Solen strålar över Stockholm denna lördag 15 maj 1897. Den är en viktig dag, den stora Konst- och industriutställningen på Djurgården ska öppna, alla som kan tar sig dit, även många internationella gäster, Oscar II ska inviga. Fredrika och Hildur är inte där, Hildur har definitivt inte råd och Fredrika är inte särskilt intresserad, de promenerar nerför Götgatsbacken och ser snart Katarinahissen med gångbron högt däruppe som är fylld med folk, alla tittar mot Stockholmsutställningen på Djurgården. De hör ett vrål, ser en man falla däruppifrån mot en omedelbar död i närheten av dem. Fredrika går fram men blir snart bortkörd av tillskyndande poliser. Hon hör hur de genast pratar om det hela som ett självmord vilket inte kan vara sant, hon både såg och hörde vad som hände, men poliserna vägrar att lyssna på hennes vittnesmål, de bara säger åt henne att gå därifrån vilket hon motvilligt gör. Med sig har hon en liten anteckningsbok som den döde mannen hållit i sin hand. Det är upptakten för Katarina Wennstams nya bok Död mans kvinna, andra delen i hennes serie Sekelskiftesmorden. Välskriven och spännande fiktion som inkluderar mängder av verkliga personer, händelser och miljöer med särskilt fokus på kvinnors situation under denna tid.

I centrum av berättelsen finns fyra kvinnor som alla bor på Krukmakargatan 2 på Söder i Stockholm:

Fredrika Nilsdotter hamnade efter sina föräldrars död hos sin farbror, doktor Herman Kempe och hans familj. Hennes roll som sällskapsdam är inte särskilt betungande sedan familjens döttrar fått en guvernant men även om hon nu är en vuxen ung kvinna försöker hennes farbror ändå kontrollera henne. I hemlighet har hon startat Södermalms Detektiva Utredningar under namnet Pehr Fredrik Molinder. Smart och initiativrik på sätt som inte riktigt passar tidens normer.

Olga Laurell är en välbeställd änkefru som närmar sig femtio. Förutom pengarna som hon fick efter sin man, polisintendent Gabriel Laurell, gav han henne också syfilis innan han dog av den sjukdomen. Hon överlevde med svåra ärrbildningar som minimerar hennes sociala liv. Välutbildad kvinna som bland annat skriver populära skillingtryck under pseudonymen OLA. Har en vuxen son, konstapel Oscar Laurell, och en hemlig älskare i Sundsvall, redaktör Aron Schwarz.

Hildur Berggren har betydligt knappare ekonomiska resurser i den trånga portvaktsbostaden på bottenvåningen. Hennes mamma är död och som äldst bland syskonen får hon ta mycket ansvar för dem och för hushållet även om hennes pappa, portvakten Johan Emil, är en bra man som försöker hjälpa till. Har växande problem med äldsta brodern Anton som verkar vara på väg mot kriminalitet. Skicklig hemsömmerska som drömmer om att få arbete hos stadens klart ledande modehus.

Edit Tapper var tidigare tjänsteflicka hos Olga Laurell. Hon har en svår historik; hon blev våldtagen av en tidigare arbetsgivare, byggmästare Creutz, blev gravid och födde en son, Arvid. Han togs ifrån henne, hon trodde att han hamnat hos en fosterfamilj, men fick senare reda på att de ljög för henne, sonen hamnade hos en ”änglamakerska”, han är död. Efter detta och en del annat mådde hon riktigt dåligt och med Olgas hjälp har hon fått en plats på Gyldensros hospital utanför Sundsvall. Olga hälsar regelbundet på henne (och älskaren i Sundsvall), hoppas att hon snart ska bli bättre och komma tillbaka. Det tror överläkaren Berthold Gross inte alls.

Det är en riktigt bra karakärskvartett som skapades i seriens första del och som efter händelserna då också är förenade av en stor hemlighet. De är rätt jämlika som berättarröster med egna kapitel där vi både får följa vad som händer i deras respektive liv samtidigt som de flyter in i varandras liv, särskilt i berättelsens två huvudspår.

Det ena handlar om mannen som dog, det visar sig vara Georg Valentin, tidigare direktör för Valenins Varieté på Söder som bara några dagar tidigare släppts ut från Långholmen, dömd för att ha vållat sin hustrus död. Efterhand får de reda på allt mer om honom, han var uppenbarligen en helt vedervärdig man på flera olika sätt. Men oavsett hur mycket de gräver fram hävdar polisen att det bara var ett självmord. Just nu när världens ögon riktas mot Stockholm för den stora utställningen vill makten inte ha rubriker om ett brutalt mord i staden.

