Efter att har skrivit böcker inom olika genrer gjorde Mattias Edvardsson megasuccé med En helt vanlig familj, 2018. Inte bara i Sverige, boken har översatts till 33 språk. Med en succé på den nivån är det inte alldeles enkelt att skriva nästa, tyngden från de gigantiska förväntningarnas ok är inte alltid så lätt att bära. Men nu har alltså den nya boken Goda grannar kommit ut och jag hoppas att Mattias också kunnat andas ut. Allt talar för samma framgångar för den nya boken, den är riktigt, riktigt bra. Några teman som fångade mig särskilt är barns våld mot barn och livsfiktionens katastrofer.

Så vad handlar den nya boken om?

Sommaren 2015 lämnar Micke och Bianca Stockholm med barnen Bella, tre år, och William, sex år, för en flytt till Skåne. De hittar drömhuset i lilla Köpinge i närheten av Lund. Bianca har varit framgångsrik mäklare i Stockholm och vill fortsätta med det i Skåne. Micke är idrottslärare och har fått jobb på den lokala skolan i Köpinge.

Det idylliska villaområdet byggdes på tidigt 70-tal och är indelat i små gårdar, som alla består av fyra liknande villor och som alla har namn hämtade från Astrid Lindgrens värld; deras gård heter Bråkmakargatan. Husnumret är 13 men Bianca tvingar Micke att omedelbart vid inflyttningen ta bort denna olycksbådande siffra från husväggen.

I nummer 12 bor pensionärerna Åke och Gun-Britt som bott i området sedan det byggdes, som har koll på allt, vill bestämma allt, hör och ser allt och dömer alla omedelbart.

I nummer 14 finns Ola som bor själv efter skilsmässan, som finns i brottsregistret, som har ett bra jobb på banken och som har ett tydligt intresse för kvinnorna i området.

I nummer 15 bor Jacqueline som efter en framgångsrik karriär som fotomodell i USA fortfarande är mycket attraktiv runt de 40, attraherar den ene mer olämplige mannen efter den andra, alltid har vindunken nära till hands och ibland är ett ”maskaramonster” framför badrumsspegeln. Hon bor med sonen Fabian som är smart, som kan allt om bilar, som kanske har odiagnosticerade bokstäver, kanske NFÄD, ”Nåt Fel Är Det”.

Det är alltså totalt nio människor som bor på Bråkmakargatan och även om det förekommer en hel del andra karaktärer är det de huvudpersoner som vi lär känna väl. På så sätt är Goda grannar ett litet kammarspel som handlar om relationerna mellan dessa människor.

Allt verkar perfekt, Micke och Bianca har förverkligat den lyckliga familjedrömmen, men successivt krackelerar denna bild på många olika sätt.

Drygt två år efter inflyttningen, fredag den 13 (naturligtvis) oktober 2017 har Bianca varit med barnen och handlat till kvällens tacomys. Micke är på väg hem från jobbet. Bianca kommer på att hon glömt den fetaost som hon gärna vill ha till sina tacos. Hon lämnar barnen hemma för att cykla till ICA, det tar bara tio minuter, men när hon svänger ut från tomten blir hon påkörd och skadas allvarligt.

Är det en tragisk olycka eller är det något annat?

Den frågan är en kärna vars svar vi som läsare i ett ivrigt bläddrande letar efter. Författaren låter mig kunna gissa svaret på frågan en liten stund innan svaret uttalas i texten vilket är så skickligt. Det får mig att känna mig stolt över mig själv utan att ta bort något av spänningen.

Här finns ett ofta återkommande ord, ”föralltid”, som är något annat än ”för alltid”, som är Mickes och Biancas gemensamma mantra om evig kärlek, evigt liv eller kanske en tillvarons livboj att grabba tag i, en desperat dröm om något stabilt och hållbart i livet. ”Två ord som smält samman till ett. Precis som vi.” Starkt!

Mattias Edvardsson är en mästare på att i det lilla sammanhanget, familjen, de nära relationerna, både skriva fram thrillerns krypande obehag och spänning samtidigt som han i det lilla skriver fram det stora, det mer generella, många av dagens viktiga samhällsfrågor. Återkommer snart till ett par av dem.

Det här är en författare som ägnar omsorg även åt de minsta av biroller i dramat. Hon ”skrattade så att ballongbrösten guppade i den smaklösa Ellosblåsan med lila volanger” säger rätt mycket, både om den person som avses och den person som tänker det.

Berättarteknik

Det går att skriva en helt rak text, en kronologisk berättelse ur ett perspektiv, men det är riktigt svårt att göra det levande förläsaren. En del hoppar runt mellan många olika berättar- och tidsperspektiv vilket ibland kan bli rörigt. Någon gång har jag kommit fram till att tre är en bra siffra, tre berättarperspektiv innebär att vi som läsare verkligen kan lära känna dessa människor men samtidigt skapas en variation, ett dramaturgiskt liv i berättelsen som fångar oss, håller oss kvar i läsandet. I upptakten av Goda grannar är det ett bra tag Micke som håller i berättandet. På sidan 36 tillkommer grannen Jacqueline som berättare och på sidan 64 kommer hennes son Fabian in på banan. Resten av berättelsen rör sig mellan dessa tre röster. Fungerar fantastiskt bra.

Han tillfogar också ett annat riktigt bra berättartekniskt element, detsamma som finns i till exempel Sara Stridsbergs Kärlekens Antarktis och en debutant som jag läste nyligen, Maria Brobergs Bakvatten, och det handlar om att låta hela berättelsen röra sig kring en specifik punkt, en enda händelse, i detta fall olyckan där Bianca blir påkörd. Hela texten rör sig kring olyckan, fram och tillbaka, det som hände innan och det som händer efteråt.

