En ständigt återkommande diskussion är relationen mellan verket och dess upphovsperson; kan dåliga människor ändå respekteras för framstående verk? Inom litteraturen kan diskussionen kring Nobelpristagaren Peter Handke tjäna som ett exempel men ett av de mer extrema är Hans Fallada, en på många sätt helt vedervärdig person som skrev en hel del beställningsskit men som också lämnat efter sig stor litteratur. I Katarina Bivalds bok Döden på Château des Livres dyker den gestalten upp i form av karaktären John Wright, en av samtidens största författare som många gånger nominerats till Bookerpriset och även ofta toppat bästsäljarlistor världen över. Samtidigt en mycket otrevlig person som betraktar allt och alla med stort och upphöjt förakt. Men när hans namn dök upp som medverkande på den skrivarkurs i Frankrike som finns i centrum av denna berättelse fylldes de tomma deltagarplatserna snabbt trots höga avgifter. Jag gillade verkligen fjolårets inledning av Bivalds nya serie och tycker ännu mer om den nya som kommer ut i dag.

Långt under John Wright i branschranking, men ändå den näst mest kända författaren som medverkar på kursen, är seriens återkommande huvudperson Berit Gardner. Hon har sina rötter i Sverige men har levt större delen av sitt liv i England och nu är runt femtio. Kursen arrangeras av Emma Scott, litteraturentusiast som länge drev en mycket populär bokhandel i London, som var ett stort stöd för Berit i hennes första steg som författare. De blev nära vänner även om de inte haft så mycket kontakt under senare år. För Berit var det självklart att ställa upp när Emma frågade, inte minst sedan hon förstått att de senaste åren varit ganska tuffa för vännen.

Efter en het och svettig bussfärd från Paris kommer Berit och en del andra till Lyon. Utanför staden finns platsen för kursen, en byggnad som för detta tillfälle givits titelns pampiga namn Château des Livres men som är allt annat än ett vackert renässansslott, det har använts till många olika saker genom åren med olika tillbyggnader och stort slitage. ”Över hela byggnaden vilade en känsla av förlorade möjligheter och övergivna drömmar.” Men omgivningarna är hänförande. John Wright är redan på plats. Han åker inte buss.

Nästa dag inleds själva kursen och dagen domineras av två inledningsföreläsningar; först John Wright (det är hans enda punkt på programmet, ska åka därifrån samma kväll) och efter lunch är det dags för Berit Gardner.

John ägnar sitt pass åt att fullständigt döma ut kursen, deltagarna är inte värda vatten och inte heller arrangör och medverkande. Han dömer även ut det mesta av dagens litterära värld (utom sig själv). Efter lunch gör Berit motsatsen, delar med sig av sin kärlek till skrivandet. John har demonstrativt satt sig längst fram i mitten, Berit har hans föraktfulla ansikte rakt framför sig. Han verkar helt uttråkad, Berit ser hur han somnar. Men John sover inte, han är död, han är mördad.

Det är upptakten till denna berättelse som författaren befolkat med många intressanta och levande karaktärer av allehanda slag. Bland de författardrömmande deltagarna finns allt från mycket unga och självsäkra Nicole Archer (”Så ivrig på nya erfarenheter att dokumentera att Berit undrade om hon alls hade tid att leva.”) till sjuttioåriga Mildred Wilkinson som inte verkar intresserad av skrivande alls, visar sig ha vunnit deltagarbiljetten i en tävling. Här finns unge Julian Aubrey som fullkomligt dyrkar John Wright, som drömmer om att den store författaren ska vilja läsa något i det hemliga manus som han bär med sig och som han arbetat med i många år, samt Julians pojkvän pratsamme Alexander ”Alex” Spencer som bara är med för att stötta sin betydligt skörare sambo.

Bland de medverkande finns eleganta förläggaren Rebecka Linscott som var den som först upptäckte John Wright, som menar att hon ”skapat honom”, som länge haft honom som i särklass största inkomstkälla för hennes lilla Linscott Publishing men som nyligen förlorat honom till jätten Penguin Random House. Dessutom lätt alkoholiserade snobben Charles Tate som länge var Johns litteräre agent men som nyligen ersatts av stentuffa Olivia Marsch, även Berits agent. Olivia är inte på plats i Frankrike men det är däremot hennes dotter Sally som mamman i förra boken skickade till Berit som assistent för att försöka få sin författare ur en skrivarsvacka. Julia är numera junior agent och har en roll i berättelsen.

