Enligt förlagsinformationen är Lågorna Lina Bengtsdotters fjärde bok men på sätt och vis är det också hennes första. Om jag förstått rätt är detta en utveckling av ett manus som hon skrev på innan hon kom ut med den uppmärksammade trilogin om Charlie Lager. Det är också en hel del vi känner igen. Berättelsen äger rum i Silverbro som är en omskrivning av Gullspång (gull blir silver och spång blir bro), alltså platsen där författaren växte upp och där huvuddelen av trilogin utspelar sig. Liksom i trilogin finns försvinnanden i intrigens centrum; här både ett i berättelsens nutid och ett nästan fyrtio år tidigare. Här finns också flera karaktärstyper som, under andra namn, utvecklas i trilogin. Återkommande är också författarens starka förmåga att skriva fram mer eller mindre trasiga tonåringar; mest tjejer men också en del killar. Berättartekniken är också likartad med två parallella skeenden; ett i bokens nutid 2018, ett under huvudpersonens ungdomstid och hela tiden med en hel del tillbakablickar på försvinnandet för länge sedan. Visst är det bra, det vore konstigt annars, men jag kan inte låta bli att sakna Charlie Lager; Vega Silver är inte en riktigt lika intressant huvudperson.

1 maj 1990 föds Vega Silver som dotter till Cecilia och John. Egentligen heter familjen Johansson men pappa John blev kallad Silver redan som ung och det namnet är vad de alla kallas för. De bor i Mossen, sex kilometer utanför Silverbro, där det bara finns två gårdar: Kvarnen och Stentorpsgården. Kvarnen, där Vega växer upp, har funnits i pappans familj i generationer. Hennes farmor bor kvar på gården i en före detta drängbostad och i ett annat litet hus har psykiskt sköra mamman Cecilia sin ateljé där hon målar alla sina tavlor som ingen vill köpa. Trots att de bor rätt isolerat och Vega är ensambarn är hon inte ensam; hon har barndomskompisen Jack Linder och de är nästan alltid tillsammans.

Stentorpsgården står tom när Vega är liten men ägs fortfarande av familjen Lo. Efter deras stora tragedi när då femtonåriga dottern Sofia försvann från en fest sommaren 1983, för att aldrig återfinnas, splittrades familjen åt olika håll. Sofias syster Kristina, gift Rainen, skiljer sig från sin missbrukande och våldsamma man Tony 2002 och flyttar tillbaka till gården med sina tre barn. Det är sommaren innan Vega ska börja i högstadiet och hon får en ny bästa kompis, jämnåriga Katja Rainen. Vega, Katja, Jack och Katjas bror Danny blir en fyrklöver som gör väldigt mycket tillsammans. I familjen Rainen finns också storebror Samuel som är rätt otrevlig, Vega blir ibland rädd för honom. Familjen har det inte så lätt, även mamma Kristina är alkoholiserad och barnen får mest klara sig själva så gott det går.

De fyras gäng gör mycket kul tillsammans under åren som kommer, testar gränser, går över gränser och här finns författarens verkliga hemmaplan, hon är fantastiskt bra på att skriva fram tonåringar med olika sorters problem och trassliga relationer. Så småningom händer något riktigt hemskt, något som bara Vega och Tanja är inblandade i, något som de aldrig ska prata om med någon, aldrig någonsin.

När nutidsberättelsen startar bor Vega i London med sin sambo Frans och deras gemensamma son Valter, det framgår direkt att det finns en hel del problem i relationen med Frans. Hon flydde från händelserna i Silverbro och har inte haft någon kontakt alls med Katja på många år. Hon vet att Katja har en dotter, Stella, med en okänd pappa, och att det inte går så bra för henne, att hon ibland går i sina föräldrars missbrukande fotspår. Plötsligt en dag ringer Katja och det märks tydligt att hon inte mår bra, hon är upprörd, någonting har hänt, Vega måste komma. Trots att hon inte riktigt förstår vad Katja säger så lämnar hon Frans och Valter i London för att åka till Sverige och Silverbro. Väl där träffar hon inte Tanja, hon är försvunnen, har gått ner sig igen och det är Jack som med stöd av sina föräldrar tar hand om dottern Stella. Det har han gjort förut, för henne är han den pappagestalt som hon känner till. Även om Vega inte träffar Katja träffar hon många andra människor hon kände då, på gott och ont. Det är mycket från hennes ungdom som kommer upp till ytan och även om Sofias försvinnande för länge sedan. Tanja har alltid varit mer eller mindre besatt av att försöka ta reda på vad som egentligen hände med hennes moster 1983, och det har hon tydligen fortsatt med i vuxen ålder.

Vega har kvar sina skrivardrömmar från ungdomen som hon nu också tagit tag i mer på allvar. I berättelsens nutid skriver hon om det som hände under ungdomstiden och det är den parallellberättelse vi får läsa, dessa kapitel rubriceras med bokens titel Lågorna. Det är en ganska komplex intrig, liksom i författarens trilogi, men hon har en stor talang för att hålla reda på alla trådar och dessutom guida oss läsare väl genom alla dess vindlande stigar. Välskrivet och spännande.

Författaren

Lina Bengtsdotter är född 1978, uppvuxen i Gullspång och bor numera i Stockholm. Hon är utbildad lärare i svenska och psykologi och har publicerat en rad noveller i tidningar i Sverige och Norden innan hon 2017 debuterade med kriminalromanen Annabelle som tilldelades Crimetimes pris för bästa deckardebut. Uppföljarna Francesca, 2018, och Beatrice, 2020, fick också ett mycket fint mottagande och rättigheterna för trilogin har sålts till tjugotvå länder. Det som nu kommit ut som Lågorna är baserad på ett manus som hon började arbeta med två år innan hon började skriva Annabelle.

Anders Kapp, 2022-09-06

Bokfakta

• Titel: Lågorna.
• Författare: Lina Bengtsdotter.
• Utgivningsdag: 2022-09-01.
• Förlag: Forum.
• Antal sidor: 282.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Beatrice.
• Kapprakt om Annabelle och Francesca.
• Läs vad andra skriver om boken.