blir spännande ändå när de närmar sig sanningar som kan vara farliga, när de hamnar i hotfulla situationer.
Något jag lärt mig är att man kan skriva bra (och dåligt) på väldigt många olika sätt, det finns inget standardrecept för den goda texten. En del författare är väldigt strukturerade med omfattande synopsis av varierande karaktär och andra skriver mer organiskt på gehör, det blir vad det blir på vägen. Detsamma gäller för serieskrivare. Vissa nöjer sig med att skapa ett serieuniversum med några karaktärer, en miljö och kanske någon sorts historik men därefter är det en ganska öppen fråga om vad de olika delarna ska handla om. Jag kan tänka mig att det är ungefär så det fungerar för Kristina Ohlssons pågående serie om August Strindberg på Bohuskusten eller Maria Adolfsson med hennes Doggerlandserie (även om hennes konstruerade universum är väldigt omfattande).
Jag gissar att Berglöf & Zander finns på den mer strukturerade delen av skalan, att det finns en plan för en serie där Staben är inledningen, att det säkert finns en hel del framtida godsaker som redan är konstruerade, i alla fall i sina huvuddrag, inte minst toxiska element från den politiska högerkanten, och lite känns inledningen som just det, en inledning som bäddar för det som ska komma utan att riktigt vara ett komplett verk i egen rätt. Jag kan naturligtvis ha helt fel, det kanske inte ska bli någon serie alls, men i så fall är karaktären Björn Cristow och en del annat grovt underutnyttjat.
I vilket fall som helst är det här bra och läsvärd spänningslitteratur som får extra kraft av författarnas speciella kunskaper och erfarenheter.
Författarna
Moa Berglöf är född 1979 och uppväxt i Hudiksvall. Under gymnasietiden gick hon med i Moderata ungdomsförbundet. Efter gymnasiet flyttade hon 1998 till Uppsala för att studera juridik. Hon anställdes 2004 av Moderaterna och blev politiskt sakkunnig och talskrivare åt Fredrik Reinfeldt. Hon fortsatte med det fram till riksdagsvalet 2014, då Moderaterna förlorade regeringsmakten och Reinfeldt avgick som partiordförande. Hon lämnade partipolitiken och startade en kommunikationsbyrå. Hon är också ledarskribent på Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad, har varit öppet kritisk mot den politiska förskjutningen hos Moderaterna efter Reinfeldt. Hon debuterade som författare 2022 med Landsförrädare: En berättelse inifrån Moderaterna. Staben är hennes skönlitterära debut.
Joakim Zander är född 1975 och växte upp i Söderköping. Under uppväxten bodde han delvis också i Mellanöstern och USA. Han studerade juridik vid Uppsala universitet och doktorerade i juridik vid universitetet i Maastricht. Hans avhandling The Application of the Precautionary Principle in Practice publicerades av Cambridge University Press, och han mottog ett pris för avhandlingen 2012. Under tio år i Bryssel arbetade han för Europaparlamentet och Europakommissionen. Han debuterade skönlitterärt med thrillern Simmaren 2013, första delen i en trilogi med juristen Klara Walldéen som återkommande huvudperson, böcker som såldes till trettiotalet länder. 2022 kom fristående Ett ärligt liv och nu alltså Staben. Han är i dag bosatt i Lund.
Anders Kapp, 2025-04-24
Bokfakta
- Titel: Staben.
- Författare: Moa Berglöf och Joakim Zander.
- Utgivningsdag: 2025-03-26.
- Förlag: Wahlström & Widstrand.
- Antal sidor: 398.