”Schade” blir henne sista ord. Hon blir bara 31 år. Efter att han lämnat sin man för Paris skriver hon året innan, 1906: ”Jag är inte längre Modersohn och jag är inte Paula Becker heller / Jag är / Jag, / och hoppas bli Jag mer och mer.”

Och visst är det synd (schade) att den tyska konstnärinnan Paula M. Becker fick ett så kort liv. Men det inte synd att Marie Darrieussecq skrivit Härligt att leva här, en vacker biografi över Paula som kom ut på svenska tidigare i år, den sista boken jag läser 2018.

Utvecklingsromanen, ung man möter världen, är ett mycket vanligt litterärt tema. Färre kvinnor har mött världen i litteraturen, historiskt sett, men en hel del exempel finns från mer moden tid. Något av det bästa jag läst i den genren är skrivet av just Marie Darrieussecq. Med självbiografiskt inspirerade Flickan i Clèves från 2013 och (mindre självbiografiska?) Man måste älska männen mycket från 2015 ger hon oss ett mycket starkt porträtt av Solange, tonåring i den första boken och 40 i den andra. (Rekommenderas starkt om du inte läst dem, länkar till mer info längst ner.)

Nu har hon gjort det igen men på ett helt annat sätt, i en biografisk form. Det är enkelt att varför hon fastnade för Paula, det finns ett tydligt släktskap mellan de två i deras konstnärliga inriktning; avskalat, rent, intimt och nära men samtidigt distanserat, klarögt.

Ett stycke om Paula ur boken: Hon lever i ett förhållande med solen. Inte den sol som avdelar, som bryter upp bilden i skuggor utan en sol som förenar … inga skuggor, inga effekter. Ingen påförd mening. Ingen förlorad oskuld, ingen förledd jungfrudom, inga offrade helgon. Varken försiktighet eller falsk blygsamhet. Varken ren eller hora. Det skulle lika gärna kunna handla om hennes eget författarskap.

Det är en liten bok, bara drygt 150 sidor, men bakom den ligger ett omfattande arbete. Hon har gått igenom mängder av brev och dagboksanteckningar från Paula och hennes nära omgivning, sökt upp vad som finns kvar av hennes konstverk på olika håll och varit mycket engagerad i att förverkliga en retrospektiv utställning på Musé d´Art Moderne i Paris 2016.

Paula Becker rörde sig en hel del mellan Tyskland och konstnärsmetropolen Paris. Hon ingår i en liten grupp med nära relationer under relativt lång tid; närmaste vännen, skulptrisen Clara Westhoff, i sin samtid hyggligt framgångsrike landskapsmålaren Otto Modersohn och den så småningom mycket framgångsrike poeten Rainer Maria Rilke. Hon gifter sig med Otto och Rilke gifter sig med Clara men det är många turer i deras relationer.

Paula är på många sätt mycket nyskapande för sin samtid. Hon är den första kvinnliga konstnär som målar nakna kvinnor, bland annat flera nakna självporträtt. Och hon gör det på sitt alldeles egna sätt trots stor brist på uppskattning från tidens konstnärskretsar; inte heller från sin man, Otto. Trots det är hon mycket produktiv, bara under 1906, året innan hennes död, målar hon mer än åttio verk, men totalt under sin livstid sålde hon bara tre tavlor. Hon hade långa tider det mycket svårt ekonomiskt men samtidigt är hennes brev och dagböcker fyllda av en mycket ljus syn på livet. Och hon arbetar ofta febrilt med sin konst.

Hon blir känd och uppskattad ganska snart efter sin död 1907, men inte av alla. Under 30-talets framväxande nazism var hon en av de konstnärer som fördömdes: ”Hennes verk är en förolämpning av den tyska kvinnan … Var är känsligheten, det feminina-moderliga? … En motbjudande blandning av färger, idiotiska figurer som utger sig för att vara bönder, sjuka barn, vansläktade, mänsklighetens bottensats.” En hel del av hennes verk förstördes också av nazisterna.

Hon lämnar sin man Otto i Tyskland för att kunna ägna sig åt sin konst i Paris. Så småningom återvänder hon ändå till honom, blir gravid och 2 november 1907 föddes dottern Mathilde efter en svår förlossning. Hon blev sängliggande till 20 november då hon steg upp, sade ”schade” och ramlade ihop, död i emboli.

”Jag har skrivit den här biografin på grund av detta sista ord. För att det var synd. För att jag saknar den här kvinnan jag inte kände”, säger Marie Darrieussecq. Det kan vi som läsare vara tacksamma över. En riktigt fin bok att avsluta 2018 med innan det är dags för nyårsfirande hos goda vänner.

Läs den!

Anders Kapp, 2018-12-31

Bokfakta

• Titel: Härligt är att leva här: Paula M. Beckers liv. (Être ici est une splendour, 2016, , Översättning: Lisa Lindberg.)
• Författare: Marie Darrieussecq.
• Utgivning: 2018-08-22.
• Förlag: Norstedt.
• Antal sidor: 153.

Länkar för mer information

• Kapprakt om Flickan i Clèves
• Kapprakt om Man måste älska männen mycket