Läste Mari Jungstedts nya Där den sista lampan lyser när den kom ut i början av sommaren, just då på en liten tripp utan dator så det blev inget skrivet. Kanske är det onödigt, det här är sextonde gången vi får möta Anders Knutas & Co på Gotland, och vi är flera miljoner läsare i många länder som redan på förhand vet att det är riktigt, riktigt bra. Men det är ändå så galet imponerande med dessa väletablerade stjärnor som med mängder av böcker bakom sig ändå finner skrivlusten och kreativiteten för att hela tiden förnya sig själva. Dessutom upptäckte jag en ny trend: Kvinnliga poliser som bor på öar, som heter Karin/Karen och som blir gravida i 50-årsåldern vilket skakar om livet; tidigare i år Karen Eiken Hornby på Maria Adolfssons Doggerland och här Karin Jacobsson på Mari Jungstedts Gotland. Två exempel måste vara en trend så nu väntar jag på nästa …

Jag har absolut inte läst alla böckerna i hennes Knutas-serie men det behövs inte alls för att man ska bli familjär med Anders, Karin, Johan, Pia och flera andra, och dessutom engagerad i hur det ska gå för dem i deras liv. Det är ju en av de viktiga drivkrafterna bakom vissa långseriers framgångar, vi vill hela tiden veta mer om hur det går för Thomas Lynley och Barbara Havers, förlåt, Anders Knutas & Co; vi lider med deras motgångar, vi blir arga över dumma beslut eller fienders framgångar, vi gläds när det går bra för dem i livet och på jobbet. Det här är också en av utmaningarna i långserier: att inte exkludera de som inte varit med på resan och inte kan historiken. Jag tycker Jungstedt sköter balansgången väl, det är enkelt att komma in i hennes värld, även om jag inte kan låta bli att än en gång argumentera för den bortglömda resumén som nya kan läsa och som trotjänarna kan hoppa över för att slippa tråkiga upprepningar.

Ett element som jag uppskattar särskilt i den här boken handlar om ett djupare engagemang i Gotlands historia som jag inte riktigt känner igen från tidigare böcker. Jag kan naturligtvis ha fel, har som sagt inte läst alla, men tror det är ett av exemplen på förnyelse inom väl etablerade ramar.

Den här berättelsen inleds med en kort prolog i dåtid, tidsmarkörer antyder tidigt 70-tal. Platsen är ett slott med anor från vikingatid och tonårssonen i en gästande familj gör i juninatten något förbjudet. Ett mysterium som fungerar lockande för läsningen där vi bläddrar vidare för så småningom förhoppningsvis få ett svar.

I bokens nutid träffar vi tolvåringarna Markus Adler och Elias Malm långt söderut på Gotland, Markus vill visa sin besökande klasskompis raukarna ute vid Holmhällar, hans föräldrar hälsar på vänner på en annan del av Gotland över helgen och storasyster Miranda, som skulle ha koll på killarna, har i stället smitit iväg till en halloweenfest i Hemse och blivit borta över natten. Så pojkarna är själva på söndagen och sticker iväg på sin olovliga utflykt; hoppas hinna tillbaka innan mörkret faller vid fyra och innan föräldrar eller storasyster kommer hem. Det gör de inte. Killarna försvinner och pådraget blir stort.

Karin Jacobsson har nyligen flyttat in hos Anders Knutas i huset i Visby där Anders bott i närmare trettio år; merparten av tiden med Line, numera exfru, och deras nu utflugna barn, Petra och Nils. Även om de känt varandra rätt länge är det inte så enkelt att flytta ihop och jämka samman olika vanor och preferenser. Anders fyller pension nästa år, men ska nog stanna kvar som kommissarie några år till. Karin är 49 och har många år kvar. Oväntat visar det sig att Karin är gravid, vilket blir en stor utmaning i relationen. Anders har svårt att se sig själv som småbarnspappa igen i sin ålder. De har svårt att egentligen prata om situationen vilket också påverkar deras samarbete i utredningen om de försvunna pojkarna.

Berättelsen rullar på med växlingar mellan olika röster och återkommande dåtidperspektiv samtidigt som vi rör oss mellan nya pusselbitar i utredningen och händelser som påverkar huvudpersonernas privata liv. Utredningen kompletteras ytterligare när en död kropp hittas i en gödseltank vid en gård på norra Gotland och dessutom hittas en antikvarie på Fornsalen död på en strand strax norr om Visby.

Det är inte alls ovanligt att spänningsberättelser bygger på samband mellan ett då och ett nu, det förekommer ofta; något har hänt tidigare och det påverkar eller orsakar händelser i nutid. Men i den här berättelsen har Mari Jungstedt utvecklat konceptet med historiska relationer till samtid på flera nya och intelligenta sätt som imponerar och blir överraskande kreativt. Allt det andra finns där naturligtvis också: språket, miljöerna, karaktärsutvecklingen, dialogerna, berättartekniken och spänningsintrigen. I år har jag läst rätt många debutanter vilket är kul, spännande men också nervöst. Allt är faktiskt inte bra och ibland blir läsningen en smula deprimerande. Den typen av nervositet finns inte när man öppnar en bok av Mari Jungstedt; hon är en stjärna som aldrig gör någon läsare besviken men inte heller bara levererar det välbekant trygga. Hon fortsätter med överraskande förnyelse vilket är rätt obegripligt. Men det är bara att tacka för alla dessa bokstavsgåvor!

Författaren

Mari Jungstedt är född 1962 i Stockholm och arbetade som journalist, bland annat på Ekot och som nyhetsankare på SVT, innan hon började skriva kriminalromaner. Debuten kom 2003 med Den du inte ser, där kommissarie Anders Knutas och hans kolleger vid Visbypolisen för första gången presenterades. Sedan dess har hon skrivit ytterligare femton böcker i Gotlandsserien, två i Gran Canaria-serien och en i Málagasviten. Hon är en av Sveriges mest framgångsrika spänningsförfattare med närmare sex miljoner sålda böcker bara i Sverige och med sina böcker utgivna i över tjugo länder världen över. 2006–2007 spelades en serie på fyra långfilmer in på Gotland, baserade på hennes böcker.

Anders Kapp, 2021-08-12

Bokfakta

• Titel: Där den sista lampan lyser.
• Författare: Mari Jungstedt.
• Utgivningsdag: 2021-06-09.
• Förlag: Bonniers.
• Antal sidor: 319.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Innan molnen kommer.
• Kapprakt om Jag ser dig.
• Läs vad andra skrivit om boken.