Skildringar av sexuella relationer med stora åldersskillnader är rätt vanliga, oftast äldre män och mycket yngre kvinnor, ibland ren fiktion och ibland biografiska, ofta med väldigt skeva maktpositioner och ibland med rena beroendeförhållanden; äldre VD med ung sekreterare, äldre läkare med mycket yngre underställd kvinna bland sjukhuspersonalen, äldre lärare med yngre elev. I alla fall när det gäller de senare exemplen är det något moraliskt fel, ibland brottsligt men även när det inte är det så är dessa mäns beteende värt omgivningens förakt, man får helt enkelt inte utnyttja sina maktpositioner på det sättet. Detta tror jag att en mycket stor majoritet är överens om. Så behöver vi verkligen en bok till som förklarar det för oss? Det tycker uppenbarligen Lyra Ekström Lindbäck för det är det som hennes Augustnominerade Moral: En roman handlar om. Hon är nu för andra gången nominerad till Augustpriset, Förra gången handlade det om romanen Ett så starkt ljus 2014.

Berättarjaget Anna Lindström är klar med sin masterexamen i filosofi, redan etablerad författare och funderar på att kanske också gå vidare akademiskt när hon på nätet hittar en PDF, en rätt ny bok i filosofi som fängslar henne; den är skriven av en professor i filosofi, en svensk man som blir den här textens andra huvudperson, genomgående betecknad som ”du”.

Hon tar kontakt med honom, får ett mycket positivt gensvar, och han uppmuntrar henne att söka en doktorandplats hos honom. Han är inte kvar i Sverige utan jobbar nu som chef för ett forskningscentrum i en liten stad i Tjeckien dit han flyttat med sin fru och deras två barn. Hon söker, blir antagen och vill som doktorand utforska relationerna mellan skönlitteratur och moralfilosofi. Han blir hennes mycket engagerade huvudhandledare. Bihandledare blir hans fru, också hon filosof, som i texten oftast kallas X, någon gång också Chris.

Han stimulerar henne intellektuellt: ”Men av någon anledning kan jag inte skilja den intellektuella spänningen från en sexuell eller skilja min egen vilja från vetskapen om att du vill ha mig.” Den sexuella spänningen mellan dem växer men de måste naturligtvis vara hemliga, här finns olika situationer när de tar i varandra under bordet så att ingen kan se. ”Jag trevar över din hand. Den är varm och slät, det känns inte att den har funnits i världen mer än tjugo år än jag.” Syftningen är oklar, det här borde inte ha fått passera förlagets textgranskningsprocess, men vi kan ändå gissa vad hon menar.

Hur stor är då åldersskillnaden? Det tar ett tag att få reda på. Tidigt sägs hon vara i tjugoårsåldern vilket förefaller orimligt; för att ha hunnit med en master och dessutom etablerat sig som författare måste man vara minst tjugofem, sannolikt mer. Vi får veta att han närmar sig femtio och att hon i ålder finns mitt emellan honom och hans yngsta son som är fem. Det är faktiskt ett mattetal med lösningen att hon är tjugosju och han fyrtionio. Det är alltså tjugotvå år emellan dem, vilket är en stor skillnad om än inte extremt stor. Det är i kombination med maktrelationen som det blir helt omoraliskt; en lärare har inte sex med sin yngre elev och en handledare har inte sex med sin yngre doktorand. Punkt.

Men det har ändå den här handledaren, de knullar vid alla tänkbara tillfällen när de kan hitta någon skyddad plats, åker ofta på vetenskapliga konferenser tillsammans, messar tätt, hett och intensivt till varandra. Han gör henne också till sin förtrogna, berättar för henne om alla sina hemligheter (det finns en hel del) men är märkligt ointresserad av vem hon är bortsett från alla hennes kroppsliga attribut. Det blir en hel del märkliga scener som när han står i ett hotellrum i Landon och pratar med sin fru om deras gemensamma doktorand Anna samtidigt som hon står på knä och suger av honom. Det skaver allt mer. Hemlighetsmakeriet blir plågsamt, ”Lögnerna sprider sig som ringar på vattnet”, som lögner brukar göra.

Hon försöker tänka på situationen som en sorts research, ”jag letar bara efter filosofiska sätt att rättfärdiga mina begär … men är det så fel att blanda samman teoretiska undersökningar med praktik? Borde inte studier i moralfilosofi också inbegripa en viss livserfarenhet?” Vid något tillfälle känner hon sig som en ”använd porrdocka. Jag tycker om det, men det är outhärdligt.” Ambivalensen är hela tiden stor. De finns i ”gråzonen mellan maktmissbruk och samtycke”. Det tar tid att komma fram till det självklara i att det är han som bär ansvaret, det är han som har makten i deras relation, den makt hon besitter är möjligheten att avslöja honom.

