Sanna Berling har vi fått träffa som erfaren polis på Gotland i Maria Grunds succédebut Dödssynden och uppföljaren Dödsdansen men när hon nu återkommer i nya Nattflygaren har hon blivit mycket yngre, en sorts prequel om man så vill; vi har flyttat till 1986 och samtidigt som all uppmärksamhet i landet är fokuserat på Palmemordet tar Sanna sina första steg som nybliven aspirant vid Oskarshamnspolisen där hon, trots all nedlåtenhet som en ung kvinna i en mansdominerad värld kan utsättas för, ägnar sig åt ett helt annat brott. Det tycks vara en bra tid för fantastisk spänningslitteratur; Christoffer Carlssons magnifika Brinn mig en sol startade under samma dagar denna vårvinter, men då på andra sidan landet, i Halland. Redan av debuten förstod vi att Maria Grund är en generös författare som fyller sidorna med mängder av oväntade karameller, sällsynt kreativ och fantasirik, och hon har bara blivit bättre sedan dess, inte minst säkrare på att hitta exakt rätt nivå för hur man skruvar spänning optimalt. Den avslutande bonustwisten kommer ingen läsare att glömma. Det här är riktigt imponerande!

I upptakten får vi träffa tjejerna Camilla och Jorun i ett sunkigt motellrum. Sextonåriga Jorun var på rymmen från familjen när hon träffade något äldre Camilla för någon vecka sedan och fick flytta in hos henne. Tjejerna har inga pengar, snor vad de kan, tröstar sig med sprit; rummet stinker, högen av fimpar i askkopparna växer ständigt, men det är ändå tak över huvudet. Jorun får gå ut när Camillas torskar kommer, Jimmy tycker att det är dags för Jorun att också börja göra nytta men Camilla protesterar, hävdar att kompisen är för ung. Jimmy kan bli väldigt våldsam när något går honom emot. Jorun äger en av berättarrösterna i den här berättelsen.

Sanna Berling var på väg till Visby den natten när Olof Palme mördades, fredagen den 28 februari, hon skulle ta färjan över till fastlandet för att börja som aspirant vid Oskarshamnspolisen på måndagen. När vi får träffa henne har hon hunnit jobba en vecka och den inledande entusiasmen har falnat. Hon har inte varit i närheten av något polisarbete, de få gånger någon ens pratar med henne handlar det bara om att hon blir tillsagd att gå ut och köpa cigaretter eller utföra andra enkla ärenden åt sina äldre, manliga kolleger.

Men så får hon i alla fall åka ut på ett ärende med kollegan Torbjörn Fredriksson. En städerska hade ringt om något problem på ett motell norr om Oskarshamn. Det är förmodligen ingenting, men de åker i alla fall dit för att kolla. I ett rum hittar de Camilla Nyman död men Jorun Larsen lever.

Städerskan som ringt kallas Harriet men heter egentligen Henriqueta de Jesus Oliveiras Dias, hon får en stor roll i den här historien och en egen berättarröst. Vi får successivt lära känna henne, hennes bakgrund, uppväxten i en liten by i den portugisiska bergskedjan Serra da Estrela, hur hon hamnade i Sverige, hennes mammas slit för den lilla familjen, och hur hon så småningom blev städerska på ett motell utanför Oskarshamn. Och varför hon har den stora pytonormen Delilah.

Sanna får uppdraget att skjutsa hem Jorun som varit anmäld försvunnen sedan en vecka tillbaka. Hennes familj bor i Augu (fiktiv ort mellan Oskarshamn och Kalmar, en bra bit in i landet) där mycket av berättelsen utspelar sig. Sanna känner till orten, mest för ”Styckmordet i Augu” två år tidigare då en sjuttonårig flicka försvann för att så småningom hittas död i två resväskor, styckmördad.

En man, lastbilschauffören Jan Svensson, greps för ett annat styckmord och när det visade sig att han övernattat i Augu just den kväll när den sjuttonåriga flickan försvann blev han naturligtvis misstänkt. Han erkände så småningom det mordet också, dömdes och sitter nu inspärrad.

Det visar sig snart att Jorun är lillasyster till den mördade sjuttonåringen, Julia Larsen. Flickan sover nästan hela vägen till Augu, det är sent när de kommer fram och Sanna övernattar på det lokala värdshuset. Harriet och ormen har följt med, tar också in på värdshuset. Sanna har fått med sig utredningsmaterialet från styckmorden, läser på och fastnar för en del som hon tycker är märkligt.

Värdshuset drivs av Birger Wedin och hans lillgamla dotter Kristina blir en av många intressanta karaktärer som växer fram under läsningens gång; hon har en märklig förmåga att veta obegripligt mycket om allt möjligt.

Vi får också träffa paret Eva och Ulf Boström; Eva äger berättarrösten och hon har just förberett en fin middag för att fira deras bröllopsdag. Men Ulf bara försvann. Han driver livsmedelsaffären i Augu och hade fått en köttleverans som han tydligen måste ägna kvällen åt att ta hand om. Det är ett äktenskap som knakar i fogarna, hon tycker att hennes man har blivit så sur och lättretlig. Hon funderar på att ändå hälsa på honom i affären. När hon kommer fram ser hon en tonårstjej som kliver ut ur en silverfärgad Alfa Romeo. Eva känner igen henne och funderar på varför hon kört till den stängda affären den här kvällen. Hon ångrar sig, går inte in till sin man, besöker i stället till sin gamla skröpliga pappa som hon hjälper varje dag.

På morgonen efter får vi göra ett besök hemma hos Laila och Jörgen Edwall. Laila har fixat frukost och ropar på femtonåriga dottern Rosie; det börjar bli bråttom, Rosies kompis Annelie har redan kommit, de brukar göra sällskap till skolan och bussen kommer snart. Laila får inga svar, går uppför trappan till dotterns rum, men det finns ingen där. Rosie är försvunnen. När Jörgen går ut märker han att bilen är borta, Rosie måste ha tagit den.

Samma morgon har Sanna hälsat på hos familjen Larsen, är beredd att checka ut från värdshuset när hon får ett samtal från en kollega. Familjen Edwall har larmat om att deras dotter är borta och eftersom Sanna ändå är i Augu får hon i uppdrag att åka till dem och lugna föräldrarna, förklara hur vanligt det är att tonåringar rymmer några dagar. Hon träffar föräldrarna och får bland annat med sig en bild av Rosie.

Sanna slås av hur otroligt lika de är, den nu försvunna Rosie Edwall och den döda Julia Larsen. Det finns också annat som hon tycker motiverar en undersökning direkt. Men när hon ringer sin chef Jussi Rantala avfärdar han henne totalt på ett mycket nedlåtande sätt. Sanna tar ledigt några dagar, bland mycket annat åker hon till anstalten utanför Kalmar där Jan Svensson avtjänar sitt straff. Nu frågar hon inte chefen längre, vet att han ändå bara skulle säga nej.

Det hela växer ut till en fantastisk historia med många helt oväntade komponenter som ett nedlagt sjukhus i de småländska skogarna där många märkliga saker skett, högt uppsatta män i Stockholm som ibland beter sig väldigt illa, en gammal sängrökande åklagare i rullstol, lösningen av en av landets största gåtor och mycket, mycket annat.

Det här är helt enkelt underbar läsning!

Anders Kapp, 2023-09-06

Bokfakta

• Titel: Nattflygaren.
• Författare: Maria Grund.
• Utgivningsdag: 2023-09-01.
• Förlag: Polaris.
• Antal sidor: 342.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Maria Grund inklusive länkar till annan information.
• Läs vad andra skriver om boken.