Lena Sundström och Jens Mikkelsen gjorde stor succé med sin debut Fristaden förra året; det årets bästa svenska spänningsdebut enligt Svenska Deckarakademin och den såldes till sex andra länder. Nu finns uppföljaren Baby X ute och som framgår redan av titeln handlar det en hel del om barn, ett inte ovanligt tema, jag skrev nyligen om Linnea af Kleens nya bok, Astartes barn, med rubriken ”Barn till varje pris” vilken skulle kunna återanvändas här. Även om huvudtemat är detsamma finns få andra likheter. Efter en kort prolog startar berättelsen i början av maj 2024 nära hela Malmö präglas av de pågående Eurovisiondagarna och en kropp upptäcks i en kanal när Malmö Live. Liksom i den förra boken klantar sig polisen rejält i upptakten, polisassistenterna Jönsson och Olsson är först på plats och gör allting fel, ett Kling&Klang-par som är rätt roliga. Den döda visar sig vara den ökända skvallerjournalisten Danne Bersén; kanske har han gått för långt, kanske är det någon som han hängt ut alltför brutalt som hämnats, eller kanske har han denna gång varit något riktigt stort på spåren? Det här är riktigt bra läsning, författarna är imponerande skickliga, men något hittar jag ändå att fundera kring.

Vi återser de återkommande huvudpersonerna, författarnas alter egon, journalisterna Sven Nygren och Anne Suyin, en gång i ungdomen ett par som nu i femtioårsåldern träffades igen i den förra boken.

Anne har svensk pappa och kinesisk mamma, gift i tjugotre år med Per, ett udda ätenskap där han tog hand om dottern Sally och hemmet i Stockholm samtidigt som hon ägnade hon sig åt att åka runt i världen som välkänd och prisbelönad utrikeskorrespondent för TV. Ett lyckligt äktenskap enligt henne som tog slut när Per tröttnade, i stället blivit kär i Klara, Annes absolut bästa vän. Ungefär samtidigt inträffade en katastrof på jobbet. Anne flydde från Stockholm till ett slitet renoveringsobjekt i stadsdelen Kirseberg i Malmö, övergav Pers efternamn Ljung och tog mammans flicknamn Suyin. Hon jobbar nu som projektledare för teveprogrammet Trädgårdsdax, ett uppdrag som definitivt inte passar henne.

Sven är sedan länge gift med Lisa, de har tre barn, tvillingarna Ellen och Nils, samt lilla sladdisen Hugo. De bor också i stadsdelen Kirseberg och han jobbar sedan länge som journalist på Dagbladet. Ingenting i livet känns särskilt kul just nu och han funderar på att förverkliga en gammal dröm, att köpa en gammal skuta som han skulle kunna ägna en del av fritiden till. På jobbet får han i uppdrag att skriva om den döda skvallerjournalisten. Han får veta att Danne Bersén kvällen innan haft ett stort party med närmare femtio gäster i sin stora svit på Malmö Live.

Anne kommer in i fallet en annan väg. För väldigt många år sedan hade hon lärt känna Nadia när de bägge var unga sommarvikarier på Nyheterna och de har hållit kontakten genom åren. Liksom Anne har Nadia gjort en framgångsrik karriär, har nu en egen talkshow och är gift med Niclas van Vedung, känd krögare med eget matlagningsprogram, de båda har länge varit ett hett villebråd för skvallerpressen. Efter ett antal glamorösa år hade de rätt sent i livet fått tvillingpojkarna Max och Mio som just fyllt tre. De träffas och Nadia berättar att hon kvällen innan varit på ett mindre lyckat party på Malmö Livet, hon tycker inte om värden. ”Danne Bersén heter han, värsta sortens skvallerjournalist som jagat mig och Niclas hela våren. Han ger sig aldrig, och jag tappade det väl lite igår är jag rädd.”

Vi rör oss mellan Annes och Svens olika vägar för att få reda på vad som egentligen hänt, vägar som naturligtvis så småningom flyter samman.