Under senare år har det pågått, och pågår fortfarande, en tröttsamt omfattade diskussion som rör sig på sträckan självbiografi-autofiktion-fiktion och delar av den här boken ger sig in i den diskussionen. Texten rör sig i olika metaskikt som dels skildrar vad som händer i berättarjagets liv, dels författarjagets reflektioner om den text som hon då skriver och som jag nu läser; mycket handlar om just moral, bokens titel. Har hon rätt att publicera något som sannolikt skulle förgöra denne man, både hans privatliv och hans professionella karriär? ”Smaken av makt bränner metalliskt på tungan, och jag vet inte om den är min eller din.”

Berättarjaget heter alltså Anna och inte Lyra, och om detta faktum förs flera diskussioner i texten. Jaget pratar med bästa vännen Molly om allt som händer, det hon håller på att skriva, om autofiktionens mycket stora plats i samtidslitteraturen och Molly säger bland annat: ”Ta bara det att författarens alter egon alltid har extremt vanliga namn. Typ Lisa, Sara, Anna. Som om man ville signalera att karaktären bara är en tunn slöja över självbiografin.” Jaget reagerar: ”Jag skrattar lite för högt åt detta. Anna, ja, vilket dumt namn att välja åt en huvudperson.” Namnen Anna och Molly har hon hämtat från Doris Lessings välkända The Golden Notebook från 1962 (Den femte sanningen fick den som titel i den svenska översättningen).

Här finns alltså en sorts lek med litterär form som bitvis är imponerande intelligent men som också går för långt, det blir en sorts show off som ställer sig i vägen för berättelsen. Det går definitivt för långt i en del av epilogen där relationen mellan Anna och Lyra förklaras (förklarande epiloger i skönlitteratur är nästan alltid väldigt ointressanta).

För knappt ett år sedan, december 2023, disputerade Lyra Ekström Lindbäck med avhandlingen Iris Murdoch and the ancient quarrel – why literature is not philosophy, vid universitetet i Pardubice i Tjeckien och är alltså nu doktor i filosofi. Hon är född 1990 så det är rimligt att hon fyllde tjugosju under början av sin doktorandtid, sex år är inte alls ovanligt från start till disputation. Hon är, liksom Anna, en etablerad författare. (För den som är nyfiken tar det bara sekunder att leta reda på hennes avhandling och ta reda på vem som var hennes handledare, i alla fall vid tiden för disputationen, sannolikt inte samma person som är ”du” i berättelsen.)

Att behandla stora, viktiga och generella frågor utifrån ett mycket personligt perspektiv är naturligtvis något centralt för skönlitteraturen, något som ofta gör den mycket starkare än facklitteraturen när det gäller att ge läsaren nya intressanta insikter. Om dessa personliga perspektiv och erfarenheter är biografiska eller ren fiktion är naturligtvis viktigt för de närmaste berörda, om det nu handlar om en biografisk verklighet, men det är fullständigt ointressant för mig som läsare.

En hel del av berättelsen handlar om sådant som jag bekant med; tiden som doktorand med de olika utmaningar som finns på den resan, referenserna till Platon, Kant, Hegel, Wittgenstein och andra är en hemmaplan och bidrar till den läsglädje jag ändå känner. Särskilt jämförelsen med de vackra unga män som i Platons dialoger är sexobjekt för äldre filosofer blir träffande, andra referenser är ibland inte lika starka. Författaren är sedan tidiga år känd som en stor språklig begåvning, påminner på det sättet om Amanda Svensson; som tonåring vann hon Lilla Augustpriset och hon fortsätter att utvecklas; bitvis är det en ren njutning att läsa hennes text. Om texten handlar om en verklig biografisk erfarenhet, vilket verkar sannolikt, är den personliga drivkraften för att skriva denna bok i högsta grad begriplig. Men som jag tror framgått tycker jag inte att detta är en rimlig Augustnominering.

Författaren

Lyra Ekström Lindbäck är född 14 juni 1990 i Sundsvall och är idag bosatt i Stockholm. Hon vann 2008 Lilla Augustpriset och debuterade 2012 med romanen Tillhör Lyra Ekström Lindbäck. Denna följdes 2014 av Ett så starkt ljus, som också nominerades till Augustpriset det året. Hennes nya bok är hennes sjunde. Hon har även varit redaktör för den poetiska nättidskriften Fikssion (nedlagd 2015), förläggare på förlaget Lesbisk Pocket och litteraturkritiker. 2023 disputerade hon med avhandlingen Iris Murdoch and the ancient quarrel – why literature is not philosophy, vid universitetet i Pardubice i Tjeckien.

Anders Kapp, 2023-11-14

Bokfakta

• Titel: Moral: En roman.
• Författare: Lyra Ekström Lindbäck.
• Utgivningsdag: 2023-09-01.
• Förlag: Modernista.
• Antal sidor: 188.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Ett så starkt ljus.
• Kapprakt om Augustpriset.
• Läs vad andra skriver om boken.