Ankor, Newburyport av Lucy Ellmann fick enorm uppmärksamhet när den kom ut på originalspråket engelska 2019, nominerades bland annat till Bookerpriset och tilldelades The Goldsmiths Prize. Nu finns den ute i svensk översättning och Eva Åsefeldt borde få någon sorts medalj för sitt skickligt genomförda maratonlopp på 1049 sidor av en mycket speciell text. Jag skulle ljuga om jag påstod att detta är en lättläst bok; jag började läsa texten tjugonde oktober och har läst en bit i taget mellan andra böcker, att läsa den i ett sträck tror jag knappast är att rekommendera, i alla fall inte för mig. Vi befinner oss nästan hela tiden i tankarna hos en kvinna i Ohio; samtidigt som hon bakar den ena pajen efter den andra tänker hon på sina barn, sitt äktenskap, döda föräldrar, afrikanska elefanter, hur lyckliga par egentligen har det, massförstörelsevapen, Donald Trump, klimatförändringar, sjukhuskostnader, skolskjutningar, katter och höns och mycket annat. Förlagstexten kallar det en vild medvetandeström som far mellan det meningsfulla och det meningslösa, mellan nuet och det förflutna och det stämmer verkligen. I denna vilda ström får vi som läsare nästan aldrig några punkter, stycken eller kapitel där vi kan hämta andan.
När jag först såg den svenska titeln trodde jag att den syftade på en plats vilket inte är så konstigt, det finns ett Anchor i Newburyport i Massachusetts på den amerikanska östkusten, men samtidigt hade jag förstått att boken utspelade sig i Ohio som ju ligger en bra bit västerut. Det dröjde ett tag innan jag förstod logiken. Berättarrösten finns i Ohio men en återkommande händelse i hennes tankar utspelade sig verkligen i Newburyport långt tidigare när hennes älskade, nu döda, mamma var barn. Hon var nära att drunkna men räddades i sista stund av sin syster. Anledningen till att hon hamnade i vattnet var att hon jagade efter ankor och det är därifrån som titelns ankor kommer. I original heter boken också Ducks, Newburyport.
Det som ofta lyfts fram om denna bok är det speciella med en mening på drygt tusen sidor (egentligen åtta meningar tror jag, flödet avbryts några gånger av en annan historia). Men det är inte riktigt sant. Låt mig ge ett exempel ur texten: ”… när jag vill, det faktum att ibland drömmer jag att Stacy är med mig och solen håller på att gå ner och vi simmar tillsammans i lugnt klarblått vatten, det faktum …”. Det är inget speciellt med det utdraget, det finns massor av liknande textdelar. Återkommande väldigt många gånger är ”det faktum” som i realiteten fungerar som meningsavdelare i stället för det sedvanliga: punkt och versal. Det är närmare tjugotusen förekomster av ”det faktum” och på tusen sidor innebär det ett genomsnitt på tjugo ”meningar” per sida vilket är ganska normalt för en vanlig romantext med den skillnaden att hon använder komma mellan ”meningarna” i stället för punkt och att hon inte indelar texten i stycken eller kapitel.
Jag har sett den jämföras med James Joyces Ulysses, och särskilt den bokens avslutande mening på omkring femtio sidor. Det stämmer när det gäller den interna dialogens tankeassociationer men till formen är Joyces text mer av en mening än den här texten i realiteten är.
På sidan 648 står det: ”… det faktum att en del saker är säkra, till exempel att”. Därefter följer en uppräkning av sådana saker som är säkra fram till sidan 674, med en sak per rad vilket bryter av sidornas annars monotona form.
Medvetandeflödet avbryts på några ställen av en annan historia som berättas i en mer normal språklig form och av en allvetande berättare; här lämnar vi för några korta stunder kvinnans tankar. Den handlar om en puma, en hona som föder en kull ungar i vildmarken. Ibland måste hon lämna ungarna för att skaffa mat och en gång när hon kommer tillbaka finns de inte där, de har fängslats av människor, och hennes liv uppfylls av en enda tanke: hon måste hitta sina barn. Vi får följa hennes sökande över enorma områden, det finns till och med en karta som visar hur hon rör sig; hon kan offra precis allt för sina barn. Efter varje sådan del, tror den berättelsen består av åtta avsnitt, återvänder vi till det konstanta medvetandeflödet.
Har då hennes speciella sätt att skriva något värde? Ja, det har det faktiskt. Då och då kommer man in i ett flow i läsningen där man verkligen finns i huvudpersonen hjärna, mitt i den interna dialogen med snabba associationer mellan helt olika ämnen; allt från vardagens praktiska detaljer, till stora globala samhällsfrågor, till personliga existentiella tankar och allt däremellan, ungefär som en hjärna obehindrat kan fungera men som mycket sällan fungerar för ett strukturerat synopsis till en kommande roman.
Det finns väldigt många akronymer i texten. Du behöver inte leta på nätet efter deras betydelse, de förklaras i ett appendix på slutet.
Det är spännande och det är lovvärt att tänja på gränserna för vad en roman kan vara. Sammantaget ger texten också mycket, allt från en bild av USA eller världen i dag till vad det är att vara en människa i dagens samhälle. Är värdet tillräckligt stort för att motivera alla timmars läsning? Jag har inget säkert svar på den frågan.
Författaren
Lucy Ellmann är född 1956 i USA, Evanston, Illinois, och växte upp i en mycket litterär familj. Hon flyttade till England där hon genomförde sin grundläggande universitetsutbildning på Falmouth University i Cornwall, fortsatte studierna på University of Essex och tog sin masterexamen vid The Courtauld Institute of Art (en del av University of London). Hon har bland annat undervisat i kreativt skrivande vid University of Kent i Canterbury. Nu är hon bosatt i Edinburgh i Skottland.
Hon debuterade som skönlitterär författare med Sweet Desserts 1988 och kom ut med ytterligare fem romaner och en pjäs innan Ducks, Newburyport kom i original 2019. Hon har fått många priser och andra erkännanden för sina tidigare verk men hade ändå problem med utgivningen av den mycket speciella Ducks, Newburyport. Hennes ordinarie förlag sa nej, ville inte ge ut den, så den kom ut på ett annat förlag. Efter utgivningen har boken hyllats av många, prisbelönts och finns utgiven i ett antal länder. Det är också den enda av hennes böcker som finns översatt till svenska. Efter den har hon också kommit ut med Things Are Against Us 2021.
Anders Kapp, 2022-12-07
Bokfakta
- Titel: Ankor, Newburyport (Ducks, Newburyport 2019, översättning Eva Åsefeldt 2022).
- Författare: Lucy Ellmann.
- Utgivningsdag: 2022-10-26.
- Förlag: Bonniers.
- Antal sidor: 1049.