Det andra huvudspåret handlar om Edit och hennes vistelse på Gyldensros hospital utanför Sundsvall. Det spåret ger författaren stort utrymme för att behandla den mycket märkliga kvinnosyn som fanns hos läkarvetenskapen och den framväxande psykiatrin under denna tid, doktor Gross växer ut till ett läsvärt svin. Den läsare som tycker att hon tar i för mycket med alla hemskheter bör veta att allt har en mycket stark verklighetsförankring.

Så småningom förenas dessa huvudspår parallellt med att vi får flera läsvärda bihistorier. Och hela tiden floden av imponerande välresearchade miljöer och andra företeelser, i både Stockholm och Sundsvall, som skapar levande läsglädje.

Författaren

Katarina Wennstam är född 1973 i Göteborg där hon också växte upp. Hon utbildade sig till journalist och har bland annat arbetat som kriminalreporter på Sveriges Television. 2007 sade hon upp sig och har sedan dess arbetat på heltid som författare, föreläsare och samhällsdebattör. Som författare har både ägnat sig åt facklitteratur, reportageböcker och skönlitteratur; i allt hon gör finns ett fokus på kvinnliga rättigheter och mäns våld mot kvinnor. Hon har fått många priser, väldigt många läsare och finns även översatt till andra språk.

Hon debuterade som författare 2002 med Flickan och skulden, en reportagebok om samhällets syn på våldtäkt som blev mycket uppmärksammad, såldes i stor upplaga, hyllades av recensenter, nominerades till Augustpriset för bästa fackbok, belönades med Vilhelm Moberg-stipendiet och tilldelades Advokatsamfundets Stora Journalistpris. Hon följde upp den 2004 med En riktig våldtäktsman på samma tema.

Hon debuterade skönlitterärt med Smuts 2007, första delen i det som kom att kallas för Justitiaserien och som från 2012 har kommissarie Charlotta Lugn och advokat Shirin Nouri / Sundin som huvudpersoner. Hittills har det kommit ut tolv romaner och en kortroman i denna serie där tematiken hela tiden kretsar kring våld mot kvinnor av olika slag och där fiktionen hela tiden har en stark förankring i verkliga samhällsproblem och ibland i verkliga rättsfall.

2017 debuterade hon som författare av ungdomsböcker med Flickan på hotellet som året efter följdes upp av Pojken under bron, böcker där tonårsflickan Alex Skarp hjälper polisen att lösa brott.

I Stockholm bodde hon länge i Nacka men numera på Södermalm.

– Huset jag bor i byggdes 1890 och ända sedan jag flyttade in här har jag velat veta mer om de människor som bodde här när huset var nybyggt och hur deras liv såg ut, framför allt kvinnorna. När jag började gräva i arkiven insåg jag att här finns ju stoff till en hel bokserie.

Det blev utgångspunkten för hennes nya serie Sekelskiftesmorden där fyra väldigt olika kvinnor finns i centrum av berättelserna; det enda gemensamma de har initialt är att de bor i samma hos på Söder på sent artonhundratal, men så lär de känna varandra och blir en stark kvartett som kan lösa problem; snart har de också en gemensam hemlighet som binder dem samman. Låter kanske som ett upplägg för någon sorts feelgood men det är det naturligtvis inte alls; det här är historiska kriminalromaner med olika former av kvinnlig utsatthet som tema. Första boken, Döda kvinnor förlåter inte, kom ut hösten 2023 och uppföljaren, Död mans kvinna, ett år senare.

Bland många priser finns Svenska FN-förbundets pris för mänskliga rättigheter 2019 för ”avgörande betydelse för den svenska samhällsdebatten om flickors och kvinnors rättigheter på 2000-talet” Dessa frågor har hon drivit i många kanaler under lång tid med ett betydande inflytande, inte minst när det gäller förändringar i lagstiftningen.

Anders Kapp, 2024-10-20

Bokfakta

• Titel: Död mans kvinna.
• Författare: Katarina Wennstam.
• Utgivningsdag: 2024-10-03.
• Förlag: Bookmark.
• Antal sidor: 428.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Dödsbädden.
• Författarens hemsida.
• Läs vad andra skriver om boken.