I dag utkommer Beatrice, Lina Bengtsdotters tredje bok om Charlie Lager, och efter att ha läst den är jag helt säker på att den kommer att bli minst lika framgångsrik som de två tidigare, prisbelönta och sålda till 22 länder. Hon kombinerar två saker som ger henne en egen plats inom spänningslitteraturen. Hon är en fenomenal berättare, ända sedan hon var ett litet barn har hon praktiserat berättarkonst på olika sätt, så när hon debuterade 2017 hade hon närmare 40 års berättarträning bakom sig. Och träning ger färdighet! Dessutom har hon en bakgrund som gymnasielärare i psykologi med intresse av och kunskap om psykologiska konsekvenser av olika typer av traumatiska upplevelser, särskilt när det gäller unga kvinnor, och det använder hon riktigt skickligt i sina berättelser.

Liksom i de tidigare böckerna i serien finns ett försvinnande i centrum. Annabelle var en sjuttonåring som försvann och Charlie Lager tvingades för första gången återvända till uppväxtorten Gullspång för att hjälpa till med fallet. Francesca var också en tonåring, hon försvann från Gullspång för 30 år sedan för att aldrig återfinnas. Beatrice, i den nya boken, är mycket yngre, hon är bara nio månader när mamma Frida Palmgren som vanligt ställer ut vagnen på altanen för att den lilla flickan ska få lite förmiddagssömn. När Frida kommer ut för att titta till sin dotter en stund senare är både Beatrice och barnvagnen borta, sökandet i omgivningarna ger inget resultat.

Frida och hennes man Gustav flyttade in i den tjusiga nya villan på Hammarö utanför Karlstad för ett halvår sedan. De kom då från Moskva där Gustav tillsammans med barndomskompisen David Jolander (de gick i skolan tillsammans på exklusiva internatet Adamsberg) byggt upp ett framgångsrikt ryskt IT-företag som de nyligen sålt för närmare tre miljarder. David och hans fru Charlotte bor i ett liknande exklusivt hus i närheten.

Charlie och närmaste kollegan Anders skickas dit från NOA i Stockholm för att hjälpa den lokala polisen. Anders måste snart åka hem, han son råkar ut för en olycka, och ersätts av nya kollegan Greger (utvecklingen av relationen mellan Charlie och Greger blir en intressant del av historien). Bengtsdotter utvecklar skickligt ett antal tänkbara spår, vi möter hela tiden nya tänkbara misstänkta, och slående är hur de närmast berörda konstant ljuger om allting. De glittrande fasaderna hos paren Palmgren och Jolander faller successivt samman i takt med att Charlie och Greger gräver fram allt svartare skelett ur garderoberna.

I en parallell berättelse möter vi Sara. Hon är 15 år, en rätt trasig tjej, hennes alkoholiserade pappa har dött, mamman är borta sedan länge och faster Rita vill/orkar inte ta hand om henne. Så hon hamnar på Rödminnet, en institution för trasiga tonårstjejer. Vansinnet kallar tjejerna själva det för och det har en gång i tiden varit ett mentalsjukhus (den verkliga förlagan finns i Kristinehamn). Sara lär känna Lo, Nicki och flera av de andra. Här finns Lina Bengtsdotter verkligen på sin hemmaplan. Hon har en enorm kunskap, inlevelse och förmåga när det gäller att skildra unga kvinnors utsatthet, olika konsekvenser av svåra erfarenheter, och gör det i många dimensioner; tjejerna är skadade av olika händelser som drabbat dem men de är inte bara några tycksyndomoffer utan människor med flera dimensioner som också innehåller glädje, intelligens, styrka och solidaritet. De ljuger hela tiden för den välmenande personalen, men de har ett rum i källaren där de delar sin verklighet, sina sanna historier med varandra. Här får ordet ”solskenshistorier” en ton av nattsvart ironi.

Bägge dessa historier bjuder på fantastisk läsning, men det tar lång tid innan vi som läsare kan se någon koppling mellan dem. När väl dessa samband uppstår är de väl anlagda detonationer som uppstår på flera olika platser. En del av dessa samband har kopplingar till Rödminnets bakgrund som mentalsjukhus och en del historiska dokument som tjejerna hittar på vinden …

Uppdelningen i dessa två parallella huvudberättelser fungerar fantastiskt bra, precis som i Francesca, men jag tycker fortfarande att den tredelade berättarstrukturen från den första boken, Annabella, var ännu vassare. Det finns en antydan till tredje berättelse, där vi möter Beatrice och den anonyma person som tagit henne, som förstärker spänningen. När de två huvudberättelserna möts så blir det en råstark upplösning på flera olika plan, en del kolsvarta men andra som också innehåller hopp om en verklig solskenshistoria.

Jag gillar verkligen huvudpersonen Charlie Lager som utvecklas ytterligare några steg i den nya boken. En mycket stark scen från uppväxten i Gullspång återkommer här; den kommer från en av mamma Bettys många galna fester i barndomshemmet Lyckebo, alla dessa män, all denna alkohol, kontrasterna mellan våldsam eufori och nattsvart destruktivitet, mellan brinnande styrka och desperat svaghet och sönderfall. Det Charlie flydde från med ambitionen att aldrig någonsin återvända till Gullspång. I Stockholm gör hon en snabb karriär inom polisen samtidigt som hon försöker tysta sina demoner med hjälp av alkohol, piller och tillfälligt sex, rädd för att bli galen, rädd för nära relationer och samtidigt så stark, smart och modig. Vi får här nya bilder från hennes historia som fördjupar förståelsen för denna komplexa karaktär.

Och även om merparten av handlingen i den nya boken pågår i Värmland kommer vi naturligtvis också precis över gränsen till Västergötland, till Gullspång och till Lyckebo.

Det är en komplex historia på många plan som Lina Bengtsdotter berättar. Inte alls svår att följa, författaren håller läsarens hand väl genom alla vindlingar, men liksom tidigare är det för mig svårbegripligt hur hon klarar av att hålla ordning på en så pass komplex intrig med sin skrivteknik; utan synopsis växer berättelsen fram som på gehör (utvecklade det en del när jag skrev om Annabelle och Francesca). Jag hittar en del korrekturfel, bagateller och nästan oundvikliga, redigeringen hittar sällan allt, men jag hittar inte ett enda logikfel och det är djupt imponerande!

Beatrice passar perfekt som spänningsläsning i dessa semestertider!

Författaren

Lina Bengtsdotter är uppvuxen i Gullspång och bor numera i Stockholm. Hon är utbildad lärare i svenska och psykologi och har publicerat en rad noveller i tidningar i Sverige och Norden. Hennes debut, kriminalromanen Annabelle, hyllades av både läsare och kritiker och tilldelades Crimetimes pris för bästa deckardebut. Uppföljaren Francesca fick också ett mycket fint mottagande och rättigheterna för båda böckerna har sålts till 22 länder. Parallellt med skrivandet av nya Beatrice har hon också arbetat med det som kommer att bli hennes fjärde bok. Det blir inte en ny deckare med Charlie Lager utan en spännande och fristående uppväxtskildring med delvis samma miljöer. På sätt och vis är det ändå hennes första bok. Det är ett manus som hon arbetade med två år innan hon började skriva Annabelle, som då inte blev antaget men som nu kommer att ges ut efter en del bearbetning.

Anders Kapp, 2020-07-01

Bokfakta

• Titel: Beatrice.
• Författare: Lina Bengtsdotter.
• Utgivningsdag: 2020-07-01.
• Förlag: Forum.
• Antal sidor: 284.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Annabella och Francesca.
• Du kan läsa mer om boken här.