Det är dags att återvända till Mariette Lindsteins skapelse Dimön, en plats på Västkusten där stor dramatik utspelats under många år och nu även Bortom Dimön som är titeln på seriens sjätte del. Här var Franz Oswald tidigare en karismatisk och psykopatisk sektledare men familjen Oswald har haft en dominerande ställning på denna ö under mycket längre tid än så. Den nya boken borrar sig djupare ner i familjehistorien och framför allt i ett ouppklarat försvinnande; det är nu femtio år sedan tre tonårstjejer försvann under oklara omständigheter för att aldrig återfinnas, ett lokalt trauma som påverkat många under lång tid. Det är unga journalisten Julia Frisk som börjar gräva i den gamla historien och jakten på svar blir en både spännande och välskriven historia samtidigt som seriens långa historia med alla komplexa relationer mellan inblandade karaktärer går vidare i oväntade riktningar.

Liksom i de senaste delarna har vi två huvudpersoner. Franz Oswald var en gång ledare för sekten ViaTerra på Dimön, en narcissistisk psykopat som samtidigt är mycket karismatisk. Efter en hjärnblödning har hans personlighet förändrats och det är en förändring som han brottas med. Han plågas av en del traumatiska upplevelser som barn och i den nya boken får vi veta mer om hans långa familjehistoria på Dimön. Från tiden med ViaTerra finns det med några andra karaktärer som till exempel Elvira som bara var femton år när hon som sektmedlem fick tvillingpojkar med Franz men senare rymde och övergav barnen. Den ena av tvillingarna är nu död men den andra, Thor, är sambo med den andra huvudpersonen i denna berättelse.

Julia Frisk är dotter till Sofia som en gång flydde från ViaTerra sedan hon utsatts för våldtäkt och mycket annat av Franz. Numera ägnar hon sig nu mest åt att hjälpa människor att befria sig från sekter och har svårt för att Julia har kontakter med Franz. Julia är en engagerad ung journalist som har en svår relation till sambon Thors pappa; en person som hon både kan hata och ändå attraheras av. Det är alltså en komplex relationssoppa vi ger oss in i med denna läsning, men den innehåller också många av de spänningar som gör texten intressant.

Julia har fått ett nytt jobb, hon arbetar nu som reporter för den ansedda och resursstarka nättidningen Aktuellt Land. Hon gillar verkligen sin nya arbetsplats och livet med Thor som just nu går journalistprogrammet på universitetet. Redaktionen får ett tips: det är nu femtio år sedan tre tonårstjejer försvann på Dimön och de hittades aldrig, varken levande eller döda. Tipsaren har skickat en del material som Julia går igenom tillsammans med sin chef Johanna. Julia får uppdraget så hon återvänder ännu en gång till Dimön för att försöka hitta mer information; en del av de människor som var med då lever fortfarande. Hon finner en del kopplingar till familjen Oswalds herrgård och Franz sadistiska pappa som inte utreddes på den tiden; familjen var en överhet som polisen inte riktigt vågade ge sig på.

Jakten på de försvunna flickorna är centrum för den nya boken och det är en jakt som pågår både i nutid och i historien. Parallellt med detta pågår också seriens långa berättelse om de många komplexa relationerna och inte minst Franz personliga utveckling; han har fått kontakt med Dimöns nya präst Emil och i deras samtal öppnar han sig mer än han någonsin kunnat göra tidigare.

Liksom i de senaste böckerna används en berättarteknik med kapitel som växlar mellan olika berättarröster, i huvudsak Franz och Julia. Det finns knappast något originellt i detta men det som är mer ovanligt och imponerande är att berättarrösterna har sina tydligt individuella språk; språket blir på så sätt en del av karaktärsutvecklingen. Franz kapitel skrivs i huvudsak i första person, presens och Julias kapitel skrivs i huvudsak i tredje person, imperfekt. Den förra är en starkare och mer direkt form som förmedlar Franz narcissism på ett bra sätt och den senare är en svagare och mer eftertänksam form som förmedlar karaktären Julia väl.