Tidigt startar ett tredje spår där vi får möta en man i ett litet skånskt samhälle vid havet; han tittar på en fotbollsmatch, det är knattelag som spelar och han pratar med andra föräldrar till tjejerna i deras lag. Hans dotter Selma är med i laget, hon har en lillasyster Sigrid men ingen mamma, hon dog när Sigrid föddes berättar han. Han är en uppenbart attraktiv man, en del av mammorna är intresserade och nyfikna, mannen och flickorna är rätt nyinflyttade i det lilla samhället. Vi läsare förstår direkt att det är något riktigt fel här men det dröjer länge innan vi får reda på riktigt vad det är.

Den förra boken handlade en hel del om unga invandrarkillar och två av dem, Ali och Hamid, återkommer i den nya berättelsen, särskilt Hamid får en stor roll med en del egna kapitel. Han har hamnat hos en resursstark fosterfamilj, i alla fall materiellt, har bland annat fått en roströd Porsche Cayenne strypt till epatraktor av dem. Han är smart, har utvecklat sina digitala förmågor rejält, och hjälper till med spaningar som leder fram till de mörkaste delarna av nätet.

En sak stör mig en smula. Huvudtemat är starkt, illegal handel med barn är något som upprör de allra flesta människor rejält. Men under den huvudrubriken finns två grenar. Den ena handlar om pedofiler som på olika sätt förgriper sig på barn sexuellt, ett av de mest föraktliga brott som finns, och här kan det ingå en handel med barn. Den andra handlar om ”det största i livet”, om människor vars ofrivilliga barnlöshet plågar dem så mycket att de medvetet eller omedvetet passerar moraliska eller juridiska gränser för att kunna få barn genom adoptioner, surrogatmödraskap eller på andra sätt som i vissa fall hanteras av kriminella organisationer som tjänar pengar på handel med barn.

Det här är sådant som existerar, som är enormt upprörande, men hur mycket hänger de två grenarna verkligen samman? I den här texten gör de det men jag tycker att sambandet motiveras rätt svagt. I en kommunikation mellan två pedofiler sägs: ”Bäst är såklart att ha egna barn. Då slappnar alla av och man får bra kontaktytor med andra barn. Plus – du kan filma hur mycket du vill.” Och i det fallet är de ”egna” barnen inte alls legala. Jag är fortfarande tveksam.

Men i övrigt är jag bara imponerad; den språkliga nivån är väldigt hög, researchnivån kring massor av detaljer är fantastisk, inte minst metoden för ”barnöverföring”, vilket skapar intressant trovärdighet, närvaron i olika miljöer är stark och levande, även i Hanoi som är en av de platser dit berättelsen för oss, karaktärerna skrivs fram till levande, komplexa människor och det blir riktigt spännande.

Författarna

Lena Sundström är en prisbelönt och grävande journalist. Hon bor i Stockholm och är även hedersdoktor i juridik på Stockholms Universitet. 2009 och 2013 nominerades hon till Augustpriset. Hon har fått Publicistklubbens stora pris 2009, Guldspaden 2009 och Torgny Segerstedts frihetspris 2014. Sedan 2015 är hon anställd på SVT och dessförinnan Dagens Nyheter, TV4 och Aftonbladet.

Jens Mikkelsen bor i Malmö och har jobbat som prisbelönt och grävande journalist på Sydsvenskan sedan 2005. Han har skrivit en bok om försvunna papperslösa barn, och har i flera olika reportage genom åren skildrat den svarta marknaden i Malmö och Malmös undre värld. Han vann Stora Journalistpriset 2008, Publicistklubbens stora pris 2018, och fick Grävande journalisters pris Guldspaden 2005 och 2008. Han vann Wendelapriset 2016 och 2018, och Cordelia Edvardson-priset 2018.

Tillsammans har de fyrtio års erfarenhet av att granska missförhållanden och maktmissbruk i samhällets alla olika skikt, både i Sverige och utomlands. 2024 spänningsdebuterade de två med Fristaden, det årets bästa svenska debut enligt Svenska Deckarakademin som också såldes till sex andra länder. Nu finns uppföljaren Baby X ute, den andra delen i serien som har journalisterna Sven Nygren och Anne Suyin i huvudrollerna.

Anders Kapp, 2025-04-05

Bokfakta

• Titel: Baby X.
• Författare: Lena Sundström och Jens Mikkelsen.
• Utgivningsdag: 2025-03-28.
• Förlag: Norstedts.
• Antal sidor: 333.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Fristaden.
• Läs vad andra skriver om boken.