Mordet utreds av erfarna poliskommissarien Béatrice Roche vid Lyonpolisen och hon har med måttlig förtjusning tilldelats unge Philippe Delavigne som assistent i detta fall. Han är son till borgmästaren i Lyon vilket lätt kan krångla till saker och ting. Roche får snabbt en rätt svår relation till Berit som hon tycker lägger sig i polisens jobb alldeles för mycket men som samtidigt ofta tillför intressanta iakttagelser. Men tiden går och utredningen kommer knappast framåt.

Parallellt fortsätter kursen med alla dessa författaraspiranter som ser hela polisutredningen som en fantastisk möjlighet att göra research.

Återkommande finns anonyma kapitel där förövaren reflekterar över olika saker. Ett inte alls ovanligt grepp, men här innehåller många av reflektionerna sällsynt intelligenta, välformulerade och träffande betraktelser av samtiden. ”Hjälp oss, vi dör! Jag kan inte, jag behöver en sojalatte.”

I en annars allt mer förytligad, förljugen och populistisk värld finns några tendenser i motsatt riktning där en handlar om att ta olika former av konstnärliga uttryck på djupaste allvar som en passionerad strävan efter personliga sätt att betrakta tillvaron och som därmed också öppnar upp för olika perspektiv, för mångfald i stället för enfald, och ett av dessa uttryck är naturligtvis skrivandet. Det är ett tema som dyker upp allt oftare, denna passion är också ett grundtema för denna berättelse och jag älskar det.

Något att klaga på? Inte mycket. Det finns några korrfel och ordet ”strupit” finns inte i svenska språket. Gillade inte det rena feelgoodstuket på omslaget till ettan och än mindre det här, tycker de är en underskattning av texterna. I det mest grundläggande regelverket för deckare står att det ska finnas en gåta som ska lösas, gärna i en överraskande upplösning. Kommer ihåg en Poirot där han kommer ut från en deckare i teaterform och är mycket upprörd över att dramatikern tillfört en helt ny och dittills okänd komponent i upplösningen. Så får man inte göra, upplösningen ska innehålla en oväntad tolkning av kända komponenter, inte något nytt, och risken finns att Poirot skulle ha kunnat bli upprörd av en specifik detalj även i Bivalds upplösning. (Jag kan samtidigt älska texter som medvetet bryter mot även de mest grundläggande genrekonventionerna på intressanta sätt, men det är inte riktigt det som är aktuellt här.)

Generellt är jag skeptisk till epiloger; de missbrukas ofta till överförklaringar och ibland till ett pudrande av Hollywoodsocker som läsaren borde besparas, men här fungerar den bra och epilogepilogen är ju bara underbar.

Det här är alldeles ovanligt välskrivet med en beundransvärd och välkomponerad blandning av levande människor och miljöer, en spännande intrig, humor och allvar samt ett betydelsefullt grundtema. Imponerande läsglädje!

Författaren

Katarina Bivald är född 1983 och bosatt i södra delarna av Stockholm. Hon gjorde internationell succé 2013 med sin debutroman Läsarna i Broken Wheel rekommenderar som såldes till ett trettiotal länder, låg på New York Times bästsäljarlista, valdes ut i Richard & Judy Book Club i Storbritannien och vann Årets debut på den franska litterära festivalen Saint-Maur en Poche. Efter ytterligare två böcker inom feelgood kom hon förra året ut med sin första spänningsroman, pusseldeckaren Morden i Great Diddling, starten på en serie med Berit Gardner som återkommande huvudperson och nu finns alltså också den andra delen ute.

Anders Kapp, 2023-04-04

Bokfakta

• Titel: Döden på Château des Livres.
• Författare: Katarina Bivald.
• Utgivningsdag: 2023-04-04.
• Förlag: Forum.
• Antal sidor: 406.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Morden i Great Diddling.
• Kapprakt om En dag ska jag lämna allt det här.
• Kapprakt om Läsarna i Broken Wheel rekommenderar.
• Författarens hemsida.
• Läs vad andra skriver om boken.