Det finns ett begränsat antal grundläggande strukturer för hur en historia kan berättas. Den enklaste utgörs av ett enda berättarperspektiv, en rak och avgränsad kronologi, en stark rumslig avgränsning och få karaktärer, ett kammarspel. Med ”enklaste” menas att det är den struktur som är enklast att förstå, definitivt inte enklast att genomföra med bibehållet läsarintresse under någon längre tid. När jag snabbt inser att det är den form som Lotta Malmhester valt för sin debut Sprucket ansikte blir jag nervös; det här kommer inte att gå, hon kommer inte att klara av att hålla berättandet vid liv i närmare fyrahundra sidor. Men det gör hon likt humlan som inte kan flyga och gör det ändå; grymt imponerande. Hon klarar av det genom förskjutningar där fiktionens verklighet successivt upplöses och förändras till något annat än den synes vara och hon gör det om och om igen tills jag bara står där; en totalt bortdribblad försvarare som inte kan annat än le åt anfallarens skicklighet. En av årets bästa spänningsdebuter!
Berättelsen börjar 2 januari 2019 och slutar drygt ett år senare, 31 januari 2020 (2019 kommer att vara ett av de mest omskrivna åren någonsin, många författare väljer klokt att undvika pandemin så det blir färre berättelser som utspelas 2020-2021). Att vi vet datumen så exakt beror på att hela boken utgörs av en dagbok med daterade anteckningar.
Dagboken skrivs av Agnes som bor i ett gammalt hus byggt 1880. Det ligger rätt isolerat längst ut på en udde vid Baggensfjärden. Det enda andra huset på udden är byggt hundra år senare, en stor mexitegelvilla från åttiotalet. Trots att det inte är långt in till Stockholm, en kvart till Södermalm, syns inga andra hus härifrån och udden är spelplatsen för nästan hela denna historia. Agnes fick ärva det gamla huset med sjötomt från sin farbror Gerhard och varken hon eller hennes man Jon hade hunnit fylla trettio när de flyttade in för två år sedan.
Farbror Gerhard var konstnär, målade mest i olja, och på tomten finns en ateljé i ett eget litet hus. Det passar Agnes perfekt, hon var en av de mest uppmärksammade eleverna på Konstfack, uppskattades för sin brutala ärlighet, spåddes en lysande framtid som konstnär men så har det inte riktigt blivit. Hon arbetar mycket med skulptur, ofta groteska, ofta rätt hemska verk som ingen vill ha. Jon har ett välavlönat jobb på Friendly IT-care. Agnes älskar honom verkligen, de har fantastiskt sex även om Jon ibland kanske är överdrivet våldsam.
I det andra huset det tjugo år äldre paret Doris och Andreas Enander. De är perfekta på alla sätt; har mycket god ekonomi, god smak, är snygga, intelligenta och bildade, vänliga och intressanta att umgås med. Doris arbetade länge som projektledare på Försäkringskassan men sa upp sig för ett par år sedan, när hon fyllt femtio, för att försöka förverkliga drömmen om att bli konstnär. Dubbelgaraget är numera ombyggt till ateljé och det går väldigt bra för henne, många vill köpa hennes vackra akvareller, hon får ställa ut, blir omskriven i media och Agnes hatar det.
Trots åldersskillnaden umgås paren en hel del. Ibland saknar Agnes vännerna från Konstfack som dels vet vad riktig konst är, dels är kul att umgås med på ett helt annat sätt. Hon kan sakna det vilda festandet. Det händer fortfarande att hon smiter in till stan för att festa med dem.
Agnes, Jon, Doris och Andreas utgör den lilla grupp som dominerar hela berättelsen. Under året förskjuts deras relationer på olika sätt och i olika omgångar samtidigt som personerna också förändras, blir andra och annorlunda än de vi från början uppfattar dem som. Det är svårt att skriva något om vad som händer utan att spoila så jag tar några meningar från förlagsinformationen: ”Agnes tröstar sig med Glenfiddich och makabra fantasier. När Doris plötsligt försvinner spårlöst blandas verklighet och inbillning ihop alltmer för Agnes. Till slut vet hon själv inte vad som är sant. Varför har hon inga minnen från kvällen när Doris försvann?”
Det är riktigt välskrivet och hela konstruktionen av denna psykologiska thriller är imponerande kreativ. Ibland tänjer hon en del på rimlighetens gränser men det fungerar ändå fantastiskt bra. Riktigt stor läsglädje och det skulle inte förvåna alls om vi så småningom också får möta denna berättelse som TV-serie; på många sätt är den som gjord för det med få huvudroller, en avgränsad miljö och skiftningar som skulle ge varje del i serien perfekta cliffhangers. Vi får se hur det blir med det, men tills vidare kan vi glädja oss med att läsa en riktig bra debutroman.
Författaren
Lotta Malmhester är född 1968, är skådespelare och improvisatör och har genom åren varit verksam på många improvisationsteatrar. Nu är Lotta en av de drivande på Improvisationsstudion i Stockholm där hon står på scen och håller kurser i improvisationsteater. Hon har make, söner, radhus med konstgräsmatta, lärarleg och livlig fantasi. Hon joggar ofta (men inte alltid gärna) från hemmet ner till Baggensfjärden. Hon älskar havet. Även vinden, och egentligen många typer av väder.
Anders Kapp, 2022-09-15
Bokfakta
- Titel: Sprucket ansikte.
- Författare: Lotta Malmhester.
- Utgivningsdag: 2022-09-14.
- Förlag: Southside Stories.
- Antal sidor: 378.