Jag gillade Malin Sanglerts debut med Det andra arvet förra året, inte riktigt i det årets debutanttopp, men inte långt därifrån, så jag såg fram emot uppföljaren Rotfast som nu finns ute. Hon skriver fristående böcker vilket uppskattas som omväxling till genrens alla serier men det finns ändå en del att känna igen som till exempel olika aspekter av arv och vilka hemligheter som gamla hus kan gömma. Den här gången är det Haldis Olausson som mer eller mindre flyttar in i sitt barndomshem sedan hennes dominerande far tvingats flytta in på ett vårdhem och knappast kan ha så lång tid kvar i livet; något som fadern aldrig skulle acceptera om han visste om det. Och huset innehåller hemligheter som kommer att förändra hennes tunga familjehistoria. Det som också går att känna igen från debuten är en krypande thrillerspänning när historiska svarta lögner spricker i samtidens belysning. Författaren har gjort ett bra jobb med sin uppföljare som nog är snäppet bättre än debuten.

Haldis besöker sin drygt åttiofemårige far Karl varje dag på vårdhemmet, inte minst för att han vill att hon ska läsa för honom ur bibeln minst en gång om dagen. Han är allt annat än tacksam, det mesta i livet är bara värt att klaga över: ”Det är inte mycket de klarar av här. Du får ta och ordna upp med smutsen på kanten av handfatet. Den där negern har inte torkat upp ordentligt.”

Hon har aldrig träffat sin farfar, men ändå har han präglat mycket av hennes liv. Har var präst av den dömande sorten med återkommande straffpredikningar och frekventa fysiska bestraffningar som sannolikt gjort hennes pappa till den han är. Det händer fortfarande att fadern slår sin vuxna dotter.

Hennes gamla brunmålade barndomshem ligger rätt isolerat i kanten av Storlugnet, en urskog som gjorts till naturreservat. Hon älskar friden där, den enda plats där hon verkligen kan koppla av, och det trots att hon är rädd för skogens mörker. Flera människor har försvunnit där, bland dem hennes två år yngre bror Joar, det som var hennes fel, hennes stora skuld i livet, hon borde ha tagit hand om sin bror, en skuld som fadern påminner henne om varje dag trots att det gått närmare trettio år sedan Joar försvann.

Ända sedan hennes mamma Siv lämnade familjen ett år efter Joars försvinnande har hon skött pappans hushåll, varit där i stort sett varje dag, men Karl har alltid varit tydlig med att det är hans hus och hans saker; Haldis bor i en liten lägenhet i stan och arbetar som fotvårdare men hon fortsätter att sköta om hus och trädgård nu när fadern är på vårdhemmet. En dag kommer två personer för att byta ut elmätaren som är illa placerad på vinden. Det är förbjudet område för henne, hon får inte gå upp dit, men ändå släpper hon in teknikerna från energibolaget. Och hon går tillbaka dit senare; utöver elmätaren finns där en hel del hemligheter.

Liksom sin mamma Siv är Haldis egentligen en mycket vacker kvinna, ett utseende ”som de senaste tjugo åren varit täckt med lager av tyg och likgiltighet”.

Haldis äger merparten av berättarperspektivet men fadern Karl har också egna kapitel där han funderar över hur han ska hantera sina hemligheter innan han dör. Nutidshistorien är rätt kort, allt händer på knappt två veckor men det blir många tillbakablickar på vägen.

Det framgår av texten att Haldis var tolv år när mamma Siv lämnade familjen ett år efter Joars försvinnande. Tidsperspektiven är något oklara men ”över tjugo år sedan” och ”snart trettio år sedan” är ju hyggligt korrekt om det inträffade för tjugofem år sedan. Men det finns mer som blir tidsmässigt förvirrande. Joar var två år yngre än sin syster och då borde han ha varit nio och hon elva vid försvinnandet. Men på ett annat ställe står det att han ”försvann i Storlugnet innan han var stor nog att börja i skolan”? Kanske är det något medvetet drag för att understryka minnenas opålitlighet, som mycket handlar om här? Jag vet inte.

Utöver det bibliska från Karl väver författaren in en hel del annan mytologi och folktro i berättelsen; att mamman heter just Siv är knappast någon slump och inte heller att en hund som har en viktig roll heter Fenris. Något jag verkligen tycker om är hur hon undviker den ”perfekta” upplösningen där allting förklaras; även om en hel del av familjehistoriens lögner avslöjas så finns en del gåtfulla öppningar kvar efter berättelsens sista punkt. Det ska applåderas! Riktigt välskriven och underhållande spänning!

Författaren

Malin Sanglert är uppvuxen i Bohuslän, och bor nu på ett småbruk i Norge. Hon och hennes man har renoverat två gamla hus och de har flera gånger hittat ledtrådar om andras liv bakom spånskivor och i bjälklag. Leksakspistoler från femtiotalet, lånedokument och kärleksbrev. Det var dessa adrenalinkickar som väckte den ursprungliga idén till hennes debutroman Det andra arvet och denna inspiration går även igen i uppföljaren Rotfast.

Anders Kapp, 2023-08-14

Bokfakta

• Titel: Rotfast.
• Författare: Malin Sanglert.
• Utgivningsdag: 2023-08-09.
• Förlag: Bokfabriken.
• Antal sidor: 313.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Det andra arvet.
• Läs vad andra skriver om boken.