Det som utvecklats över tid är de allt mer inträngande miljöskildringarna som nu närmar sig en stark och imponerande naturlyrik; det här är en författare som tillbringar mycket tid i naturen, som verkligen älskar Västkusten och som behärskar sin flora och fauna. Utanför spänningsgenren är detta en tydlig samtidstrend inom litteraturen, en sorts renässans för den naturprosa som för rätt länge sedan i Sverige utvecklades av författare som Erik Rosenberg, Sven Rosendahl och Harry Martinsson och som i samtiden återkommer hos författare som Kerstin Ekman och Tomas Bannerhed.

Skrev häromdagen om en annan älskare av Västkusten, Kristina Ohlsson, och hennes nya Isbrytare, andra delen i den pågående serien med August Strindberg som huvudperson. Han är en verkligt god människa, alltså rena motsatsen till den psykopatiske och maktgalne sektledaren på Dimön som Franz Oswald var en gång. Men med den karaktärsutveckling som Mariette Lindstein låtit Franz genomgå under serien närmar han sig snart August. En så pass dramatisk förändring av en karaktär är både ovanlig, intressant och moraliskt tilltalande samtidigt som den innehåller en tydlig utmaning; den onda psykopaten är ofta mer spännande. Den ursprungliga trilogin med onda Franz var också mer framgångsrik ute i världen än de följande delarna. Om jag förstått rätt ska den kommande sjunde boken om Dimön bli den sista i serien och det är kanske ett klokt val av författaren, Franz personliga resa kan nog inte gå så mycket längre. Det finns mycket annat att ta tag i för en skicklig författare som ju Mariette Lindstein är.

Författaren

Mariette Lindstein är född 1958 och uppväxt i Halmstad. Hon började skriva i unga år, inte minst spökhistorier i novellform som publicerades i ungdomstidningar, och siktade på en karriär som journalist. Men i 19-årsåldern fick hon kontakt med scientologikyrkan och blev kvar inom den rörelsen i mer än 20 år, verksam på alla nivåer, inte minst vid högkvarteret utanför Los Angeles i den högsta ledningen, direkt under kyrkans ledare David Miscavige. 2004 flydde hon under dramatiska former från den stora anläggningen som var fängelseliknande, muromgärdad och bevakad av vakter.

Sedan dess har hon ägnat mycket av sitt liv åt problematiken med sekter av olika slag. När hon återvände till Sverige började hon arbeta inom förskolan men lämnade det jobbet 2013 för att helt ägna sig åt sektfrågor vilket hon också gjort på många olika sätt.

Hon hade många samtal med den amerikanska författaren Lawrence Wright under hans arbete med boken Going Clear: Scientology, Hollywood & the Prison of Belief och i de samtalen föddes idén om att skriva en spänningsroman i sektmiljö. Tanken var att kunna nå en bredare publik med frågor om farorna med sekter, utgående från hennes egna erfarenheter, och lyckas med det genom att skriva en riktigt bra thriller.

Hon debuterade som författare 2015 med Sekten på Dimön, starten på en serie som varit mycket framgångsrik, den första delen belönades med Crimetimes debutantpris och såldes till fjorton länder. Hon har också skrivit en annan serie, Pilgrimsfalkens väktare, som omfattar två delar.

Hon bor i dag utanför Halmstad med sin man Dan, också han med tidigare erfarenheter från scientologerna, och deras tre hundar.

Utgivna böcker

• 2021 Bortom Dimön (Dimön 6)
• 2021 Striden om Dimön (Dimön 5)
• 2020 Requiem på Dimön (Dimön 4)
• 2019 Sprickor i Jorden (Pilgrimsfalkens väktare 2)
• 2018 Vit krypta (Pilgrimsfalkens väktare 1)
• 2017 Sektens Barn (Dimön 3)
• 2016 Sekten som återuppstod (Dimön 2)
• 2015 Sekten på Dimön (Dimön 1)

Anders Kapp, 2021-12-06

Bokfakta

• Titel: Bortom Dimön.
• Författare: Mariette Lindstein.
• Utgivningsdag: 2021-11-22.
• Förlag: HarperCollins.
• Antal sidor: 430.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Requiem på Dimön och Striden om Dimön.
• Författaren egen hemsida.
• Läs vad andra skrivit om boken.