Lova mig en sak: även om du inte tänker läsa Kristin Nords debutroman Utanpåverket så gå ändå in i närmaste bokhandel för att titta och känna på boken. Bilden här intill gör den inte rättvisa. Även om det inte syns på själva stilen, den kan variera mycket, kunde jag ändå gissa vem som gjort omslaget. Det finns många skickliga formgivare i landet men Sara R Acedo finns i en klass för sig, hon har en alldeles egen förmåga att fånga essensen, den grundläggande själen i en text, och förmedla den i ett omslag. ”Alltid ett hekto kosmetika, Lilian som målade lager på lager med pudrets utslätande effekt. Julia med sina läppstift – en kulör per humör. Fasaden som slutade vid käklinjen, som en smutsrand genom deras släkthistoria.” En kvinnlig familjehistorik om yta, om att desperat försöka upprätthålla fasader, illustreras med grova läppstiftsränder som döljer ett ansikte. Det är intelligent och träffande men det är också innehållet; en berättelse med hög igenkänningsfaktor, även för en manlig läsare, en text som spänner över hela känsloregistret med en hel del humor blandad med sorgligt vemod över hur livet kan gestalta sig.
”Julia ligger och stönar till hans takt, när hennes blick får fäste på en harkrank som sprakande dansar runt i taket.” Hon kommer snart att fylla fyrtio men tänker tillbaka på sitt flickrum i barndomshemmet för länge sedan där harkrankarna också ackompanjerade hennes orgasmer. Då utan man. Den här som ligger på henne just nu är bara tillfällig, ”han heter visst Adam”. ”Vet bara att han agerar som en ockupationsmakt, med affirmationer som främsta vapen. Och hon låter sig intas, eftersom hennes bekräftelsetörst inte vet några gränser.” Ett slumpartat möte på lördagskvällen som blivit kvar denna söndagsmorgon i början av juli. Mobilen ringer envist och Julia blir orolig; hon måste skrika åt mannen för att han ska sluta. Det är hennes storasyster Marie som ringer. Tidigare samma morgon hade hemtjänstpersonalen hittat deras mamma, Lilian Björk, död vid köksbordet med en halvrökt cigg med läppstiftsmärken på filtret i askkoppen av låtsasmarmor.
Det är upptakten till den här berättelsen. Journalisten Julia bor sedan länge i Malmö, tar nu första möjliga tåg norrut mot Göteborg och den kranskommun där hon växt upp. Det var minst ett år sedan hon hälsade på senast, då därför att mamman åkt in akut för blödande magsår. Marie möter henne på stationen; hon stannade kvar, bor i en villa bara en halvtimma från föräldrahemmet med sin man Håkan och deras barn, en familjeidyll som ligger långt ifrån Julias liv. ”Marie som bär skarpa silhuetter och siden, linne, ull. Hela hon är som ett skandinaviskt inredningsreportage. Sval. Beige. Smäcker. Ren. Tar hand om sig.”
Deras pappa Per dog några år tidigare och trots sin egen dåliga ekonomi har mamma Lilian kunnat bo kvar i huset. Själv gick hon i förtid från ett lågavlönat kontorsjobb men Per var välbeställd och huset är utan skulder.
De åker direkt till föräldrahemmet på Granvägen och allt ser prydligt ut, Lilian hade anlitat en firma som såg till att trädgården var lika välskött som när Per levde. Med ett par undantag ser allt inomhus också ut som vilken fin pensionärsvilla som helst. Ett undantag är lukten som möter dem direkt när de öppnar dörren. Eller snarare stanken, Lilian kedjerökte hela livet, och efter Pers död har hon tydligen rökt inomhus; allt är helt inpyrt. Det andra undantaget är Maries flickrum som förvandlats till ett upplag; hela rummet är fyllt av tomma flaskor och boxar, ekgolvet är mörkt rödfärgat av allt som spillts, en annan sorts stank. De suckar över det jobb som ligger framför dem. De våndas också över hur de ska kunna berätta vad som hänt för deras mellansyster Josefin som finns på gruppboendet Gullvivan i närheten. Det hade varit en katastrof när pappa dog och kanske blir det ännu värre nu.
Julia och Lilian äger de två berättarrösterna i denna text. Vi får följa Lilian ända från ungdomens drömmar om fina kläder och skor som det aldrig fanns pengar till. Hennes mamma Klara blev rätt tidigt ensam med de tre barnen och de måste leva sparsamt. Det blir en sorts kvinnohistorik över ett halvt sekel där vi får följa Lilians liv parallellt med Julias tankar när huset ska rensas från minnen. Den handlar om en del som förändras över tid och allt det som faktiskt inte gör det, som ibland förs vidare över generationerna. Om viljan att upprätthålla fasaderna hela vägen fram till epilogens inköp av ett mycket dyrt läppstift. Läsvärt, underhållande, tankeväckande och välskrivet.
Författaren
Kristin Nord, född 1977, arbetar som verksamhetsutvecklare i Malmö och har en bakgrund som journalist. Utanpåverket är hennes skönlitterära debutroman.
Anders Kapp, 2023-05-29
Bokfakta
- Titel: Utanpåverket.
- Författare: Kristin Nord.
- Utgivningsdag: 2023-05-25.
- Förlag: Wahlström & Widstrand.
- Antal sidor: 210.