Länge sedan jag läste någon spänningslitteratur från Frankrike men har gjort ett fynd i Tiden dödar långsamt av Michel Bussi. Ett Korsikanskt drama i flera generationer som verkligen fått mig att längta till denna ö där jag aldrig satt min fot. Riktigt intressanta karaktärer och en berättarteknik med ständigt stegrande tempo och många kurvor på vägen mot en oförutsägbar final.

Boken är skriven med två dominerande tidsperspektiv. Den ena berättelsen äger rum i augusti 1989. Clotilde är 15 år och är på semester med sina föräldrar och sin äldre bror. Familjen har starka band till Korsika och är där varje sommar. Clotilde iakttar allt och skriver ner det i sin dagbok som försvinner den 23 augusti, en liten stund innan det stora traumat inträffar. Hela familjen färdas i sin röda Renault Fuego på en serpentinväg mellan berg och hav när de kraschar i en ravin. Clotilde är enda överlevande.

Det andra tidsperspektivet inträffar i augusti 2016. Efter 27 år återvänder Clotilde till Korsika med sin man och tonårsdotter för att till slut försöka gå vidare efter tragedin. Men allt ställs på ända när hon får brev från sin mamma som Clotilde själv sett dö i bilolyckan. Vem är det som ligger bakom breven? Clotilde börjar göra efterforskningar, men även om hennes korsiska ursprung öppnar dörrar på ön ser vissa invånare helst att de förblir stängda. Hon upptäcker snabbt att det ligger mer bakom dödsolyckan än hon trott. Kan hennes mamma trots allt vara vid liv? Och 23 augusti närmar sig …

Länge växlar boken rätt stadig mellan dessa perspektiv. Händelserna från 1989 skildras genom att någon, okänt vem ända till slutet, läser i 15-åringens dagbok. I nutid är det främst Clotilde som är berättarjag. Mot slutet av boken övergår handlingen helt till nutid och några andra berättarjag kommer in.

Själva formen är långt ifrån unik. Böcker som baseras på en händelse för länge sedan som någon kommer tillbaka till långt senare för att upptäcka många olika hemligheter kring denna händelse är rätt vanlig. Men Bussi gör det riktigt snyggt. Faran i tystnadens lögner och deras hemska konsekvenser över lång tid kommer fram starkt och trovärrdigt. Mest imponerad är jag över hanteringen av bokens tempo. Den börjar rätt lugnt men i takt med att allt mer avslöjas, allt mer händer, skruvas också språket upp, blir mer levande och intensivt ända fram till en dramatisk upplösning.

Miljöskildringarna är fantastiska, jag längtar verkligen till Korsika. Bussi är också riktigt bra på att bygga starka karaktärer, inte minst finns här ett gäng starka kvinnor av olika slag och i olika åldrar.

Jag har ett par invändningar mot boken. Några av de skarpa kasten i slutskedet av berättelsen blir överdrivet konstruerade. Och den lätt Hollywoodkletiga epilogen, ytterligare 27 år senare, hade jag kunnat vara utan. Men i övrigt är detta en bok som jag varmt rekommenderar.

Anders Kapp, 2019-11-27

Bokfakta

• Titel: Tiden dödar långsamt (Le temps est assassin, 2016. Översättning Lisa Marques Jagemark.)
• Författare: Michel Bussi.
• Utgivningsdag: 2019-11-14.
• Förlag: Polaris.
• Antal sidor: 495.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Michel Bussi.
• Kapprakt om Se dig aldrig om.
• Du kan läsa mer om boken här.