Efter succén med Köpenhamnsseriens fem böcker har danska Katrine Engberg startat något nytt med Det brinnande bladet där brottsutredaren Liv Jensen finns i centrum, tjugonio år gammal finns hon i en svår situation. Obehagliga omständigheter har tvingat henne att lämna polisjobbet i Ålborg. Hon flyttar till Köpenhamn, vill gärna få arbeta på mordroteln i huvudstaden men i väntan på att det ska kunna bli verklighet försörjer hon sig som privatdetektiv där dagarna ägnas åt trista försäkringsbedrägerier och otrohetsaffärer. Hon har fått tag på en bostad i ett källarrum i Vesterbro, hos pensionären Jan Leon och hans vuxna dotter Hannah. Liv träffar sin gamle vän och mentor inom polisen, Petter Bohm, och de diskuterar ett fall där kulturjournalisten Gert Linde mördades i sitt hem tre år tidigare. Han plågas över att de inte lyckades lösa fallet, som nu blivit kallt, och de kommer överens om att Liv ska göra ett försök. Det hela växer ut på oanade sätt, eller det kanske man faktiskt kan ana när det är just den här författaren som ansvarar för bokstäverna: vansinnigt underbart.

Något kännetecknande för Katrine Engbergs författarskap är att använda rätt udda verkliga element och förflytta dem till en annan kontext där de får mening för den fiktion hon skriver. Den här boken öppnar med en prolog där någon som heter Daniel Leon uppenbarligen mår dåligt, han tar livet av sig. Därefter kommer en sida med rubriken Den första synen och under den följer ett ganska kryptiskt stycke i ett versliknande format (det kommer att komma totalt tolv syner). Daniel och syner leder naturligt tankarna till Daniels bok i Gamla testamentet, en viktig text i både kristendom och judendom, där Daniels syner, eller profetior, tolkats på olika sätt i olika tider och i olika religiösa inriktningar.

I sekulära tolkningar handlar det här om världshistoria, stormaktspolitik, om vad som skett och vad som kommer att ske, mycket om förföljelse och förtryck under onda makter. Sannolikt är texten skriven av två olika personer i olika tider. Det finns en äldre del som ursprungligen skrevs på arameiska, ett i princip utdött språk som var föregångare till arabiska och hebreiska, och en nyare del som skrevs på hebreiska. Den senare delen har kunnat dateras ganska exakt till 165 före Kristus.

Daniels självmord inträffar när han precis lämnat den psykiatriska klinik där han varit inspärrad under lång tid. När personalen ska städa ur hans rum hittar de bakom ett skåp någon sorts obegripligt klotter på väggen, något som Daniel uppenbart måste ha lämnat efter sig. Hans familj lyckas ta reda på att det är en text som Daniel skrivit på just arameiska. Mödosamt lyckas de successivt uttolka Daniels tolv syner.

Leon är ett judiskt efternamn och judar har sannerligen blivit förföljda av onda makter under historien. Vi är i Danmark så kanske har den här boken kopplingar till judeförföljelserna under den nazistiska ockupationen?

Allt detta utgör en sorts fond för den här berättelsen och jag kan inte riktigt komma på någon annan är Karine Engberg som skulle kunna göra så här. Här finns någon sorts underbart vansinne som jag verkligen älskar. Det är det stora ramverket under ythandlingen men det finns också många andra geniala detaljer att upptäcka under läsningens gång.

Liv är rätt dyster när hon kommit till Köpenhamn efter eländet i Ålborg: ”Bakom henne fanns bara stängda dörrar och framför henne ovisshet och halvhjärtade planer. När man förlorar sina drömmar bleknar livet bort till ingenting.”

Familjen Leon spelar viktiga roller i berättelsen. Vi har redan mött Daniel som tog livet av sig i februari, några månader innan den här berättelsens nu. Hans syster Hannah, psykolog, fyller fyrtioett den dagen nutidshandlingen börjar och hennes första tanke när hon vaknar går just till tvillingbrodern. Hon ska städa ur källarvåningen som de ska hyra ut och då går tankarna till Daniel igen. Han hade flyttat dit efter skilsmässan från Penelope för fem år sedan, behövde en trygg plats när han mådde som allra sämst. Men sedan dömdes Daniel till rättspsykiatrisk vård för mordet på exfrun och snart efter det dog hennes mamma Rose, sjuttiofyra år gammal. Det är många bördor som Hannah bär, men hon har i alla fall sin fina gamla pappa Jan att dela bördorna med. Det är i deras källare som Liv Jensen flyttar in, Jan var en gång i tiden god vän med Livs farfar Carl.

Vi får snart göra ett hopp tillbaka i historien där vi får möta Ebba Leon i juni 1943 och det är starten på en parallell och historisk tråd i berättelsen.

På gården bredvid huset har Nima Ansari sin lilla verkstad som specialiserat sig på att ta hand om exklusiva veteranbilar. Han är ingenjör, flykting från Iran, trivs bra med sin verkstad men har en del utmaningar i livet. Han får också stort utrymme i den här berättelsen.

Han har haft ett förhållande med den gifta kvinnan Marianne Dybdahl men det var flera år sedan och nu kommer hon plötsligt och hälsar på, hon vill ha hjälp med sin bil. På vägen därifrån försvinner hon och hittas senare mördad. Nima blir misstänkt.

Under Livs utredning av mordet på Gert Linde möter vi många platser och olika karaktärer. Författaren är mycket skicklig på att vårda även små biroller, att snabbt ge oss en känsla av vilka de är: ”Hennes ansikte var smalt med djupt liggande mörka ögon som skvallrade om oförlöst längtan.”

Det är många trådar men författaren håller god ordning och väver skickligt samman dem till en dramatisk upplösning med en del överraskande vändningar. Katrine Engberg är svåröverträffad när det gäller intelligent intrigkonstruktion som gör oss läsare lyckliga.

Anders Kapp, 2024-01-23

Bokfakta

• Titel: Det brinnande bladet (Det brændende blad 2022, översättning Mia Ruthman).
• Författare: Katrine Engberg.
• Utgivningsdag: 2024-01-23.
• Förlag: Forum.
• Antal sidor: 425.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Katrine Engberg, inklusive länkar vidare.
• Läs vad andra skriver om boken.