Kombinationen av dessa två berättartekniker skapar bokens strukturella fundament och det är galet snyggt gjort, jag är djupt imponerad.

Det finns två teman i boken som särskilt intresserar mig: barns våld mot barn och livsfiktionens katastrofer.

Barns våld mot barn

Jag tror det var ett stort misstag att uppfinna ordet mobbing. Det finns så mycket bättre ord i lagboken som misshandel, fysisk och psykisk, grovt förtal och en hel del annat. Och det är ord som är tydliga med vad det handlar om: brottslighet. Det är en kontinuerlig brottslighet som är väl känd av alla inblandade, alla barn i skolan vet exakt vilka det är som är brottslingar och vilka som är brottsoffer. Det flesta vuxna i skolan vet det också men många väljer att mer eller mindre blunda. Våldet bara fortsätter. Brottslingen i årskurs ett fortsätter att skada sina offer i årskurs nio och på vägen har alla barn lärt sig mycket om rättslöshet och många har lärt sig mycket om hopplöshet, många är skadade för livet.

Ovanför denna verklighet finns tjocka skikt av fiktion i form av policys, planer, strategier och kampanjer i alla skolor. En del av denna fiktion är övergranskarna, till exempel skolinspektionen. Men dessa skikt håller sig på tryggt avstånd från verkligheten. Som all annan överdriven mätning vi i exponentiell ökningstakt lägger många miljoner på ägnas den åt processer, policys och planer, inte åt resultat i verkligheten. Så alla skolor som lägger sin energi på fulländade och välskrivna mobbingpolicys får guldstjärnor i boken, men de som i stället lägger resurserna på att försöka bekämpa brottsligheten bestraffas. Så absurt fungerar det faktiskt i dag.

Ibland blir brottsligheten så uppenbart tydlig att de vuxna inte kan blunda. Och vad händer då? Ofta kallas inblandade barn, och deras föräldrar, in till räddhågade ”amatörrättegångar” med rektor i presidiet (helt enligt policyn), som ger ett sken av handling men som nästan aldrig vågar ta sig fram till någon kärna och som inte ger resultat. Ofta kan brottsoffrens situation bli ännu värre.

När det gäller barns våld mot barn är fortfarande William Goldings Flugornas herre från 1954 ett riktigt bra läromedel. Mattias Edvardssons Goda grannar sällar sig till den, det märks att han också är lärare och har god kunskap om situationen. Han skriver också starkt fram konsekvenserna av vår oförmåga att skapa en rättssäker skola, av att denna rättslöshet fortsätter, att brottsligheten får fortsätta att härja fritt. (Jag är ingen hök på området, känner ungefär samma vånda som karaktären Micke i texten och naturligtvis menar jag inte att barnbrottslingar ska drabbas av samma påföljder som vuxna. Jag har ingen lösning men tror att ett steg på vägen bort från den småleende lögnen ”låt barn vara barn” och bort från verkningslösa ”mobbingpolicys” kan vara att kalla misshandel, förtal och allt annat som ingår i barns våld mot barn för vad det är: en brottslighet som aldrig kan accepteras.) Mattias Edvardssons text är en stark argumentation för handling som kan rädda många av framtidens vuxna. Bra gjort!

Livsfiktionens katastrofer

”När lögner och hemligheter väl letat sig in var det inte svårt att ge efter för ännu en.”

Goda grannar är skönlitteratur och därmed naturligtvis fiktion, en fantasi, en overklighet. Men den är också en fiktion som behandlar verklighetens farliga fiktioner på ett starkt sätt. I dess medvetna form kallar vi den ofta lögner och lögner med katastrofala konsekvenser finns det gott om i denna text. I dess omedvetna form kan vi kalla den för fördomar, okunskap, förutfattade meningar eller något liknande och även detta finns med i texten som orsaker till mycket elände. I gränsytan mellan den medvetna och omedvetna finns mycket intressant. Det kan handla om starka föreställningar om vilken sorts person jag själv är, vilka andra är, hur olika saker förhåller sig som vi på något plan tror på men som vi på något plan ibland kan ifrågasätta, kanske är det inte sant, kanske är det livslögner?

Jag tycker det tema om olika typer av livsfiktioner som går genom hela texten känns oerhört dagsaktuellt. I det lilla lokala kammarspelet ekar någonting som är mycket mer generellt och globalt med fake news, med växande klyftor, gated communities, medborgargarden, ökande rädsla för andra, för främlingar, en värld där avhumaniseringen av den andre rycker närmare. En förutsättning för att vi ska klara av att behandla andra riktigt illa är en livsfiktion som innebär att de andra egentligen inte är riktiga människor. Det här är farligt på allvar, det vet vi av historien, det är samma logik som nazismens syn på judar och vi vet alla konsekvenserna av det. Bra jobbat Mattias!

”En människa är ett då, ett nu, ett sen. Men när det som väntar inte längre väntar, när nuet är ett tomrum: vad återstår då?” Så mörkt, så vackert! Läs Goda grannar!

Anders Kapp, 2020-06-19

Bokfakta

• Titel: Goda grannar.
• Författare: Mattias Edvardsson.
• Utgivningsdag: 2020-06-17.
• Förlag: Forum.
• Antal sidor: 357.
• ISBN: 9789137154862

Länkar till mer information

• Kapprakt om Mattias Edvardsson.