Hade faktiskt tänkt hoppa över Skuggläge, tredje delen i Kristina Ohlssons serie om August Strindberg på Bohuskusten, trots att han är en av genrens mest älskansvärda huvudpersoner och trots författaren är en av de bästa; jag kan inte hinna läsa allt och jag vill verkligen prioritera författare som jag inte läst tidigare. Men nu hade den legat och sett lockande ut i traven med olästa böcker ända sedan början av november så jag dök in i den täta dimman vid Hovenäset i går och blev kvar där i ett antal förtjusta timmar fram till den sista meningen på sidan 531, en mening som tydligt pekar på att det kommer att bli en fjärde del, sannolikt fler än så. Det märks så tydligt hur mycket författaren själv älskar denna plats på jorden som hon också befolkar med ett myller av levande och intressanta karaktärer. Det är allt annat än förvånande att serien översätts till många språk och möter glada läsare i många länder.

Efter åratal som kapitalförvaltare i Stockholm hade August Strindberg samlat på sig en hel del pengar men var samtidigt fullständigt färdig med den typen av liv. Så han lämnade det jobbet, en sval relation och Stockholm för att flytta tvärs över landet till Bohuslänskusten, köper så småningom huset på Hovenäset, tar över en före detta begravningsbyrå i Kungshamn som han bygger om till sin second-hand-affär. Butiken håller normalt endast öppet på eftermiddagarna, på förmiddagarna åker han omkring för att besöka kunder och samla in intressanta föremål. Trots att han inte bott där så länge är han nu rätt väletablerad, en genomtrevlig person som numera känner, och är känd av, de flesta. I princip alla huvudpersoner inom spänningsgenren har lik i lasten, kämpar med gamla trauman och andra personliga problem men så icke Strindberg, vilket skulle kunna göra honom till en ointressant karaktär men så är det inte alls.

Augusts stora kärlek, som han träffade efter flytten, är Maria Martinsson. Länge ville hon hålla deras relation hemlig, hon har till skillnad från August trauman att bearbeta efter äktenskapet med den misshandlande Paul; även om de är skilda och hennes fysiska skador är läkta sedan länge finns det andra sår och hon har haft svårt att lita på någon man igen. Men numera har hon sålt lägenheten i Kungshamn och flyttat in hos August i huset på Hovenäset, alla vet att de är ett par, de har ett bra liv tillsammans även om han kan vara lite orolig för henne, ibland mår hon uppenbart inte så bra.

Maria är kriminalinspektör vid Uddevallapolisen men sedan ett tag är hon och närmaste kollegan Ray-Ray placerade i Kungshamn där en husvagn blivit en provisorisk polisstation.

I centrum för den här berättelsen finns något som hände för trettio år sedan, sommaren 1989. Lydia Broman anmäldes försvunnen av sin man Mats, hon hade givit sig av på en löptur men kom aldrig tillbaka. Efter en stor sökinsats hittades hon till slut mördad och styckad i frysen i deras eget hem. Mats dömdes, mot sitt nekande, till livstids fängelse där han tog livet av sig. Kring detta fall uppstod många diskussioner och de flesta bland lokalbefolkningen trodde inte på att Mats verkligen var skyldig till mordet på sin fru. Under en tid fanns även en särskild webbplats där fallet diskuterades, men den är numera borta. Deras hus på Hovenäset kallades efter mordet lokalt för Fryshuset. Det köptes så småningom av Sven och Esmeralda Janson på spekulation, de vill inte bo där själva men hyr ut det till sommargäster, det var faktiskt där som August först hyrde när han kom till platsen men då visste han inget om historien.

När den här berättelsen börjar är det mitt i sommaren, 20 juli, och solen har ersatts av en tät och fuktig dimma. Nittonåriga Iben Syrén har hyrt Fryshuset för två veckor, paret Jansson är bortresta och August har lovat hjälpa till med att se till att hon får nycklar och även skjutsa henne från Kungshamn till huset på Hovenäset. August är fundersam på varför hon har hyrt just det huset alldeles själv och gissar att hon inte har någon aning om den mörka historien.

Men August har fel, det finns en alldeles speciell anledning till att hon hyrt just det huset, hon vill ta reda på vad som egentligen hände, då för länge sedan. Iben har en stor roll i den här berättelsen med egna kapitel. Till alla har hon sagt att hon skulle åka till en fotokurs på Gotland, ingen vet att hon i stället åkt till Bohuslän, allra minst hennes mamma. De har en mycket nära relation men ibland tycker Iben att hon oroar sig alldeles för mycket, redan när hon kommer fram till huset har mamma ringt flera gånger men Iben vill inte svara. Hon har växt upp med sin mamma, mormor och morfar har också alltid funnits nära, men någon pappa har aldrig funnits med i bilden, mamma har alltid vägrat berätta vem han var.

En stark del av berättelsen handlar om Oskar Samuelsson som ägnat de flesta av sina trettioåtta år åt att supa, ett missbruk som tagit ifrån honom det mesta i livet, hans fru och nästan också dottern Matilda, exfrun vägrade att låta honom träffa dottern om han inte var nykter. Men så dog hon plötsligt och oväntat för åttahundratvå dagar sedan, exakt lika många dagar som han nu hållit sig nykter, allt för Matildas skull, allt för att kunna fungera som en bra men ensam förälder. Det är fortfarande en daglig kamp men han får hjälp av regelbundna AA-möten och hans klippa till sponsor Ellen. Han sköter sitt fasta jobb på ICA på Smögen och ägnar annars det mesta av tiden åt dottern. Matilda är född blind men är en positiv sexårig tjej som har det bra på förskolan. Utöver de två finns även stora sankt bernhardshunden Tony i hushållet.

Oskar har utöver missbruket även annat mörker i sin historia, ställde till mycket elände redan som barn och där finns också en riktigt svart hemlighet. Hans föräldrar är döda, de närmaste släktingarna är farbror Espen och hans fru Olga. De bor i närheten men Oskar har en komplex relation till dem. Oskar har också han en stor roll i berättelsen med egna kapitel.

Det finns även återkommande kapitel där en anonym mamma skriver en årsdagbok i andra person riktad till sitt lika anonyma barn. Tanken från början var kanske att årsdagboken skulle kunna bli en present vid artonårsdagen, men så blir det knappast; det framgår snart att det handlar om ett problembarn av stora mått som mamman har väldigt svårt att klara av.

Redan på kvällen under berättelsens första dag är ett par ute och promenerar i den täta dimman på Hovenäset. Man ser nästan ingenting så de hinner komma nära hopptornet vid badplatsen innan de ser att det hänger en man däruppe. Polisutredningen har problem från start, ganska snabbt utesluts självmord, mannen var död innan han hängdes upp, men de vet inte vem han är, det finns inga identitetshandlingar och ingen känner igen honom. Det dröjer ett bra tag innan de får reda på att den döde är Vilhelm Eliasson, en journalist på Borås Tidning som just nu arbetade med en bok om det gamla styckmordsfallet.

Det är väldigt mycket som händer under berättelsens sex dagar fram till en dramatisk upplösning 25 juli. På vägen möter vi mängder av intressanta karaktärer i en intelligent intrig under en njutbar läsning. Kanske finns det något korrekturfel för mycket och kanske kunde de vara något färre sidor men det är i sammanhanget petitesser.

Det finns även en avslutning 3 augusti när den täta dimman äntligen är borta och solen åter lyser från en klarblå himmel. Bland mycket annat är August riktigt intresserad av matlagning och särskilt av bakning. Han har tagit initiativ till en bakningstävling som blir en stor succé med massor av deltagare och dessutom kringarrangemang som gör dagen till en riktig folkfest. Kanske är det väl mycket Hollywoodsirap i denna avslutning men jag kan ofta falla för just det så jag bara njuter. Tacksam över att jag lyfte ut Skuggläge från den olästa högen, borde gjort det tidigare.

Anders Kapp, 2023-02-28

Bokfakta

• Titel: Skuggläge.
• Författare: Kristina Ohlsson.
• Utgivningsdag: 2022-11-02.
• Förlag: Forum.
• Antal sidor: 531.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Kristina Ohlsson, inklusive länkar till texter om andra böcker.
• Läs vad andra skriver om boken.